Att känna glädje när man är stressad..
Har precis läst att Ungdomsstyrelsen har gjort en undersökning bland oss unga där det kommer fram att många av oss lider av stress och sömnsvårigheter. Jag är en av dem.
Jag har inte riktigt stannat upp och tänkt på det särskilt mycket utan bara kört på så att säga. Men nu fick jag ett uppvaknande!
Jag studerar på heltid. Den andra tiden så jobbar jag i kassan i en matbutik, där emellan så sköter jag mina läxor.
Den lilla tiden som sen finns kvar försöker jag att fylla med så mycket vänner, evenemang, fester, familj och träning som det går, vilket ni säkert förstår blir lidande..
Men om jag kollar på hur jag lever idag och hur jag vill leva så lever jag inte alls skulle jag säga. Jag missar mitt liv. Det kanske inte är meningen att jag ska plugga så mycket som jag gör? Pressen i samhället om karriär och att ha en bra utbildning har fått mig till att satsa på studier och jobb för att sen i framtiden kunna få det bättre ställt. Men kommer jag att få det bättre? Varför inte leva nu?
Är det så jag vill leva? Jag undrar bara om det verkligen ska vara såhär. Jag sover väldigt lite, är ständigt stressad och jobbar för mycket. Ibland blir saker halvdant gjorda för att jag ska mäkta med, jag "fuskar" alltså i mina studier och jobb. Vilket självklart får mig att känna ångest när jag vet att jag kan prestera så mycket bättre.
Jag vill tipsa er om att kolla in den här videon: http://www.svt.se/nyheter/sverige/stress-och-somnproblem-bland-unga-okar
Samt den här sidan på facebook där jag hittade den: https://www.facebook.com/stressklubben
Jag önskar att någon hade svar och tips på hur jag ska göra, ge mig vägledning, guida mig till att bli en lyckligare människa. För vissa dagar så känner jag att mitt liv inte är värdigt.
Nu har jag gråtit ut här tillräckligt, hoppas ni förstår att detta med att skriva av mig här är en del i min process att bli mindre stressad och känna glädje för livet igen.
Ett liv.
