• Anonym (hopplös)

    hon kommer att dö

    Mon dotter kämpar för sitt liv natten till 22 de trodde alla hon skulle dö. Hon ligger nu i resperator . Chansen för henne är mycket liten. Hon ligger där pga ett status epilepticus. Anfallet flick hon 18 de .Hon blev helt medvetslös. Hon har haft anfallet sedan dess. Det går inte över. Allt möjligt här gjorts för att stoppa detta. Hur går man vidare efter att förlorat sitt barn?. Jag känner att jag kommer dö på kuppen. :'(

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2013-08-03 21:08
    Hon kom in med blodförgiftning, lunginlamation och lågt blodtryck och status. Hon fick läkemedel på läkemedel utan att de hjälpte. De kylde ner henne till 33 c . Nu har hon narkos gas. Medans de sätter in ketogen kost. .
    N är på biva i lund sedan 20/7.
    Sånt vi vet ej att hon kommer dö till 100 % men risken är stor. Jag hade panik och var extremt ledsen när jagfick höra att statusen kom igen när de släpper på gasen. .

  • Svar på tråden hon kommer att dö
  • elinaehn

    Tänker på dig. O på tjejen här ovan som just fött en liten som är så svårt sjuk... Tänder ljus ikväll.

  • TeamCaz
    BertaFilippa Krattkquist skrev 2013-08-07 11:52:38 följande:
    Jag kan meddela att N har vaknat men att det ff är ovisst hur det kommer gå. 

    Hon är krampfri just nu men har hög feber och "skakningar" efter narkosen.

    Jag tror TS får fylla i resten själv.  

    Jag Älskar Min Fina Familj
  • EllisBell

    Tänker på dig TS och hoppas det går åt rätt håll för din tjej.

  • vackra ängel

    Hej.

    Jag är en mamma som förlorat mitt barn!

    Jag ska vara ärlig, jag vet egentligen inte hur man går vidare el hur man orkar... Man bara gör det.! Styrkan kommer någonstans inifrån ens själ och hjärta! Allt känns o ser svart ut, framtiden finns inte i ens tanke, men trots det så vaknar man varje dag- utan att förstå hur?! Närhet, förståelse, vänner, familj är till mer hjälp än du kanske tror å' känner! Skrik, gråt, få ur dig alla känslor- oavsett vilka o oavsett om du tror dom är dumma el dyl, för tro mig; DET LÄTTAR. Inte nu kanske, men tids nog. Jag sörjer än, varje dag! Jag pratar till/om mitt barn varje morgon-dag-kväll. Men jag behöver det o jag måste förs acceptera det!

    Vad som hände min son, var att hans pappa körde ihjäl han-dagen före hans födelsedag! Jag förlåter aldrig det!

    Jag hoppas av hela mitt hjärta att allt går bra!!!! Kram å' hjärtan!

  • Anonym (kram)
    vackra ängel skrev 2013-08-19 18:41:36 följande:
    Hej.
    Jag är en mamma som förlorat mitt barn!
    Jag ska vara ärlig, jag vet egentligen inte hur man går vidare el hur man orkar... Man bara gör det.! Styrkan kommer någonstans inifrån ens själ och hjärta! Allt känns o ser svart ut, framtiden finns inte i ens tanke, men trots det så vaknar man varje dag- utan att förstå hur?! Närhet, förståelse, vänner, familj är till mer hjälp än du kanske tror å' känner! Skrik, gråt, få ur dig alla känslor- oavsett vilka o oavsett om du tror dom är dumma el dyl, för tro mig; DET LÄTTAR. Inte nu kanske, men tids nog. Jag sörjer än, varje dag! Jag pratar till/om mitt barn varje morgon-dag-kväll. Men jag behöver det o jag måste förs acceptera det!
    Vad som hände min son, var att hans pappa körde ihjäl han-dagen före hans födelsedag! Jag förlåter aldrig det!
    Jag hoppas av hela mitt hjärta att allt går bra!!!! Kram å' hjärtan!
    Beklagar sorgen!
    Det som slår mig är att det låter destruktivt för dig att lägga skulden på din sons pappa. Givetvis vet du att han mår otroligt dåligt av vad som hänt, och att han aldrig medvetet skulle gjort detta. Att då klandra honom för resten av era liv lägger bara till ytterligare sorg. Jag förstår att du inte klarar att sörja ihop med pappan, men ni är två personer som mist samma barn och borde kunna hämta stöd från varandra.
    Tack för din berättelse i alla fall. Jag hoppas du inte tar illa upp av min observation.
  • Anonym (***)
    vackra ängel skrev 2013-08-19 18:41:36 följande:
    Hej.
    Jag är en mamma som förlorat mitt barn!
    Jag ska vara ärlig, jag vet egentligen inte hur man går vidare el hur man orkar... Man bara gör det.! Styrkan kommer någonstans inifrån ens själ och hjärta! Allt känns o ser svart ut, framtiden finns inte i ens tanke, men trots det så vaknar man varje dag- utan att förstå hur?! Närhet, förståelse, vänner, familj är till mer hjälp än du kanske tror å' känner! Skrik, gråt, få ur dig alla känslor- oavsett vilka o oavsett om du tror dom är dumma el dyl, för tro mig; DET LÄTTAR. Inte nu kanske, men tids nog. Jag sörjer än, varje dag! Jag pratar till/om mitt barn varje morgon-dag-kväll. Men jag behöver det o jag måste förs acceptera det!
    Vad som hände min son, var att hans pappa körde ihjäl han-dagen före hans födelsedag! Jag förlåter aldrig det!
    Jag hoppas av hela mitt hjärta att allt går bra!!!! Kram å' hjärtan!
    Hjärta
  • Anonym (Nja va)
    Anonym (kram) skrev 2013-08-19 19:32:48 följande:
    Beklagar sorgen!

    Det som slår mig är att det låter destruktivt för dig att lägga skulden på din sons pappa. Givetvis vet du att han mår otroligt dåligt av vad som hänt, och att han aldrig medvetet skulle gjort detta. Att då klandra honom för resten av era liv lägger bara till ytterligare sorg. Jag förstår att du inte klarar att sörja ihop med pappan, men ni är två personer som mist samma barn och borde kunna hämta stöd från varandra.

    Tack för din berättelse i alla fall. Jag hoppas du inte tar illa upp av min observation.



    Jag vet inte om detta är samma person men det finns en person på FL som förlorade sin son då barnets far valde att köra rattfull med sin son i bilen. Jag tror det i den situationen är helt omöjligt att "hämta stöd från varandra". Han har så dessutom i allra högsta grad gjort något medvetet. Han må ångra sig, men det är inte samma sak som en olycka man kan förlåta.
  • Anonym (kram)
    Anonym (Nja va) skrev 2013-08-20 12:54:41 följande:
    Jag vet inte om detta är samma person men det finns en person på FL som förlorade sin son då barnets far valde att köra rattfull med sin son i bilen. Jag tror det i den situationen är helt omöjligt att "hämta stöd från varandra". Han har så dessutom i allra högsta grad gjort något medvetet. Han må ångra sig, men det är inte samma sak som en olycka man kan förlåta.
    Det håller jag helt med om. Min tanke var en olycka, i stil med att backa över barnet (oerhört tragiskt, och händer tyvärr ibland). Är det rattfylla eller annan medveten handling som ligger bakom så skulle jag inte heller kunna förlåta.

  • Anonym (mamma)

    TS, hur har det gått? Hoppas verkligen det gått åt rätt håll!

  • Anonym (Mirakel)
    vackra ängel skrev 2013-08-19 18:41:36 följande:
    Hej. Jag är en mamma som förlorat mitt barn! Jag ska vara ärlig, jag vet egentligen inte hur man går vidare el hur man orkar... Man bara gör det.! Styrkan kommer någonstans inifrån ens själ och hjärta! Allt känns o ser svart ut, framtiden finns inte i ens tanke, men trots det så vaknar man varje dag- utan att förstå hur?! Närhet, förståelse, vänner, familj är till mer hjälp än du kanske tror å' känner! Skrik, gråt, få ur dig alla känslor- oavsett vilka o oavsett om du tror dom är dumma el dyl, för tro mig; DET LÄTTAR. Inte nu kanske, men tids nog. Jag sörjer än, varje dag! Jag pratar till/om mitt barn varje morgon-dag-kväll. Men jag behöver det o jag måste förs acceptera det! Vad som hände min son, var att hans pappa körde ihjäl han-dagen före hans födelsedag! Jag förlåter aldrig det! Jag hoppas av hela mitt hjärta att allt går bra!!!! Kram å' hjärtan!

    Beklagar
Svar på tråden hon kommer att dö