Förutom det som redan nämnts om närhet vill jag flika in att en väsentlig del av barns utveckling sker i känsliga perioder, eller "fönster". Om barnet inte stimuleras tillräckligt under dessa kan det bli svårt att nånsin nå normal kapacitet.
Det finns dokumenterade exempel på barn som varit ensamma och understimulerade:
sv.wikipedia.org/wiki/Vilda_barn
Kom nu också att tänka på ett experiment som gjordes på katter, men principen är densamma med människor:
"Beroende på vilka sinnesintryck barnet utsätts för, bevaras de mest effektiva nervkopplingarna medan de onödiga försvinner.
Hjärnforskarna brukar beskriva den här utgallringen med uttrycket: För att synen exempelvis ska utvecklas ordentligt måste synnerverna stimuleras. Försök med kattungar har visat att om de bara vistas i rum med vertikala linjer, kan de sedan inte uppfatta horisontella linjer medan indianbarn som växt upp i triangelformade tält har större förmåga att uppfatta diagonala linjer. Samma sak gäller hörseln. Att vuxna japaner har så svårt att skilja på r- och l-ljud, beror på att de inte har hört de ljuden som spädbarn och därför inte behållit de nervkopplingar som hjälper till att förmedla just de ljuden. I deras öron låter fried rice likadant som flied lice."
Källa: www.svd.se/nyheter/idagsidan/psykologi/hektisk-tid-for-barnens-hjarnor_225983.svd
