Gravid och allt känns bra förutom sambon.. (Varning, långt!)

Har ingen annanstans att vända mig, så nu vänder jag mig till er. Jag är gravid i vecka 9. Jag bor hemma för tillfället för jag inte längre känner att jag vill vara med min sambo. Jag flydde hem pga en incident för ca 3 veckor sen, när vi alltså visste att jag var gravid, och han hade skrivit olämpliga saker till massor tonårstjejer (han är 36 år). Han har alltid haft en förkärlek till yngre, jag är 20 år. Det har jag alltid hatat med honom. Han skapade massor fake-konton där han låtsades vara en yngre kille med annat namn just för han så gärna ville ha kontakt med yngre tjejer, och olyckligtvis så var det så vi träffades. Det har han slutat med och mer mer under vårt förhållande men har uppenbarligen inte riktigt släppt det än men det är det minsta av våra problem. Vi är två helt olika personer, jag har inte ens gått ut gymnasiet pga en hel del depressioner, osäkerhet osv.. så har inte riktigt blivit klar med det utan bara gått korta tider i 1an olika linjer. Sen slutade jag försöka helt för han tog så bra hand om mig, och jag har liksom blivit väldigt beroende av honom för han har tagit sig an mina räkningar och betalar av mina skulder åt mig, han lagar mat åt mig, städar, köper kläder åt mig, tar med mig på resor, han har ett bra jobb med fast inkomst. Ja, vi har haft det bra. Men jag har alltid sett det som något tillfälligt för vi är ett så omaka par. Han är tjock, och inte så attraktiv, och jag är smal, har silikonbröst och ser bra ut. Jag blev faktiskt ganska kär i honom ett tag, sen har det gått upp och ner. Men det var bara för ett tag sen som jag bestämde mig för att satsa på oss. Och vips så blev jag gravid. Under dessa veckor som jag varit hemma så har han förberett, vunnit budgivningen på ett hus, jobbar röven av sig för att tjäna mer pengar osv.. och så sitter jag här hemma och bara blir mer och mer osäker. Ända sen jag kom hem har jag bara blivit mindre och mindre kär i honom. Har läst att det brukar vara så när man är gravid och att det är övergående.. men eftersom jag varit osäker flera gånger även innan jag blev det så gör det mig ännu mer osäker. Vårt förhållande har varit en berg-och-dahlbana. Mycket har hänt, mycket lögner osv.. vårt sexliv är inte bra. Men trots allt detta dåliga så kan jag inte hjälpa att tveka på om jag ska lämna honom. Han är en bra person, omtänksam, snäll, rolig, allmänbildad, smart, ja egentligen en toppenkille. Jag längtar efter barn så mycket, och det gör han med, han har inga barn från innan. Eftersom jag är så himla säker på barnet, huset och allt däromkring FÖRUTOM just min sambo, så kan jag ändå inte hjälpa att tänka om. Allt skulle vara så mycket lättare om jag var kär i honom. Men det känns som jag ''nöjer mig''... MEN, tänk om det bara är hormonerna? Tänk om det bara är dom som gör mig osäker på honom? Jag vill inte göra abort och sen inse att det var ett misstag.. Jag hatar att känna såhär. Och imorgon ska vi skriva kontrakt på huset så jag måste bestämma mig idag. Jag vet inte vad jag ska göra. Han sitter i Norge med jobb just nu och väntar på ett svar från mig och jag vet varken in eller ut. Jag behöver verkligen tips och råd. Om ni läst ända hit är jag otroligt tacksam.