Hatar styvbarn möjligen gravid

Om du inte vill bli styvmor så borde du inte ha blivit tillsammans med en kille som redan har en unge.

Jag föreslår att du avbryter en eventuell graviditet. Du bör inte bilda familj med denne man.

Och tack alla som svarat utan att försöka knäppa mig på näsan.

Jag försöker komma på varför jag har en sån ovilja. Vill inte spela familj med min sambo och dennes barn.

Och varför jag inledde ett förhållande med honom? Det gick bra innan vi gick skilda vägar. Tyckte jättemycket om hen. Sen när vi hittade tillbaka så vägrade jag träffa hen. Största anledningen är att jag inte vill göra slut med ett barn, som jag skrivit tidigare så blev barnet jätteledsen, när man gör slut med killen gör man det med barnet med, jag är ingen känslolös människa som vissa verkar tro.

Men vad vill du???  Du kan bete dig illa men ingen annan får ens ifrågasätta dig för då skriver du  "ni som försöker knäppa mig på näsan"   Vad du MÅSTE göra är,att gå till nån o prata förstår du inte det eller??  Finns inget annat sätt att gå vidare på varken för dig eller er som ev framtida familj!

Jag kan skriva att jag inte är ovillig att försöka ha en relation med barnet i framtiden. För att om jag nu är gravid så blir det ju mitt barns storasyster, tro inte att jag inte mår dåligt över detta för det gör jag.. Jag behöver ta itu med dessa känslor. Men jag vill inte känna mig tvingad eller instängd.

Vänta lite här nu. 
Man måste inte älska allt och alla. Man måste inte ta rollen som styvmor heller bara för att man träffar någon med barn.
Det du måste är att bestämma vad du vill ha för sorts relation med pappan. Det är nämligen så att pappan tidigare valt att skaffa barn och det barnet måste sättas främst, det innebär även före dig. På så sätt är det fullt möjligt för dig att ha en relation med pappan då barnet inte är där.
Vill du ha en djupare relation så måste du inte älska barnet, men du måste lära dig att sätta barnet framför dina känslor. Barn känner av när någon ogillar de, så innan du gör detta bör du hantera dina känslor, det verkar inte finnas något specifikt med barnet att ogilla, utan snarare så att ni klumpade till er relation och att du helst hade velat stryka ett streck över det, men barnet finns där som en "jobbig påminnelse" om när det gick mindre bra för er? Kan detta stämma? Det är i alla fall så jag uttolkar din text.
Är du gravid är det givetvis ditt beslut att behålla eller inte och vill du behålla ska du göra det. Men det innebär också att ditt barn kommer få ett syskon i din mans tidigare barn - och att båda kommer och har rätten att gå före dig i de flesta lägen i era familjerealtioner. Ditt barn kommer på inget sätt bli annorlunda för pappan, utan han kommer ha(förhoppningsvis) en likvärdig relation till båda sina barn.

Vill du skapa en familj med honom, så är det en familj som i nuläget(om du är gravid) inkluderar fyra personer. Rollerna man har i familjen är man ganska fri att styra över, det vill säga du kan vara pappas flickvän och inte barnets mamma, men du kan inte vara "hon som ogillar mig" - för pappans tidigare barn.  

Vad jag läser mellan raderna är faktiskt att du är ingen "dålig elak människa"     Men jag tror absolut att du bör ta kontakt med nån o som kan hjälpa dig i detta för jag tror att du faktiskt vill det men inte kan el tror att du kan....  Kanske handlar det om ren "omogenhet" o "ovisshet" el "rädsla"  men det är inget illa menat att jag skriver så..  För jag tror faktiskt att du kan fixa detta om du verkligen vill =) För jag tycker mig se nåt annorlunda med just dig i alla dessa bonusbarns trådar som finns här på familjeliv...    

Hoppas jag har rätt =) 

Tack "Fenina"!

Ditt inlägg satte verkligen huvudet på spiken. Pappan till styvbarnet och min partner är min livs kärlek. Jag vill spendera resten av mitt liv med honom. Jag ser hans förflutna som en förbannelse.
Jag vill kunna tycka om det här barnet men det tar emot, inget fel alls på hen.  
Tror att jag är avundsjuk för att han redan gjort allt det där med någon annan (+att exet är skogstokig) och på så sätt får jag olyckliga känslor för barnet, jag vill så gärna komma över det, men ibland funkar inte huvudet som man skulle vilja.  
   

"Mion" - Ja jag känner mig faktiskt inte som en dålig människa, det är andra folks förväntningar som säger att jag ska älska det här barnet och ta till henne som om hon hade vart min egna. 
Men jag känner inte så! Känner som att det är ett bagage, men jag har som sagt satt mig här själv.
Jag skulle ALDRIG säga till barnet att jag inte tycker om hen, barn ska ha respekt och stöttning enl. mig.
Finns redan kärleksfulla föräldrar och jag behöver inte vara en av dom.     

Mitt tips är att börja med de små sakerna. Jag har två barn med två olika karlar. Det var inte mindre speciellt andra gången än första. Det är nya människor man släpper in i livet som man älskar. Du har inte gått miste om något på så sätt - första barnet är inte mer speciellt än det andra. 
Försök koppla bort den andra kvinna, det rör inte dig i ryggen att hon är skogstokig. Låt honom hantera det. Vi biomammor kan ofta verka skogstokiga kan jag tänka mig, men med tiden brukar vi nog generellt lugna oss. Hade mitt barn varit ledsen en längre period efter ett avbrott mellan bio pappa och hans respektive, hade jag också blivit orolig om historien riskerade att återupprepas för mitt barn. Låt oss hoppas att det är en sådan oro hon har, för isåfall kommer den lägga sig med tiden. Om hon bara helt enkelt är sprittsprångande tokig(för såna finns det också), så är hon i slutändan inte ditt problem, inte din att hantera. Längre fram, när du känner att du vill och orkar med att eventuellt stötta pappan i det, så kan du själv välja att göra det till ditt problem, men i nuet, ta ett steg bakåt och hantera det som står dig närmast om hjärtat. 
Vad gäller barnet - försök träffas korta stunder? Va inte hos pappan när barnet är där utan ge dig själv och barnet andrum i från varandra. Dyk upp och gör roliga saker tillsammans, eller bara en eftermiddagsvisit över kaffe. Tvinga inte fram känslor, utan låt de komma, men ställ heller inte till skada innan de gör det, genom att påfresta er relation om ni spenderar för mycket tid tillsammans. 

fast ska du resonera så där o tänka så där o känna så där för hans barn så tror jag inte på er som framtida familj faktiskt....

Tack "Fenina"! Jättebra råd. Känns genast bättre!