Kan man be om allergitest?

Det som går att göra är att undvika att adoptera ett barn med redan känd allergi, dvs om det redan i läkarundersökningen som medföljer barnbeskedet är konstaterat att barnet är allergiskt. Dock testas barnen inte rutinmässigt för allergier, utan ett sådant test finns nog bara med om det finns en stark misstanke om att barnet har någon (allvarligare?) allergi. Det finns naturligtvis alltid en risk att ett barn utvecklar allergier och det (precis som många andra saker som kan hända) måste man vara beredd att hantera om det skulle inträffa, men man håller naturligtvis tummarna för att det inte gör det.

Prata med er adoptionsorganisation om ert dilemma, det är de som bäst kan svara på era frågor. 

Det är inte säkert att det framkommer i läkarutlåtandet att barnet har en känd allergi, eksem eller astma. Det har jag personlig erfarenhet av. Barnen är förvisso läkarundersökta, men omfattningen av denna undersökning kan variera.

TS jag måste säga att jag tycker att det är bra att du bollar dina tankar och törs fråga o svara även om flera kritiserar din fråga. Även jag hade många frågor ibörjan av processen och lärde mig efter vägen. Lika så som om det kan vara svårt att acceptera ett mörkt barn, ett barn med SN, eller ett barn som är äldre än ett år när man precis beslutat sig för att adoption kommer att bli det bästa så är det också andra saker som man överväger och lär sig om efter vägen för att sedan omvärdera.

Jag tycker att det är viktigt att ta itu med alla sina frågor och reda ut dessa INNAN man står där och tänker, hur kunde det bli så här!?!?!

Att vara garanterad att barnet inte har en allergi kommer att vara omöjligt, inte ens pricktest är tillförlitliga. Som sagt det bästa du kan göra är att läsa på och lära om allergi, kanske ringa till en barnallergi sköterska o fråga om barn o allergi.

Till sist så tror jag dock att ni måste ta med i beräkningen att barnet KAN vara/bli allergiskt och då välja om ni skulle bli bra föräldrar till även ett allergiskt barn. Om ni värderar glädjen ett barn kan ge så högt med ni är säkra på att välja barnets välmående framför era djur/boende och avliva/sälja dem eller flytta om det skulle behövas. Hemmet är ju det viktigaste men så klart även det sociala livet. Vänner o släkt kan komma hem till er eller så träffas ni ute. Kanske kommer deras känslor för ert barn att bli så starka att det känns självklart även för en del vänner o släktingar att leva utan djur.... MEN detta är inget man kan räkna med så ni måste för barnets och er egen kalkylera med att de INTE kommer att göra det o i så fall se det som en bonus.

Instämmer helt! Det var det jag försökte säga men med lite andra ord när jag skrev att barnen inte rutinmässigt testas för allergier.

Håller också med fabbemam om att det är mycket bra att du TS ventilerar dina frågor. Att fundera igenom och ventilera sina frågeställningar är en mycket bra förberedelse för en kommande adoptionsprocess. 

Jag måste säga att jag förväntade mig att det skulle kunna komma sådana här elaka kommentarer när jag startade tråden. Jag bara undrar - varför tror du att det alls finns en SN-kö för barn med hjärtfel, klumpfot, CP-skador eller andra handikapp? Det är ju just för att barn med kända problem ska kunna till familjer som är beredda på att ta hand om dem. Man ska inte orsaka tragedier i onödan.

Jag kan och är beredd att ge avkall på MYCKET, särskilt eftersom jag är beredd att adoptera ett barn med särskilda behov. Men jag vill i det längsta göra vad jag kan för att förebygga en tragedi. Om jag fick ett barn som var extremt pälsallergiskt så skulle det vara en tragedi. Att tvingas säga upp bekantskapen med hela sitt supportsystem inklusive släkt och vänner, att tvingas flytta, att tvingas döda sina djur... det vore en enorm tragedi.

Om jag kan göra någonting för att MINIMERA RISKEN för att denna tragedi inträffar, då vill jag försöka förebygga det hela.

Om du inte förstår mitt synesätt så ber jag dig att lämna tråden.

Ja, adoption är rätt för oss. Jag ser det inte som konstigare att vi vill försöka undvika starka allergier än att vissa familjer vill försöka undvika att adoptera hjärtsjuka barn.

Jag vet inte om man kan be om ett allergitest, det är därför jag frågar!!!

Ett pricktest tar f.ö. 15 minuter.

Du behöver inte ta en så nedlåtande ton. Jag är mycket väl påläst om adoptionsprocessen. Jag vet hur det går till. Vårt dilemma är att allergier skulle vara starkt problematiskt för oss - och att allergier vanligtvis är en dold diagnos, som dock är extremt enkel att testa för.

Jag tror också att man inte kan vara beredd på absolut allt som kan inträffa. Jag menar - hur många gravida kvinnor förbereder sig på hur de ska hantera att barnet kanske blir hjärnskadat vid förlossningen?

Jag förstår ju också att allergi är en sådan sak som man inte direkt kan se på en person vid födseln. Det är inte som klumpfot eller LKG, sådana diagnoser är ofta uppenbara. Det är ju inte så att man får ett barn som det står "frisk" i papprena och när man åker för att hämta har ungen fyra armar och bor i syretält. Dolda diagnoser är lurigare och jag förstår att man aldrig kan gardera sig helt mot dem.

Jag är inte så rädd för lätta/måttliga allergier. Jag är själv lätt allergisk och har djur ändå. Jag nyser 2 gånger om dagen och känner mig ibland lite irriterad i näsan, mer än så är det inte. Min man är födoämnesallergiker som spyr om han får i sig fel saker. Farmor har astma. Jag är alltså ingen allergihysteriker som skulle klappa ihop för minsta lilla problem.

Det jag är rädd för är de riktigt riktigt starka allergierna, där man i princip får ett anfall och kan dö om man kommer i kontakt med ett pälsdjur. Jag hade en kompis som blev ihop med en sådan, och det ledde mycket snabbt till att kontakten bröts - vi kunde inte vistas i samma rum. Om man aldrig kan besöka varandra är det svårt att hålla en relation vid liv.

Jag vet inte hur mycket kontakt barn på barnhem har med djur (troligen mycket lite). Jag tycker också att det är synd att man inte gör pricktest som rutin - det är så enkelt och det skulle kunna förebygga att man stoppar i barnet någonting som gör barnet sjukt, eller utsätter barnet för någonting som gör annan skada.

Att få ett barn kan alltid leda till en tragedi, men om möjligt vill man ju minska risken för att det ska ske. Jag vill att alla barn som adopteras (och föds) ska få bra liv. Ett hyperallergiskt barn skulle få ett bättre liv hos någon annan än hos vår familj.

När det gäller Kina vet jag att det är i stort sett huggsexa efter de barn som har lindrigast SN. När Kina släpper sina listor är det många organisationer världen över som har nattpass för att snabbt kunna "boka" barn till sina sökande. Om man i det läget begär kompletterande undersökningar kommer barnet sannolikt gå till någon annan. Möjligen skulle det kunna fungera bland "Special focus"-barnen, som det inte är samma söktryck efter. Fabbemam, som har adopterat från Kina, kan säkert mer om det.

Ett av mina barn hade svåra eksem redan som spädbarn. Dessa var INTE omnämnda i läkarrapporten. Det syntes inte heller ett spår av dem när vi kom för att hämta honom eftersom de hade behandlat honom med starka kortisonsalvor inför vår ankomst. Så kan det också gå till.

Det är tråkigt om du uppfattade min ton som nedlåtande. Jag uppfattade din som arrogant. Det kanske var en reaktion på det.

Det kan tyckas som något enkelt att göra pricktest på barnen i födelselandet, men i realiteten är resurserna extremt knappa och då stryker sånt på foten för saker som är allvarligare. Eftersom pälsdjurs och pollenallergi inte heller är vanlig i många av adoptionsländerna och väldigt sällan ses som en "deal breaker" i adoptionssamanhang eller är dödlig blir det ju dessutom en önödig kostnad i ett sammanhang där resurserna som sagt är små. Det är lätt att tycka att det är enkelt för oss här i välbärgade Norden, men har man varit på plats förstår man nog lättare varför det inte görs. Och jag menar inte att vara nedlåtande mot dig TS mer ett sätt att försöka sätta varför det inte görs ett perspektiv.

Har du ringt någon som kan detta med barn o allergier?

Förutom den medicinska tillförlitligheten och andra ovan nämnda anledningar så finns det också ännu fler  anledningar till varför det inte är någon bra idé att pricktesta alla barn som finns tillgängliga för adoption. Som sagt, jag tycker att det är bra att du vill skriva om dina funderingar och är inte på något vis irriterad på dina tankar men jag vill ge dig några kanske för dig nya infallsvinklar på detta.

Jag tar Kina som exempel efter som du skrivit att det är ett för er tänkbart land att adoptera ifrån och för att det är det landet jag kan bäst. Många barn bor på barnhem där det är få vuxna och många barn vilket innebär att om man skulle göra ett pricktest på varje barn skulle det i bästa fall innebära att en barnskötare tog med ett barn för pricktest och alla andra blev kvar med en barnskötare mindre.

 Ett annat scenario vore att en barnskötera tog med flera barn samtidigt vilka då antingen fick höra sina vänner skrika av smärta o panik (pricktest gör ONT) medan de vänade själva i ett annat rum, att de fick vara med o även se sin kompis hållas fast o sticka, en gång för varje alergen eller vara helt ensamma utan någon i ett rum där de heller inte kan höra sin barnskötare o dit de snabbt lämnas åter efter sina stick, troligen utan att ha hunnit tröstas.

Ytterligare ett annat o jag TROR det mest troliga är att en helt främmande människa kommer o hämtar ett (eller fler) barn som det tar med till en skrämmande sjukhusmiljö, håller fast o låter stickas, eventuellt genom att sticka in armarna genom ett hål i en vägg eller glasruta (som på ett växlingskontor).

 Tänk dig att någon för barnet helt främmande männsiska hämtar ett barn som du känner i ett årsåldern och tar med det till sjukhuset på något av ovanstående vis och utför en undersökning som gör jätte ont, i synnerhet i en så utsatt situation.

Jag är VÄLDIGT glad att min son slapp genomlida detta innan vi fick honom, det var tillräckligt jobbigt, skrämmande och ont att göra det tillsammans med oss när han hunnit bli trygg med oss. Jag anser att inga barn ska behöva göra pricktest innan adoption om man inte misstänker någon allergi för att barnet har allergiska symptom som man inte kan hitta orsaken till.

Det du kan göra är att be din organisation kolla med barnhemmet (genom landkontakten) om barnet har eksem eller har astmatiska symptom. Om så är fallet kan ni ju tacka nej. Jag tror som Emeli skriver att det är svårt att hinna på 72 timmar men ni kan ju också adoptera ett sk. Special Focus barn, ett barn som Kina tror att det kommer att bli svårare att hitta familj till men som inte nödvändigtvis behöver ha ett för er större SN än andra. Special Fokus barnen behöver man inte svara ja eller nej till inom 72 timmar.

Vart tog du vägen TS?

Det var inte min mening att skrämma iväg dig eller att du skulle ta illa upp. Om så är fallet så ber jag om ursäkt.

Med mitt inlägg försökte jag bara ge dig några andra perspektiv, ju längre du kommer i adoptionsprocessen ju fler perspektiv kommer du att få. Tex. var vi oroliga för att sonen inte genomgått någon operation av sitt SN i Kina men nu när vi sett hur det är på sjukhus i Kina så är vi väldigt glada för att de inte utsatte honom för det och för att vi nu får vara med honom vid alla sjukhus besök istället.

Hur går dina tankar idag?