Agapi skrev 2015-01-02 11:38:27 följande:
Kan tänka mig att de är ganska svårt att få igenom ett snitt om man på pappret har en bra förlossning bakom sig och att man i samtal visat sig ev öppen för en vag.förlossning. Man brukar få vara väldigt tydlig med att snitt är enda alternativet om man ska få de godkänt.
Jag snittades akut (skulle bli planerat, men förlossningen startade innan så de blev "akut" men gick till precis som det skulle gjort vid planerat) har inget negativt att säga om de. Har pratat mycket mycket med andra snittade mammor och har nog aldrig sett någon som har ett störande fult ärr (dessutom sitter dom ju väldigt lågt. mitt ligger under hårlinjen), mitt är tunt som ett hårstrå, vitt och ca 10cm (1,5år). Personligen var jag mycket mer rädd för komplikationerna efter en vag.förl. så för mig var valet lätt.
Jag var på benen dagen efter, hade aldrig ont och åt smärtstillande i 6 dagar totalt.
Finns en bra grupp på facebook som heter "Rätten att välja kejsarsnitt" där finns jag och många andra mammor som har eller ska snittas av olika anledningar. Kanske kan vara något om du vill bolla tankar och oro med andra.
Jo så dumt att jag velade när jag väl träffa läkaren. Träffade samma läkare innan jag var gravid och sa då att jag ville inte bli gravid om jag inte fick ett planerat snitt. Hade en bra diskussion men hon kunde inte lova mig snitt innan jag var gravid för så fungerade det inte. Mycket kunde hända.
Började träffa Alma/Aurora bm när jag var gravid, i v 25 typ. Träffa henne några gånger och eftersom jag fortfarande inte gillade upplägget för förlossningsbrev och mina egna känslor och tankar om en vaginal förlossning stod jag på mig att jag ville gå vidare med att få snitt. Träffade samma läkare som jag träffade innan jag var gravid och hon tyckte att jag hade blivit mer lugn än förra gången jag träffade henne. (men man lugnar väl sig lite och har inte alltid gråten i halsen när man dragit samma historia x antal gånger) men då jag träffade läkaren hade mina tankar gått till "tänk om ärret blir jätte fult, de råkar rispa mig på ngt vis osv" och den ångest över att jag då har ju valt det självmant.
Jag känner fortfarande att jag inte kan slappna av när väl värkarna kommer trots löften om snabb epidural mm och att allt det som står skrivit i mitt förlossningsbrev som jag skrev sist är sånt som jag tycker borde vara självklart vid varje kvinnas första förlossning oavsett.
Tusen tack för tipset om facebookgruppen. ska kolla upp det.
