• josssa

    Skaffa barn trots separation

    Jag och min sambo sedan nio år tillbaka var fram till nu gravida och skulle få vårt andra barn tillsammans. Första barnet är tre år gammal. Tyvärr fick jag veta att graviditeten avstannat sex veckor tidigare och ska nu få en skrapning. Under dom här senaste jobbiga veckorna kom jag på min sambo med att vara otrogen mot mig. Som om det inte vore nog har dom träffats flera gånger bakom min rygg samtidigt som jag försökt greppa att min bebis inte lever längre. Istället för att gå igenom det här tillsammans känner jag mig nu otroligt ensam i denna situation. Min sambo är djupt ångerfull och vill absolut inte förlora mig. Vi har bokat tid för familjerådgivning. Inte för att jag gett honom förhoppningarna om att vi ska fortsätta leva tillsammans, utan det behövs hjälp i vilket fall så att vi får verktyg i hur han hanterar denna fruktansvärt situation och hur vi ska göra för att vårt barn ska påverkas så lite som möjligt av detta. Min första tanke är givetvis att jag fortfarande vill leva med honom. Men det känns nästintill omöjligt efter vad han gjort mot mig. Nu till rubriken- jag vill trots allt fortare bli gravid igen. Vi vill att vårt barn ska få ett helsyskon och går vi skilda vägar är det jätteviktigt att hon inte är helt ensam utan faktiskt har en syster eller bror vid sin sida. Mina föräldrar separerade när jag var tre år och jag kan bara tacka gudarna för min syster som även är min bästa vän. Finns det någon som gjort detta? Separerat men ändå skaffat ett till barn och fortsatt som kompisar? Mina föräldrar hatade varandra och gör det än idag. Jag är 31r gammal. Jag skulle ALDRIG försätta mitt barn o samma sits oavsett hur arg jag är på hennes pappa. Hon ska aldrig någonsin straffas för det.

  • Svar på tråden Skaffa barn trots separation
  • Fjäril kär

    Ta med dig frågan till rådgivningen. Det finns inget enkelt svar på frågan.

    Syskon kan hata varandra, syskon kan ha noll gemensamt, föräldrar kan längre fram komma att missköta vänskapen sinsemellan, nya partners kan ställa till med problem på olika sätt , du kanake inte ens blir gravid osv osv... Det finns inga garantier för något.

    I djup chock och sorg ska man aldrig ta livsavgörande beslut. Det brukar aldrig sluta bra.

  • jenny99

    Man kan aldrig veta hur syskon relation blir.Jag har 4 syskon och alla står mig väldigt nära.Vi ses ofta och hjälper varann.Klart vi har bråkat,vägrat prata på flera veckor...men det hör till.Jag hade nog skaffat ett syskon oavsett separation.Jag och min man fick barn när vi trodde vi skulle separera.Det ångrade vi aldrig.Men ni får ta beslut som är rätt för er.

  • Fjäril kär

    Något jag skulle ha med i tankarna är att det dröjer innan ett till eventuellt barn föds och det tar flera år innan syskonen kan ha en viss nytta och utbyte av varandra. Vilket i praktiken öppnar upp för olika möjligheter till förändringar er föräldrar emellan. På både gott och ont.

    Frågan är ju vad ni gör av tiden här och nu och hur det egentligen ser ut längre fram när barnen är större. När storasyster är 8-10 år är kanske stallet och hästar roligare än att hänga med lillebror på 4 år.

  • josssa

    Tack för era svar. Osäker på om vi kan reparera vår relation efter detta, tid hos familjerådgivarna är iallafall bokat vilket känns bra. Men jag känner fortfarande lika starkt gällande ett syskon till vårt barn. Jag vill verkligen inte att hon ska bli sju innan hon får ett syskon. Hon är tre år nu. Och så länge man kan hålla sams så kanske det går att sköts snyggt ändå. I denna nymoderna värld vi lever i verkar alla slags märkliga relationen vara tillåtande.

  • cesso

    Men vill HAN det? Han kanske inte vill separera och göra dig med barn i samma veva.. Om nu lämnar varandra kanske han vill vara fri. Och hur sjutton skulle det kännas att vänta barn med någon som kommer träffa en annan innan barnet är fött? Du vill inte det. Du vill att det ska vara bra. Och han måste ta reda på om han vill vara med dig. Harvar ju trots allt otrogen.

  • josssa

    Han vill också ha ett till barn oavsett. Han tycker också att det är viktigt att hon får ett syskon. Men det är lätt att vara efterklok. Mitt hjärta säger att jag vill leva vidare med honom om terapin kan hjälpa oss. Men ibland känns det att jag vill det för att jag är rädd att lämna tryggheten. Jag är inte rädd att bli ensam. Jag är en social person med bra självkänsla, så jag vet att det inte skulle vara något problem att träffa någon ny. Men det är inte så lätt att bara dra när vi har ett barn tillsammans.

Svar på tråden Skaffa barn trots separation