Mina föräldrar tål inte varandra. Hur göra vid barnets födelsedag?

Är de så barnsliga att de inte kan uppföra sig vettigt, så får de väl komma på olika tider/dagar, helt enkelt. Ni bestämmer, inte de.

Har stått på mig och sagt att det nu är nya tider, en ny familj och nya regler som ingår i den. Jag vill inte på något sätt att mitt barn ska påverkas av deras gnabb eller att hon ska känna av den dåliga stämningen. De behöver inte bli vänner men de ska kunna sköta sig när de är under samma tak. På hennes dop-fest var båda med samtidigt men då skötte de sig bra för art det var så mycket folk på festen. Jag själv hade fullt upp så hann inte engagera mig i det där. På kalaset tänkte vi däremot bara ha en intim liten fest och då skulle det nog bli svårare. Men det får nog bli olika tider som gäller. Bara det att man inte vill kasta upp de som kommer först bara för att nummer två kommer. Det är mest min mamma som håller på och tramsar. Pappa är inte lika emot att vara i samma rum som henne. Tack för tipsen! Och en sak är säker, mitt barn ska då aldrig behöva hamna i kläm om jag och min sambo någonsin skulle gå skilda vägar

Jag har haft likadant!
MIna föräldrar separerade när jag var 7 år gammal, och sedan dess har det varit ett helvete tills jag fyllde 25 år. Dom har aldrig i princip pratat när jag och min bror växte upp, har dom pratat så har dom alltid bråkat. Dom har inte kunnat vara på samma plats, och dom har pratat på tok för mycket illa om den andra föräldern i våran närhet när vi växte upp.
När vi skulle ha dop för min son var dom samma plats, men då var vi ungefär 50 pers i en lokal så dom kunde undvika varandra lätt. Inför dopet hade jag en klump i magen över att dom båda skulle vara där med respektive..
När jag sedan skulle fylla 25 år vart det snäppet jobbigare :S
Min pappa flyttade från sthlm när vi växte upp, ås det har alltid varit enkelt att styra upp olika firanden, men nu hade jag hittat sig en ny tjej och flyttat tillbaka till sthlm igen. Min farmor har alltid varit med och firat samtidigt som min mamma och "hennes sida" av släkten, så det skulle bli konstigt att styra upp en firande med "olika sidor". 
Jag bestämde mig iaf att jag skulle bjuda båda två hem till oss när jag fyllde 25..
Hade en klump i magen över detta länge, funderade på att skita i att fira mig själv, jag behövde inte firas! Men jag bet ihop och dagen kom..
Det gick hur bra som helst!
Dom pratade och slutade t.o.m med att dom dansade! Helt klart över min förvåning! Och deras! Dom var själva inte beredda på att det skulle gå så bra, och efteråt pratade båda med mig ( vid olika tillfällen ) att den andra föräldern faktiskt inte var så hemsk som dom hade kunnat minnas!
Jag önskar att det går lika bra för dig! 

 

*han hade hitatt en ny tjej, inte jag :P

Vad skönt att det löste sig för dig! Det visar på att de är mogna och kan gå vidare. Tyvärr kommer det ALDRIG hända med mina föräldrar.

Jag tycker inte att du ska bjuda in till olika kalas eller olika tider. Det kommer bli många festliga tillfällen i framtiden för ditt/dina barn och det är väl lika bra att de lär sig från början att de måste bete sig som vuxna människor om de vill vara med sitt/sina barnbarn vid dessa tillfällen. Det är inte bara födelsedagar utan i framtiden kommer också luciafiranden, skolavslutningar, drop in fika på förskolan, dansuppvisningar, fotbollsmatcher osv. och sedan kommer ni kanske få fler barn. Det blir många tillfällen under en barndom som mor- och farföräldrar kan vara med och uppvakta/visa intresse för sina barnbarn. Jag tror att det kommer bli jobbigt i längden att hålla på att administrera vem som ska komma när och lägga energi på att hålla dem isär. TS, gör inte dig själv en björntjänst! Om de är intresserade av att vara närvarande i sitt barnbarns liv, så tror jag du har ett gyllene tillfälle att få ordning på dem. Om jag var du, så skulle jag vara väldigt tydlig med att jag inte accepterar några konflikter och om de ändå skulle uppstå så skulle jag faktiskt be dem lämna kalaset. Sen skulle jag faktiskt inte bjuda in dem igen förrän de hade pratat igenom hur de skulle agera nästa gång. 28 år är en väldigt lång tid, det är hög tid att släppa och gå vidare. Ingen skyddade dig från dina föräldrars konflikter, men nu har du en egen dotter och kan skona henne. Hon dör inte om mormor/morfar inte är med och firar henne, så jag hade inte haft några problem med att ta en diskussion med dem och ev. inte bjuda dem. Pinsamt hur de beter sig och stackars dig som har vuxit upp med dem. Lycka till!

Hade det varit mina föräldrar så hade jag förklarat för dem att jag är otroligt trött på att påverkad av deras konfilkt. Att jag mår otroligt dåligt och vägrar att det ska gå ut över mig och min nyblivna familj. Vidare hade jag sagt att ingen bjuds till någon förrän de accepterar hur jag känner och kan uppföra sig som folk. Annars får det vara och då får de helt enkelt välja. Hur du än gör så mår du dåligt, så varför inte ta beslutet åt dem. Ska ni behöva ägna flera dagar åt firande för att anpassa er efter DERAS problem? Ni firar själva, ni firar med din mamma och sen med din pappa. 3 gånger blir ju det och sen har väll din sambo föräldrar också? Det funkar inte. Man har inte tiden, pengarna eller orken för sådant.

Sätter ni inte ner foten nu så kommer det alltid att vara såhär och det vill ni säkert inte. :)

Tack för kloka ord. Du har kanske rätt. Men ändå känns det som att jag inte skulle kunna slappna av för att jag tycker att det är så otroligt jobbigt att känna av den tryckta stämningen och trippa på tå och vara orolig. Men ändå har du nog rätt. Kanske ska fortsätta vara principfast och stå på mig. För allas bästa.

Grejen är att det mest är min mamma som beter sig barnsligt. Hon är så väldigt arg på min pappa efter deras år tillsammans. Enligt henne betedde han sig väldigt illa mot henne och därför tycker hon att jag bör ta hennes parti. Samtidigt försöker jag förklara att det ändå är min pappa och han kommer alltid finnas i mitt liv. Och att det som hänt mellan dem inte ska behöva straffa mig och min syster. Men hon är så oerhört bitter så hon har svårt att höra på vad jag säger och blir genast ledsen och sårad. jag blir skitförbannad, less och frustrerad att hon som mamma inte kan förstå att det är nya tider nu och att man måste gå vidare. Har försökt prata med henne flera gånger och säga precis som du skriver. Hon har frågat om jag inte kan bjuda dem olika tider på födelsedagen men då får hon som hon vill och kriget fortsätter. Suck, blir så trött på situationen. Hoppas det löser sig när syrran får barn, då blir det svårare för mamma att kriga mot två

Hade sagt till mamman att antingen kommer hon på kalaset där även din pappa är och sköter sig, du ska inte få gå på tå eller vara orolig. Minsta grej och jag hade skickat ut henne. Det är DITT barn, vill hon vara engagerad i henne får hon acceptera dina regler.

Mina föräldrar pratade inte heller på över 10 år efter dom skilde sig, min bror och jag hamnade också emellan, hela tiden. I detta fallet var allt pappas "fel", som tur är fick dom löst sina problem efter att jag berättade att jag var gravid, men jag hade ALDRIG dragit in det dramat i mitt barns liv och jag hade inte heller tofflat omkring för att ha kalas på deras villkor tex.

Det har varit ditt problem länge nog. Nu får dom chansen att lösa det, en gång för alla.

Helt rätt! Och det är så jag tänkt hela tiden. Men hon har svårt att acceptera det. Istället blir vi jätte-osams! Ska ta ett snack med henne. Nu är det jag som bestämmer

Jag tycker att du borde prova att ha de samtidigt. Mina föräldrar har under hela min uppväxt avskytt varandra (skilde sig när jag var 3). Jag var alltid orolig inför bröllop osv. Men när ett av mina syskon fick första barnet så såg vi att våra föräldrar klarar av att ses vid dop, födelsedagar osv. De hälsar på varandra och sedan är det bra med det. Inget tjafs och inga sura miner. Tror att de tänker på vår och deras barnbarns bästa. Skulle inte tussa ihop de på jul tex. Det är mer intimt men till större tillställningar som bröllop/dop/födelsedagar så går det kanon.

Om du är orolig så prata med de innan och ställ ultimatum - vill de promt komma så beter de sig som folk.

Hur har det gått ts?