Många i min omgivning skulle likställa AP med att vara en curling förälder. Jag hoppas så inte är fallet för jag ha 'tillämpat' AP sedan min son föddes (ovetandes om att det fanns ett sånt begrepp tills för ett par månader sen) och curlingförälder klingar inte så fint. Vad skulle ni säga att skillnaden är?
AP bygger på att man till att börja med skapa en stark anknytning mellan barnet och föräldrarna, amning, samsovning etc är verktyg som är lätta att använda, men inte de enda.
AP bygger på att man möter barnet där barnet är, inte på att barnet får styra.
Curling är ju att man skapar en ideal värld åt barnet, där det inte finns några svårigheter.
Exempel, en AP-förälder låter barnet undersöka lådan med klossar, låter barnet barnet göra sina misstag, men en curlingförälder lägger i klossarna åt barnet.
En AP-förälder är inte rädd för att låta sitt barn möta motstånd, upptäcka saker och ting själv, en curlingförälder ser till att barnet aldrig möter motstånd
Jag har aldrig stött på en förälder - AP eller inte - som aldrig curlar. Det gör vi alla lite då och då i något slags missriktad välmening. Och för vår egen bekvämlighet liksom för barnets. Få föräldrar som låter sina barn som just precis lärt sig gå alltid gå. Jag och min sambo väljer att bära våra, andra att köra runt dem i vagn = cuuuuurling 
. Förhoppningsvis håller man sitt curlande på en hälsosam nivå . Och ja, det kan ur min synvinkel faktiskt vara ok att köra dem till en träning eller hämta dem från skolan någon gång trots att de är fullt kapabla att gå eller cykla. Huruvida man väljer att sova tillsammans eller inte, huruvida man väljer att transportera sitt barn i en sjal eller en låda på hjul, huruvida man väljer att föda upp sitt barn på bröstmjölk eller ersättning är inte val som handlar om curling.
. Förhoppningsvis håller man sitt curlande på en hälsosam nivå . Och ja, det kan ur min synvinkel faktiskt vara ok att köra dem till en träning eller hämta dem från skolan någon gång trots att de är fullt kapabla att gå eller cykla. Huruvida man väljer att sova tillsammans eller inte, huruvida man väljer att transportera sitt barn i en sjal eller en låda på hjul, huruvida man väljer att föda upp sitt barn på bröstmjölk eller ersättning är inte val som handlar om curling.
. Förhoppningsvis håller man sitt curlande på en hälsosam nivå . Och ja, det kan ur min synvinkel faktiskt vara ok att köra dem till en träning eller hämta dem från skolan någon gång trots att de är fullt kapabla att gå eller cykla. Huruvida man väljer att sova tillsammans eller inte, huruvida man väljer att transportera sitt barn i en sjal eller en låda på hjul, huruvida man väljer att föda upp sitt barn på bröstmjölk eller ersättning är inte val som handlar om curling. 
Jag undrar hur man kan vara så säker på vad som är barnets "behov" och vad barnet bara "vill", själv tycker jag det är jättesvårt. Har t.ex. bekanta där barnen fått en diagnos på neuropsykiatriska funktionsnedsättningar och föräldrarna i backspegeln tänker att AHA, det var ju ett särskilt behov h*n hade, inte bara ouppfostrad, lat o.s.v. Vad som är "normala" steg mot självständighet för barn tolkar vi alla olika! Och visst är det lättare att hamna på curling-kanten om man strävar efter att möta barnets unika behov. Nu menar jag inte de vanliga köra-barnen-i-bil-eller-barnvagn utan det kan vara att man upplever att ens barn t.ex. har ett särskilt behov av att vara hemma med trygga familjen när barnet inte vill komma med på tråkiga saker som de vuxna vill göra. Ja, hur vet man vad som är ett behov? Kanske vågar man bara inte utmana barnet till sådant som barnet tycker är lite jobbigt/tråkigt? Jag tycker i alla fall att det är en svår balansakt!
AP för mig är att vara en närvarande förälder och se till barnets behov.
Curling för mig är att ta "genvägar" och göra som barnet vill för att det är enklast så.
Men, ser ni på curling som bara en låt-gå-mentalitet? Om jag själv stöter på föräldrar som med nöd och näppe engagerar sig i barnen utan t.ex. låter dem kolla tv och spela obehindrat så är inte min första tanke curlingförälder. En curlingförälder är i mina ögon en engagerad förälder, med lite svårighet att ta konflikter och viss rädsla för att det inte ska gå bra för barnet eller att barnet ska känna sig sviket. Är själv hyfsat curlande Sen har jag lite svårt för ordet curlingförälder eftersom jag tycker att det används flitigt av de som tycker att barn inte ska höras och synas... Har två uttalade AP föräldrar i bekantskapskretsen, och jag tycker nog att de ligger snäppet före mig i curlingligan Sen förstår jag ju också att det inte betyder att AP är tänkt så.
Jag struntar i vad andra tycker. Jag är en stolt curling och AP mamma. Så är jag uppfostrad och haft världen bästa barndom och alltid klarat mig själv från det att jag flytta hemifrån som 19 åring. Ännu världen bästa kontakt med mina föräldrar.
FY vilka idiotiska åsikter jag hade.. Ber så himla mycket om ursäkt!!
Naturligtvis kände jag det motsatta när bebis väl kom. Finns ingen gräns för varken samsovning eller amning så länge mor och barn trivs. Och ju mer trygghet och kärlek man ger barnet, desto bättre självkänsla och trygghet får barnet att stå på egna ben när barnet själv är redo istället för att bli tvingad till det!!
Tänk hur man kan ändra sig.. Tur det
