Är jag onödigt orolig?
Vår son ska sova över hos mormor imorgon för första gången. Han är snart 3 år, världens goaste men har ett hett temperament. Man måste veta lite hur man ska handskas med honom, han blir oftast arg när han känner sig missförstådd och inte lyssnad på, bara man försöker klura ut vad han vill så blir han lugn. Så till min oro, mormor är snart 65 år så en annan generation. Hon är otroligt snäll och sonen älskar henne, men hon har även gjort en del saker som jag har reagerat på. När min son var 1 år så bet han henne, och hon bet tillbaka för att visa att det gör ont att bitas. Jag bad henne att aldrig göra det igen, sa att vi är emot all kropsligt tillrättavisande. En annan gång så var sonen på något i hennes hem och hon slog bort hans hand. Men det är det enda illa hon har gjort. Nu till min oro, tänk om sonen blir riktigt arg och hon vet inte hur hon ska hantera det och kanske gör något illa mot sonen? Jag har försökt att prata med min man om detta, men han blir bara arg, säger att jag överdriver och att jag anklagar hans mamma för misshandel vilket alls stämmer enligt honom. Har någon liknande erfarenhet ang morföräldrar? Är jag orolig i onödan?