Resa utomlands...

Fast hur kan du generellt säga att inget är viktigare än föräldrarna? Det stämmer ju verkligen inte i alla fall där barn placeras. Det finns faktiskt föräldrar som inte borde vara det och dessa anser inte jag är viktigast för barnet. Däremot är rättigheten till vettiga vuxna det viktigaste.

Varför placeras ett barn om det inte varit med om jobbiga saker? Då borde ju allt vara frid och fröjd och kunna stanna hemma med sin föräldrar?

Inte om föräldern är sjuk och ligger på sjukhus till exempel. Jösses, tänker inte folk längre?

Det är bara för att folk ser allt svart eller i vitt.

Då har barnen inte LVU utan SoL.

Det viktigaste borde väl ändå vara BARNET

Jag fattar ärligt talat inte varför man som förälder inte kan förstå att det är något som kan göra barnet gott att få åka i väg och göra roliga saker med sitt familjehem, blir man sotis för att man själv inte har råd att göra det med sitt barn eller?

Det lär inte handla om allt för många dagar man missar med sitt barn, man har massor av dagar resten av livet sen.

Jag har haft ett barn familjehemsplacerat, hon har ADHD, Asperger och Tourrets, när hon kom in i puberteten så blev hon utåtagerande och utsatte sig för farliga situationer så jag tog själv kontakt med soc och bad om hjälp.

Det var en så kallad frivillig placering och var det bästa jag kunde ha gjort.

Min dotter hamnade i en underbar familj som tog in henne som detas egna dotter och de och jag samarbetade för att dottern skulle växa upp och bli så bra sim hon var menad till att bli. Nu är hon världens härligaste tjej.

Under den tiden hin bodde där så var de iväg på semester flera gånger och dottern fick följa med, jag var bara tacksam över att hon fick komma i väg på roligheter och tänka på anant.

Som sagt vad är man rädd för som förälder om man stör sig på att barnet får åka i väg med trygga vuxna och göra något kul?

Nu är det ju inte säkert att barnet får åka iväg med "trygga vuxna", jag anser defintivit inte att mitt barns familjehem är trygga vuxna! Tvärtom!

Vet du om att missbruk är en sjukdom som ger Lvu och inte sol?! Nu blev du en erfarenhet rikare

Hur gör ni familjehem som har placerade barn med LVU när det gäller utlandsresor?

Ärligt talat TS. Det är självklart att det finns människor som kommer i kläm och rakar illa ut när Soc är inblandade, men hur ska människorna pa det här forumet veta det om du bara blir bitsk och aggressiv när de ifragasätter din redan konfunderande tradstart?
Du kan ju faktiskt inte förvänta dig att de ska kunna sätta sig in i din situation om du endast gör en massa pastaenden, du maste ju första själv att varenda förälder som blivit av med sina barn mot sin vilja, berättigat eller ej skulle strida för att fa dem tillbaka.

Det enda din tradstart förmedlar är att familjehemmet ska minsann inte fa resa utomlands med ditt barn, och kommer de ens pa tanken är de egoistiska da du anser att kontakten (även under 1-2 veckor) med de riktiga föräldrarna är det absolut viktigaste.
Ingenstans i din tradstart gar det att läsa vad dina egna barn har att säga om saken.
Ingenstans i din tradstart skriver du att det är skillnad om omhändertagandet var befogat eller inte.
Ingenstans i din tradstart nämns nagonting fran nagon annans synvinkel än din egen.
Ingenstans i din tradstart nämner du att familjehemmet gjort nagonting fel annat än att vilja ta med ditt barn pa en semester, en upplevelse.

Du maste första att det vi som läsare har att göra en bedömning av inte är till din fördel. Om du startar en trad bör du kunna bemöta människor pa ett bättre sätt. Du skriver senare att barnet har det sämre, att det är orättvist etc. Men allt det du skriver skulle kunna skrivas även om omhändertagandet var befogat.

Jag hoppas att du förstar vad jag menar. Det vore bättre om du istället beskriver din situation och varför just ditt barn inte skulle ma bra av en semesterresa med familjehemmet.

Behandlar de ditt barn illa?
Vill barnet själv stanna hemma? (oavsett vad barnet vet om hur du känner)
Varför anser du att omhändertagandet var felaktigt?

etc.

Jag är säker pa att du skulle fa mer stöd om du bemötte fragor och spekulationer bättre. Ingen här pa forumet vet hur just din situation ser ut, sa det är en fördel om du ger oss en bättre inblick. Att uttrycka sig sa partiskt/ensidigt som du har gjort kan bara sluta illa.

Mvh. 

Fyfan vilket bullshit.

Jag och min man är familjehem till hans lillasyster 14 år pga problem med föräldrar, mamman vill ha noll kontakt med min man och hans syster och så har det vart i 1,5 år, men har också vägrat skriva på frivillig placering därför har LVU gått in. Alla pengar vi får i arvode går till ett sparande så barnet kan köpa möbler eller kontant insats till lägenhet körkort eller liknande och vi jobbar båda heltid.

Vi har precis ansökt om att få åka utomlands med henne för VÅRA pengar vi tjänat på våra jobb som en födelsedagspresent då hon vill åka utomlands.

Att människor ens har mage att sitta och säga att alla familjehem är egocentriska och giriga.

Att folk ens har mage att sitta och säga att alla föräldrar till placerade barn är usla föräldrar, "troligen psykiskt sjuka", "själviska grisar" och allt annat beröm TS och lvu2 överösts med i tråden.

Jag är urless på alla er som tvärsäkert uttalar er om hur det funkar på soc; ni som haft lyckan att slippa ha med dem att göra (åtminstone på det sätt som föräldrar till omhändertagna barn haft med dem att göra). I åratal har jag skrivit här och på andra siter om hur barn blivit LVU:ade på felaktiga grunder, i åratal har tidningar och annan media rapporterat om familjehem där barn svultits, utsatts för övergrepp och till och med dött. Och ändå fortsätter kören här: "Soc skulle aldrig ljuga", "De som tar hand om LVU:ade barn är sådana fantastiska människor", "Alla föräldrar till LVU:ade barn är urusla föräldrar" och så min favorit "Ingen rök utan eld!".

Visst, de flesta familjehem är bra och det är toppen att det finns människor som ställer upp för de barn som verkligen behöver det; barn till alkoholister, drogmissbrukare, folk som utnyttjar och/eller försummar sina barn. Men om ni tror att alla omhändertagna barn är offer för sådana omständigheter tar ni ordentligt fel. Det finns ganska många fall där barnen inte blivit slagna eller utnyttjade, de har fått kärlek, mat, allt de kan tänkas behöva materiellt - men soc har ändå tagit barnen från dem. Och innan någon börjar tjafsa om att soc aldrig skulle göra så, de har för myclket att göra bla-bla-bla - bespara mig. Ni kommer aldrig fatta, inte förrän det händer er själva eller någon i er närhet.

Och likaväl som det faktiskt finns bra föräldrar som ändå blivit av med sina barn finns det som sagt dåliga familjehem som bara är ute efter pengarna. Det är otroligt naivt att tro annat.

Ni som kallar mammorna här för själviska och säger att barnen självklart ska få följa med på semester, har ni själva haft placerade barn? Och svarar nu någon att hennes/hans barn aldrig skulle bli omhändertagna, för de är minsann så bra föräldrar, det skulle aaaaldrig hända dem, svarar jag: "Var inte så säker." När ni sitter och tjatar om att det måste ju ha hänt något, annars skulle barnet aldrig placerats, vet inte ett skit om hur soc fungerar - eller rättare sagt inte fungerar på många håll i Sverige - och ni tror att man aldrig kan förlora sitt barn om man inte varit en vesen förälder.

Inget kunde vara mer fel. Jag vill inte ta det i den här tråden, dels vill jag inte "kapa" den, dels blir det för långt, men vi förlorade vårt barn till största delen på grund av falska anmälningar. Naturligtvis kommer folk inte tro mig, men ärligt talat orkar jag inte bry mig. Flera år i soc klor har gjort att inte mycket spelar någon roll längre. Allt som spelar roll är vår son.

OnT då: Jag förstår bägge sidor här. Självklart vore det fint för barnen att få följa med på en resa, lika självklart vill föräldrarna inte missa något umgängestillfälle. Nu är ju tråden gammal, så just mammorna här har förhoppningsvis fått tillbaka sina barn nu, men det finns ju andra. Vad jag tycker man ska tänka på är att om man förvägrar sina barn att följa med familjehemmet kommer de få bo i jourhem under tiden. De måste alltså flyttas igen, kanske till totala främlingar.

Samtidigt, som någon skrev ovan, hur kan man veta att det verkligen är trygga vuxna de reser med? Man känner ju inte fosterföräldrarna personligen direkt. Visst, de är utredda och godkända av soc - men det är och var de dåliga familjehemmen också...

Det är ingen lätt situation, för någon.