Det värsta med att vara mamma

Det värsta med att vara mamma tycker jag är känslan av otillräcklighet. När barnen sakta blir större och det inte räcker med närhet, tid, pengar eller klokhet för att hon/han ska må bra igen. När jag vet att just nu måste mitt barn klara ut denna situation själv. Jag kan bara finnas här. Känner ibland när nyblivna föräldrar säger att - förlossningen måste i alla fall vara det värsta i föräldraskapet och jag som då har barn mellan 4 år och upp till 22 år känner, att du, det är bara en liten början. En bra och given början på ett föräldraskap men ändock bara en droppe i havet. För så känner jag ibland. När ett av mina barn inte mådde bra och jag inte kunde mer än stå vid sidan och "finnas" så gjorde det så ont i hela min kropp. Tyckte jag hade skickat med det mesta i deras "livs ryggsäckar" här hemifrån. Kärlek, empati, godhet mm. Men jag hade glömt att det ibland blir jobbigt och att det då måste få vara det och att då får man vara ledsen. När tårarna rinner på ens älskade barn då är det jobbigt på riktigt.