Kommentar till tidigare kommentarer: Om ingen funktionsnedsättning (dvs svårigheter i vardagen som visar sig i flera områden, jobb/skola/fritid/hem/relationer) finns så uppfyller man knappast kriterierna för ADHD. Är man fullt fungerande utan extra stöd hjälp så kan man knappast ha diagnos??
Nyligen har sonen 8 år som har svåra problem ffa i skolan (men kanske inte så mkt merkostnader för trasiga saker) fått diagnos ADHD.
Vi ska ansöka om vårdbidrag.
Han skulle ha nytta av kortare dagar (hämtas 16-16.30 nu) men där spelar tyvärr fler parametrar än enbart ekonomin in.
När jag läste ADHD-center (landstingets) lista om tips vid ansökan kände jag att jag kunde bocka av samtliga punkter där.
:Extra passning, extra tidåtgång, stöd i allt, stöd till känslor (saker som hänt under dagen, han är verbal), stöd i påklädning tandborstn etc , stöd i att aktivera sig eller stöd till att vila, stöd att försöka upprätthålla fritidsaktiviteter - trött eft skoldagen men behöver ngt annat än skolan), hjälpa med kamratrelationer (försöka hålla igång dem), borttappade saker (en jacka kom dock tillbaka men nu redan köpt ny=dubbla), endast Polarn och Pyret duger - allt annat är obekvämt,10 par nyinköpta POPstrumpor utan sömmar borta, trasiga saker (dock endast 1 glasruta), lägga ständig energi på att rutiner upprätthålls- annars brakar helvetet löst, mat var 3:e timme och äter som en häst pga sin energinivå,måste i säng senaste 19.45 annars blir nästa dag paj. VAB när han är halvrisig pga orkar ej skolan om ej i form. (mer VAB än för son född -10 utan diagnos som kan gå till dagis med hosta). Besök på BUP, föräldrautbildn mm.
Försöka se över sin egen hälsa så att man orkar (typ ngn enstaka gång äta ute/träffa kompis/yoga/promenad).
Extra, extra, extra ansträngningar kring allt bara för att få en enkel vardag att fungera.