Vad tycker ni andra där ute... Om man sammanlagt tillbringar en två/tre veckor per år hos mor-/farföräldrarna, är det då okej om barnet sover mellan dem i deras säng när man är där? Vi är oeniga i vår familj och det är svårt att veta hur man skall ställa sig i frågan. Åsikter/synpunkter uppskattas!!!
Svartsjuk, absolut inte. Jag vet att han älskar mig och inte skulle välja farmor före mig i längden, även om hon och sonen kommer mkt bra överens. Det glädjer mig! Jag tyckte som sagt inte att något av detta var ett problem förrän efter incidenten jag nämnde i tidigare post. I samma veva började hon ta allt mer egna beslut angående uppfostran och kunde ge vår son andra "direktiv" vad gäller sådant (ifall vi hade sagt att det är på ett visst sätt precis innan. Hon sa tvärtemot oss framför honom mao, så att det helt plötsligt var okej att göra något vi sagt att han inte fick odyl), och då sa min man ifrån en ggr. Därefter hände "incidenten", och därefter min ovilja...
Å jag har inget emot att de är fysiskt nära, men jag tycker INTE att VARJE natt under en veckas tid känns rätt vilket det hade blivit om de fick bestämma.
Han sover ju i egen säng hemma och kommer över till oss om han har mardrömmar eller liknande.
Ser inte problemet. Självklart är det ok att barnet sover hos mormor/morfar/farmor/farfar. Är barnet tillräckligt gammal bör han/hon dessutom få bestämma själv.
Vad vill barnet? Det är väl det enda som är viktigt? Herregud.
Om barnet själv hade valt, utan lock och pock, att sova hos mor/farföräldrar hade jag kunnat gå med på det. Men om det är mor/farföräldrar som själva föreslår det då hade jag sagt nej. Speciellt om det finns en säng till barnet i anslutning till oss föräldrar. Och det spelar ingen roll om det handlar om mina eller makens föräldrar.
Yngste sonen har sovit i mormors säng en gång när han sov över där själv. Det tycker jag är helt okej. Då fanns inte någon av oss föräldrar där.
Inget av våra barn har bett om att få sova i mor/farföräldrars säng om vi föräldrar har funnits till hands.
nu har jag inte läst igenom alla trådsvar, men jag sov i samma säng som min morfar när jag var hos honom som liten, tror upp till 6-7 års ålder minst.
brukade också sova mellan farmor o farfar tills jag var därikring. När farfar var bortrest sov jag på hans sida av sängen när jag sov över tills jag var iallafall 14. (sov hos dem var ca tredje vecka då min pappa jobbade natt och jag inte ville vara hemma själv på natten. Min mamma bodde för långt bort för att det skulle vara möjligt att ta mig till skolan på morgonen om jag sov där).
Om barnet själv vill sova med mor/farföräldrar och de tycker det är okej så varför inte? :)
såg nu att tråden var rätt gammal också haha :)
Om barnet, samt mor- eller farföräldrarna alla är med på det och tycker att det känns helt okej, så är det väl inget som hindrar en samsovning?
Varför skulle det inte vara okej? Då såklart förutsatt att alla iblandade är med på upplägget.