Hänga ut otrogen person?

Spelar han i ett dansband som turnerar måste ju frun förstå att han vänstrar? Det hör liksom till dansbandsgenren att göra så.

Så om hon, frun, inte fattar det det verkar osannolikt. Antagligen har de en tyst överenskommelse att han kommer göra detta och frun är tvungen att leva med det.

Men om hon redan vet och är ok med det så gör det väl inget skada att hon får reda på det.

Fråga dig först varför du vill berätta. Är det för att den otrogne mannen varit ihop med din sambo tidigare och även försökt få till det med henne senare, att du är svartsjuk/vill hämnas? Skulle du varit lika angelägen om det varit en annan bekant man?

Den otrogne mannen har förstås största skulden för sina otroheter. Men har inte de kvinnor som så gärna låter honom vara otrogen med dem något ansvar alls? T ex din sambo?

Du tycks ju inte känna varken mannen eller hans fru särskilt väl. En annan sak är om du (eller din sambo) varit god vän med hans fru, då tycker jag det är rimligt att berätta för henne. Har du diskuterat saken med din sambo förresten?

Spelar han i ett dansband som turnerar måste ju frun förstå att han vänstrar? Det hör liksom till dansbandsgenren att göra så.

Så om hon, frun, inte fattar det det verkar osannolikt. Antagligen har de en tyst överenskommelse att han kommer göra detta och frun är tvungen att leva med det.

Är sannolikt ändå jobbigt att få det kastat i ansiktet på det sättet, men ingen större skada, mer bara ytterligare en spik i kistan.   

Det räcker ju att se en ansiktsbild på honom så förstår nästan vem som helst att det där en sliskig snubbe som kommer sätta på andra kvinnor så fort du vänder ryggen till. Lägg till dansband till det.

Kan så vara... din bedömning... men tror felet i.s.f. var att de runt om som visste (och det var nog många) inte talade om det för hans fru så hon kunde ta SITT beslut. Inte bara bli tvungen att dansa...(Haha) efter hans pipa .

Jag kanske är lite cynisk men jag tycker många män är så uppenbara slemproppar att man får vara väldigt korkad för att inte förstå att en slempropp kommer bete sig som en slempropp.

Hela Caspers uppsyn är: "Hej jag är en slempropp". Kolla leendet, den kisande milda men egentligen rovdjursaktiga (dålig ulv i fårakläder)- blicken, frisyren, skäggstubben, klädseln. En man som inte vänstrar ser inte ut sådär.

Jag kanske är lite cynisk men jag tycker många män är så uppenbara slemproppar att man får vara väldigt korkad för att inte förstå att en slempropp kommer bete sig som en slempropp.

Hela Caspers uppsyn är: "Hej jag är en slempropp". Kolla leendet, den kisande milda men egentligen rovdjursaktiga (dålig ulv i fårakläder)- blicken, frisyren, skäggstubben, klädseln. En man som inte vänstrar ser inte ut sådär.

Häng ut aset. Inte nog med att han är otrogen, han stöter på kvinnor i förhållanden, helt obekymrad om att han även skadar tredje person. Ett as, varken mer eller mindre. Så häng ut, ingen förtjänar att leva med en sådan människa. 

Tråden är från 2013

Gammal tråd men garanterat fortfarande lika relevant!
Alla artister, dansbandsmusiker etc MÅSTE ju ha nån slags dold överenskommelse med sina partners, annars är ju de som väntar hemma mer än sjukligt naiva. Har jobbat på Finlandsfärja och brudarna hänger ju i klasar kring dem! Ser att det namndroppats en del och jag kan ju bara hålla med. 4-5 tjejer med till hytten varje paus. De försöker inte ens smyga med det! 

Absolut, men även om partnern nu är extremt naiv så betyder väl inte det att det mupparna gör är rätt? Att missbruka människor som ska försteställas stå en nära förtroende är väl inte ok hur man än ser på det?

Om du vänder på det, varför går man öht och skaffar familj och barn när man inte tänkt vara trogen? Det bästa för alla vore väl att dessa muppar förblir singlar så kan de fortsätta knulla allt som som har en puls UTAN att fucka upp livet för andra?

Du blandar ihop att agera budbärare och att agera terapeut. När du avslöjar en otrohet för någon så är det ENDA du gör är att ge personen information om vad som skett. Sen vad personen gör av informationen är helt och hållet upp till henne/honom. I det här fallet valde paret att gå vidare tillsammans och det är såklart helt och hållet upp till dem., Mao är vad paret gör av informationen ingen som  helst anledning att låta bli att berätta sanningen.

Om du är läkare och berättar för en person att han har cancer så kommer det givetvis inte mottas med stående ovationer, men det ger ju ändå personen chansen att förhålla sig till det och avgöra vad hen vill göra. Vad personen sen väljer att göra av det är upp till personen själv. Ska läkaren då avstå från att berätta sanningen för personen bara gör att han vet att personen kommer bli ledsen och/arg?

Synd att personen i ditt exempel inte hade vett nog att fatta att den som avslöjade sanningen ville hjälpa henne/honom. Om deras överenskommelse inte överlevde verkligheten så var det en väldigt kass överenskommelse som saknade verklighetsförankring som inte kan skyllas på den som avslöjade sanningen. Och att "tillvaron förstördes" berodde ju då till 100% av att den ene var otrogen INTE för att någon berättade det. För hade personen inte varit otrogen så hade det ju inte funnits något att avslöja. 

Det är bättre om man lägger ansvaret där den hör hemma. Om man beter sig som ett svin mot andra så kommer det givetvis få konsekvenser. Och det kan man absolut inte skylla på den som avslöjade sanningen.Ja det är inte upp till dig att avgöra vad paret gör att informationen du avslöja, det är upp till dem själva. Blanda inte ihop att vara budbärare och att vara terapeut.

Två intressanta saker med ditt inlägg är:

1) Varför tar du BARA upp exempel på folk som ogillar att en otrohet avslöjats när det oftast är tvärtom? De allra flesta som blir bedragna blir ju inte alls arga på den som avslöjar sanningen utan väldigt tacksamma. Men du tar bara upp undantagen, hur kommer det sig?

2) Varför ignorerar du att strunta i att berätta har konsekvenser det med?. För att inte berätta innebär ju att du ger personen som bedrar den andra fritt spelrum att fortsätta med det hur länge som helst och fråntar den som blir bedragen möjligheten att göra ett val.

Du lägger mycket tid på att analysera min kommentar, det uppskattas. Tack.
Samtidigt missar du ganska mycket i själva syftet och andemeningen med det jag skriver.

Min kommentar är inte en argumentation för att aldrig avslöja eller agera om någon i ens närhet är utsatt för otrohet. Inte heller påstår jag att det alltid är fel eller negativt.

Du hittar på något om terapi, det begriper jag inte alls. Min kommentar handlar om att blanda sig i en relation när man inte är tillräckligt nära och att det kan leda till att man själv bidrar till något negativt.

Att oombedd springa runt och ange människor i situationer när man faktiskt inte har tillräcklig information kan innebära att man gör mer skada än nytta.

Det är min bestämda uppfattning och erfarenhet, som jag redogör för.
Du får gärna vara av en annan uppfattning, det kan jag inte påverka.

Har man informationen och är tillräckligt nära dem det berör kan man både fatta ett klokt beslut och ta fullt ansvar för att man agerar budbärare. 

En sak som du inte själv tycks reflektera över är att det kanske inte är din uppgift att oombedd försöka rädda främmande människor från helt normala kriser och händelser i relationen?

Var ska man dra gränsen för detta?
Springer du till människor för att avslöja när andra pratar skit och sprider rykten om dem? Om inte, varför inte?
Det är väl lika rimligt om du inte anser att det ligger ett ansvar i att informera?
Du kan ju inte ta ansvar för att X pratade skit om Y, du informerar bara. Vad som sen händer med informationen är ju inte ditt ansvar?

Min uppfattning är att detta beteende är lite förmätet, att sätta sig över alla andra människor och ta på sig uppgiften att skipa nån slags rättvisa. Jag är inte intresserad av att, mer eller mindre, främmande människor oombedda lägger sig i min relation och påstår att jag inte är ensam om att känna så.
Om det inte är fråga om liv och död så sköter jag mina egna relationsproblem, tack så mycket.

Är detta för svårt att förhålla sig till så finns faktiskt en mycket bra kompromiss som jag skulle rekommendera.
Ge informationen till någon som står de inblandade nära. Bästa vännen, ett syskon eller liknande.

De är i en mycket bättre position att avgöra om, hur, när och till vem informationen bör lämnas. Den som står de inblandade nära har också ett rimligt intresse att bidra och agera.

Du lägger mycket tid på att analysera min kommentar, det uppskattas. Tack.
Samtidigt missar du ganska mycket i själva syftet och andemeningen med det jag skriver.

Min kommentar är inte en argumentation för att aldrig avslöja eller agera om någon i ens närhet är utsatt för otrohet. Inte heller påstår jag att det alltid är fel eller negativt.

Du hittar på något om terapi, det begriper jag inte alls. Min kommentar handlar om att blanda sig i en relation när man inte är tillräckligt nära och att det kan leda till att man själv bidrar till något negativt.

Att oombedd springa runt och ange människor i situationer när man faktiskt inte har tillräcklig information kan innebära att man gör mer skada än nytta.

Det är min bestämda uppfattning och erfarenhet, som jag redogör för.
Du får gärna vara av en annan uppfattning, det kan jag inte påverka.

Har man informationen och är tillräckligt nära dem det berör kan man både fatta ett klokt beslut och ta fullt ansvar för att man agerar budbärare. 

En sak som du inte själv tycks reflektera över är att det kanske inte är din uppgift att oombedd försöka rädda främmande människor från helt normala kriser och händelser i relationen?

Var ska man dra gränsen för detta?
Springer du till människor för att avslöja när andra pratar skit och sprider rykten om dem? Om inte, varför inte?
Det är väl lika rimligt om du inte anser att det ligger ett ansvar i att informera?
Du kan ju inte ta ansvar för att X pratade skit om Y, du informerar bara. Vad som sen händer med informationen är ju inte ditt ansvar?

Min uppfattning är att detta beteende är lite förmätet, att sätta sig över alla andra människor och ta på sig uppgiften att skipa nån slags rättvisa. Jag är inte intresserad av att, mer eller mindre, främmande människor oombedda lägger sig i min relation och påstår att jag inte är ensam om att känna så.
Om det inte är fråga om liv och död så sköter jag mina egna relationsproblem, tack så mycket.

Är detta för svårt att förhålla sig till så finns faktiskt en mycket bra kompromiss som jag skulle rekommendera.
Ge informationen till någon som står de inblandade nära. Bästa vännen, ett syskon eller liknande.

De är i en mycket bättre position att avgöra om, hur, när och till vem informationen bör lämnas. Den som står de inblandade nära har också ett rimligt intresse att bidra och agera.