Står inte ut med svärmor

Ännu en svärmors tråd.. Jag vet.. Men jag måste bara få skriva av mig.
Min svärmor är jätte snäll, absolut! Men hon går mig på nerverna. Hon är väldigt omogen och beter sig ofta som ett barn. Hon blir sur för minsta lilla och får hon inte som hon vill så ber hon en att dra åt helvete. Samma sak om man inte vill låna ut pengar. Vi fick en son för 3 veckor sen och innan han kom så var hon sur för ingenting och pratade inte med mig. Frågade någon henne varför vi inte pratade så svarade hon att jag var sur på henne och inte ville ha med henne att göra. Hon är en sån som alltid vill ha uppmärksamhet och som man alltid ska tycka synd om, står hon inte i centrum så skapar hon bråk med första bästa. Sen när bebisen kom så ringde hon direkt, ja då passade det sig att prata med mig. För är hon osams med mig så kan hon ju inte träffa bebisen. Nu förväntar hon sig att hon kan komma hit varje dag eller att jag ska komma till henne. Orkar jag inte eller om jag har andra planer så blir hon sur och säger att jag är taskig för hon inte får träffa sitt barnbarn och han inte får träffa sin farmor. Hon ringer mig 1 gång i timmen (utan att överdriva) och frågar vad han gör. När hon väl kommer hit så tar hon upp honom fast han sover så han vaknar. Hon har dränkt sig i parfym så hela han stinker i flera timmar efter hon har gått. Min son kan inte amma då han har lkg vilket har gjort att jag vill vara den som matar, det är något som är och känns viktigt för mig, och det vet hon. Men ändå ska hon tjata om att få ge honom mat vilket jag tycker är respektlöst mot mig när hon vet hur det ligger till. Efter jag tillslut har gett han mat kommer hon direkt och tar han från mig, utan att jag ens har hunnit rapa honom. När jag kommer till henne så möter hon mig alltid vid bussen och det första hon gör utan att säga hej är att slita vagnen ifrån mig. Första veckan när hon och min sambos syster var här så hade systern kommit hit först och hon satt med honom i famnen när svärmor kom. Då började hon bråka med min sambos syster om att hon skulle hålla, sen kommer hon till mig och säger att jag ska säga till hans syster att det är hennes tur att hålla. Sen ska vi köpa foton till henne och göra gipsavtryck och rama in och beställa kalender med bilder på bebisen till henne och vi ska också stå för alla kostnaderna. Det finns så mycket mer men orkar verkligen inte skriva mer. Allvarligt en vuxen människa som beter sig så här, är det normalt?!

Känner igen mig i det där. Har också en svärmor som inte är den gulligaste. Min Sambo och jag brukar oftast när vi diskuterar dela med oss av vad vi bestämt. Men så fort hans mor får vara delaktig av beslutet så ska hon komma in och ändra och säga: "gör såhär istället", "det här är mycket bättre än vad ni har föreslagit", "jag vet vad som är bäst att göra i er situation eftersom jag är mer erfaren". Hon blir ännu värre när någonting som jag har föreslagit då är det fel till 100% och försöker övertyga min sambo om att jag har fel och att han ska lyssna på henne som "vet mer". Jag är även gravid i vecka 31 och hon blev inte så glad när hon fick reda på det. Hela tiden när vi är där och hälsar på så kommer spydiga kommentarer (eftersom barnet inte var planerat) om att det är mitt fel och att jag gör det jobbigt för alla runt omkring. Hon är även grymt duktigt på att ge mig en blick som jag mer än tydligt ser som avsmak ur min svärmors ögon.
Jag tycker detta är väldigt jobbigt och den släkten är väldigt högljudd av sig, men hon, hon skriker nästan när hon pratar med mig och så gör hon inte mot någon annan. På besök hos dom känner jag mig inte välkommen alls. Hon frågade till och med min sambo om han skulle kunna lämna mig efter att jag blev gravid. Vilken normal person gör någonting sådant?
Det var efter det som min sambo förstod vad jag pratade om när jag sa att hans mor hade saker emot mig och att jag inte har fått en chans att komma in i familjen.

Däremot älskar de andra av hans familjemedlemmar mig och vi fungerar jättebra, men eftersom jag (ur min svärmors perspektiv) tar hennes son ifrån honom så är jag inte värd en plats i deras familj.

Jag har gett henne flera chanser att be om ursäkt och så, men hon bara nekar dom.

Så jag har bestämt nu att om inte hon kan släppa in mig så kommer inte jag släppa in henne. Hon kommer inte alls få träffa sitt barnbarn om inte min sambo eller jag är med. Eller vara barnvakt eftersom jag inte anser att hon gör rätt beslut i vissa viktiga fall. Det kan verka hårt, men det är det rätta i det här fallet och det ironiska är att min sambo håller med mig. Hon ska träffa sitt barnbarn på våra villkor inte hennes.

Vi har försökt att berätta konsekvenserna av hur hon beter sig men hon bara viftar på handen och säger: "inte då, jag kommer träffa mitt barnbarn hur mycket jag vill".
Jag blir riktigt förbannad när hon nonchalerar oss på det sättet och att det vi säger inte verkar få henne att förstå att vi verkligen menar allvar.

Det finns även mer som hon gör som jag inte vill att hon håller på med nära mitt barn som t.ex. är hon en jäkel på att dricka vin (även om hon är med småbarn eller är barnvakt). hon låter sina andra barnbarn göra exakt vad dom vill. Dom får t.ex. bada i en stor pool, själv, även om dom inte kan simma och utan uppsikt (vilket skrämmer livet ur mig). Detta är några få extra anledningar till att jag inte vill att hon ska vara barnvakt åt mitt barn.

_________________________________________________________________________

Jag tycker sådana beteenden hos svärmödrar är helt oacceptabla enligt mig. De har egentligen ingen som helst rätt att INTE lyssna på sina svärdöttrar när det är våra barn det handlar om. Att bara nonchalera det vi har att säga eller att de inte lyssnar när vi säger ifrån att nu får det faktiskt vara bra! Jag är och blir väldigt frustrerad när situationen är som den är...

Hoppas det löser sig mellan dig och din svärmor.
Själv ska jag tackla det här problemet senare idag då jag har bokat en "pratstund" med min "underbara" svärmor!

Står inte ut med svärmor

INNEHÅLL