Sjukanmäla skolkande tonåring?

Du tar upp henne och går med henne till skolan, hon levereras ändå fram till klassrummet av dig jag lovar det är pinsamt om nåt. Min mamma gjorde det en gång räckte sen var jag aldrig hemma om jag inte var sjuk

Då jag var liten var jag eller syrran aldrig sjuka. MEN mamma lät oss vara hemma 2-3 gånger om året ibland iaf. Ibland var hon säkert trött själv o ville slippa jobbet. Om din dotter har 100% närvaro skulle jag kunna vara förlåtande o sjukanmäla någon gång om året. Men handlar det om att barn generellt inte går upp o går till skolan får de givetvis stå sitt kast. Tips är oxå att se till att hon sover vid 22 så hon orkar upp. Har hon fortfarande svårt att komma upp då så får ni väl prova att hon lägger sig 21.15 osv

Är du säker på,att hon mår bra? Jag fungerade ungefär som henne i gymnasiet och fick ofta höra att jag var lat, både från lärare, mina föräldrar, andra vuxna, ja alla. Det fastnade. Jag var inte lat, jag hade flera diagnoser och klarade helt enkelt inte av situationen längre, jag gick in i väggen. Hade jag varit vuxen hade jag gått till läkaren, fått vård och hjälp, men som tonåring förstår man inte allt det där. Det tog lång tid för mig innan jag slutade se mig själv som lat.

Omogen citron: Gjorde utredning i 9:an om hon hade ADD. Vilket hon inte hade. Men kan ju vara att hon mår dåligt över nåt. Ska prata med henne sen.

Isa1: Önskar det vore så lätt. Om vi tog henne till skolan med våld. Så tror jag att det skulle krävas väldigt mycket våld. Hon är starkare än vad jag är.

jag är lärare på gymnasiet och mitt råd är att prata med klassläraren, meningen är ju att man ska hjälpa eleven. Tonårsdepressioner är otroligt vanligt tex. Vanligare än man tror, kan vara nåt sånt? Är det rätt program? Man kan skicka henne på samtal med syon tex. Men ni hjälper henne inte genom att sjukanmäla. Säg till henne att du funderar på att prata med läraren så att hon får rätt hjälp.

är förälder själv så jag vet hur svårt det kan vara :)

Har inte läst hela tråden men skapade ett konto för att skriva det här.

Har du frågat henne varför hon inte vill gå till skolan? Kan det finnas något bakomliggande problem, adhd, add, asperger? Verkar hon trött efter skolan, tröttare än vanliga tonåringar? Straffa henne inte om det inte gör någon skillnad. Kommunicera med henne, hur mår hon? Hur känns det för henne när hon vaknar på morgonen?

Om ni tagit bort dator och alla previlegier och det inte funkar, tror du inte det ligger nått annat bakom då?
Jag önskar att min mamma hade tagit tag i mitt skolkande, eller att skolan hade sett hur jag mådde. Inget funkade på mig heller, jag låg till sist bara hemma utan att göra ett skit, ingen dator, inga kompisar.
Jag ville bara dö egentligen men alla sa bara att jag var lat och bortskämd.
Om nån hade skickat mig till bup eller nått hade jag kanske gått ut gymnasiet när jag skulle.
Kanske liknande för din dotter?

Hej igen! Tack för alla råd som skrivits. Hypotyreos ska jag kolla upp, tack för tipset. Någon nämnde BUP, och där har vi gått hela förra året och i våras. Bl.a. då vi gjorde utredning kring ADD.
Om det är rätt gymnasieprogram hon går på är jag övertygad om. Hon har varit sprudlande glad de första veckorna i skolan. Men ska fortsätta luska och prata med henne ifall det är något annat som bekymrar henne. Idag gick hon inte till skolan för hon kände sig sjuk. Som någon nämnde så tror jag inte heller på att vi vinner något på att kriga. Det gjorde vi i 8an och 9an, men det blev inte bättre för det. Fortsättning följer... ;)

Har du frågat din dotter vad hon hellre skulle göra än att gå till skolan? Eller om det finns andra skolformer som skulle passa bättre? Man kan ju till exempel plugga gymnasiet på distans, då krävs det diciplin men å andra sidan är det mer på ens egna villkor när och hur man vill plugga.  

Hur har hon det med kompisar, kan det finnas någon annan anledning till att hon inte vill gå till skolan? 

Jag tror det bästa man kan göra är att utan bli hysterisk lugnt och sansat ta bästa tillfälle där man förklarar konsekvenserna av hennes handlande. Gör hon så här mer så kommer hennes CSN minska eller i värsta fall dras in helt dessutom är det påverkande för betygen. 

Det är vanligt att känna sig omotiverad när man har en ganska lång tid kvar av sin skolgång och tänka att man ska satsa i slutet, men du måste få henne att förstå att vad hon gör nu påverkar hennes framtid och att det egentligen är de första intrycken som till störst bild påverkar lärarnas bild av henne. Det är nu det är som viktigast att från första början vara med. Uppmuntra henne och kom överens om att hon når sina mål och får bra betyg så kanske hon kan få något. 

Var inte rädd för att säga nej när hon nästa gång hon ber om att få stanna hemma. På så sätt hamnar man bara i en ond cirkel där man blir ''dumsnäll''.