Jag är 31 år, singel och har en enorm barnlängtan. Nu har jag börjat prata med en killkompis till mig (hetro) som också är singel och har barnlängtan. Vi funderar på att skaffa barn ihop och ha delad vårdnad. Någon som har erfarenhet av det och hur fungerar det i sådana fall? Både praktiskt och känslomässigt?
Ni måste ha nån psykisk sjukdom eftersom ni båda sitter på glasberget i 30års ålder...
Jag har inte nämt hans ålder innan. Men han är 48... Och mina känslor och mitt liv vet du ingenting om. Eller hur?
Hej, jag tycker inte detta är rätt. Du är ung och har all tid i världen. En 48 årig man?? Har han inga barn? Ska ni gå till en klink då? Du kommer bli ensam och få det stora ansvaret. Ett barn är inget man bara skaffar. Det krävs andra faktorer som ska funka också. Hur länge har ni känt varandra?Och inte för att vara sån men han e nästan 20 år äldre än dig... Jag hör varningsklockor slå.
Jag vill varna alla personer för att skaffa barn med en person som ni inte har haft ett förhållande (inkl. boende) med i ett par år. Om ni ändå väljer det råder jag er att sätta er in i ALLT som kan hända och ta reda på ALLA era rättigheter och skyldigheter först. Jag vill dela med mig av mitt öde efter att ha träffat en man via denna hemsida och blev kompis med honom i syfte att skaffa barn ihop. Vi skulle agera som en ?vanlig familj? fastän vi inte bodde ihop. Tyvärr blev jag lurad och utnyttjad som surrogatmamma för att skaffa honom ett barn. Han har försökt att utesluta mig från hans liv med barnet och gjort mitt liv till ett helvete. Han har heller inte visat något intresse eller omtanke för barnet annat än att han vill träffa hen själv samt driver en vårdnadsprocess i domstol (pågått i 1,5 år nu). Tyvärr är har jag sedan graviditeten erfarit att han är en mycket manipulativ person som kontinuerligt agerar efter sitt eget bästa (ej barnets), vilket gör honom svår att förhålla sig till/"hantera". Han har heller inte de värdegrunder och principer han låtsades ha när vi träffades. Här följer mina erfarenheter i korthet.
Jag sökte efter en seriös, ansvarsfull och pålitlig man som ville vara en närvarande pappa under graviditeten och barnets uppväxt. Jag fick kontakt med och lärde känna en man i min ålder som hade samma mål och krav som mig. Jag uppfattade honom som en seriös och bra person med stark längtan efter barn. Vi slöt ett muntligt avtal bl.a. om att även om vi inte var tillsammans skulle vi fungera som en "vanlig" familj för vårt barn, vi skulle hjälpas åt med allt och dela alla kostnader under graviditeten och barnets uppväxt. Jag skulle ha vårdnaden om barnet och han umgängesrätt fram till att barnet var tre år, då vi skulle diskutera hur allt fungerat och pappan ev. få gemensam vårdnad. Vi skulle skriva ett skriftligt avtal hos advokat när barnet blivit till.
Problemen började redan vid första besöket hos barnmorskan. Han kom inte kom dit som avtalat och hade en dålig ursäkt efteråt. Därefter var han helt frånvarande under graviditeten fastän jag bad honom ta sitt ansvar och hålla vår överenskommelse. I slutet av den informerade han mig att han ville vara närvarande när barnet var fött.
För barnets skull lät jag pappan träffa hen så ofta han ville dvs. ca 10 tillfällen. Jag ville reda ut vår situation men pappan ville inte älta saker och ting utan börja på ny kula som han uttryckte det. Vi kom överens om på nytt att vi skulle dela på alla barnets kostnader under hens uppväxt. På mötet gällande fastställande av faderskap när barnet var 5 veckor krävde han överraskande att få gemensam vårdnad. Det medgav jag ej. En vecka därefter stämde han mig för ensam vårdnad och ljög om mängder av saker för att misskreditera mig. Han vägrade också betala underhåll enligt vår överenskommelse med hänvisning till att han inte fick som han ville. Han vägrade också hålla överenskommelsen om delad kostnad (alla överenskommelser vi har slutit) eller agerat för att vi ska kunna fungera som en familj.
I första Tingsrättsförhandlingen 5 mån efter barnets födelse blev jag fortsatt tilldömd vårdnaden och att pappan umgänge med barnet. Dessa misskötte han delvis pga. att han inte ville att jag skulle vara med på dem till en början (medan barnet knöt an till honom). Samarbetssamtalen hos Familjerätten ledde inte till något.
Vid den andra Tingsrättsförhandlingen hade pappan förstått att det krävdes väldigt mycket för få ensam vårdnad, utan ville i första hand ha gemensam vårdnad och ensam i andra. Jag blev dömd till fortsatt vårdnadshavare och umgängena skulle nu ske med mig frånvarande dvs. det årsgamla barnet skulle tvingas att knyta an till en okänd person i en okänd miljö med okända människor (vilket kan ge psykiska skador och men för livet). Rätten dömde även till att en umgänges-, vårdnads- och boendeutredning skulle göras. Utredaren kom fram till att även om vi inte känner varandra längre (har vi egentligen aldrig riktigt gjort) eller kunnat samarbeta sedan barnet blev till (två år sedan), så bör vi ha gemensam vårdnad. Den stora Tingsrättsförhandlingen kommer nu att äga rum framöver. Enligt min advokat går Tingsrätten på Familjerättens förslag till 75 %. Jag kommer aldrig att gå med på gemensam vårdnad eftersom pappan inte fungerar som människa, medförälder eller pappa.
Tilläggas ska att Föräldrabalken numera är mycket tvingande till pappors fördel samt Familjerätten och Tingsrätten är mycket partiska med dem. De gör heller inte skillnad på om föräldrarna haft ett förhållande eller ej, om pappan funnits med sedan graviditeten, barnet haft möjlighet att knyta an till honom efter födelsen eller om föräldrarna känner varandra eller kan samarbeta. Familjerätten föreslår och Tingsrätten dömer nästan rutinmässigt till gemensam vårdnad för alla par. Min erfarenhet är också att alla bevis förutom vittnesmål från förskolepersonal och BVC, efterfrågas inte av Familjerätten och Tingsrätten. Pappan i det här fallet har kunnat ljuga om sig själv och mig fritt utan att behöva bevisa det.
Det kvittar också enligt min advokat om det finns ett skriftligt avtal skrivet innan barnet föds eftersom man inom rättsväsendet endast tar hänsyn till vad som hänt sedan barnets födelse. Dock är det bra om det finns ett sådant skrivet dels för att föräldrarna ska slippa vara oense om det för all framtid och dels är det till gagn för dem i en umgänges-, vårdnads-, och boendeutredning. Annars är det upp till utredaren att gissa vem av dem som har rätt och väga in gissningen i sitt förslag till beslut hos Tingsrätten. I vårt fall tyckte utredaren att pappans version, vilken var att vi hade kommit överens om gemensam vårdnad direkt efter födseln, lät trovärdigast och baserade delvis sitt förslag till beslut om gemensam vårdnad på det.
Gemensam vårdnad innebär bl.a. att den ena föräldern måste godkänna att den andre tar med barnet på utomlandssemestrar samt om denne vill flytta till en ny bostad (t.ex. i grannhuset). Är föräldrarna inte sams utan den enes agerande bara går ut på att förgöra den andre, kan livet vara förstört. Att behöva skydda sig från den andre föräldern och tänka på allt man gör, säger och hur man sköter barnet i 18 år, kan som sagt förstöra livet. Men framförallt far barnet illa eftersom föräldrarna inte kommer överens och kan samarbeta utan hamnar i kläm. Pappan kan när han vill gå till domstol och kräva gemensam eller ensam vårdnad i Tingsrätten hur många gånger som helst till dess att barnet är 18 år.
Tyvärr kommer vårt barn att tvingas växa upp med en icke fungerande pappa och människa som har destruktiva värderingar och sätt, vilket kommer att påverka hen negativt. Det är också synd om hen eftersom hen kommer växa upp hos föräldrar som är de största ovänner för all framtid och inte får den familj som avtalat.
Det är lätt att vara efterklok. Här är några av mina råd:
- Skaffa en medförälder från samma samhällsklass som du själv. Det minskar risken för problem. Skillnader finns i principer, värderingar, synsätt, livserfarenhet, utbildning, kognitivt beteende m.m. (Även domaren i vårt mål konstaterade det på ett diplomatiskt sätt).
- Avtala skriftligt om graviditet och barnets uppväxt hos advokat innan barnet blivit till. Avtala ner i minsta detalj. Gå igenom Föräldrabalken med advokaten och diskutera olika scenarier som kan uppstå.
- Lär känna varandra mycket väl, nästan förhållandemässigt, under minst två år.
- Kräv utdrag ur polisregistret och socialregistret. Kontakta Skatteverket för att kontrollera antal barn personen har och om inkomstuppgifterna verkar stämma. Där bl.a. kan man också kontrollera att personen verkligen arbetar på/driver företag som den uppgett.
- Ta reda på förälderns uppväxtförhållanden. Det kan vara svårt att bryta dåliga mönster.
- Lär känna ?svärföräldrarna? pappans släktingar och vänner så att du vet hur ditt barn kommer att tas om hand om/bemötas av dem.
- Gå efter magkänslan. Känns något inte rätt eller konstig så stämmer det.
- Kommunicera så mycket som möjligt via mejl och sms så att allt finns på pränt (även när ni är vänner).
- Ha MYCKET sparade pengar till advokatkostnader i fall du blir stämd. Blir väldigt DYRT. Se till att ha rättsskydd (ingår ofta i t.ex. hemförsäkringen) men du betalar ändå självrisken, vilken kan bli mycket dyrt.
Beklagar verkligen din situation och hoppas att det löser sig till det bästa för barnet. Men tack för väldigt många kloka ord. Detta borde alla som överväger att skaffa barn tänka på, såväl inom som utom ett förhållande.
[quote=75990705][quote-nick]Palermo skrev 2015-11-11 18:34:16 följande:[/quote-nick]Jag vill varna alla personer för att skaffa barn med en person som ni inte har haft ett förhållande (inkl. boende) med i ett par år. Om ni ändå väljer det råder jag er att sätta er in i ALLT som kan hända och ta reda på ALLA era rättigheter och skyldigheter först. Jag vill dela med mig av mitt öde efter att ha träffat en man via denna hemsida och blev kompis med honom i syfte att skaffa barn ihop. Vi skulle agera som en ?vanlig familj? fastän vi inte bodde ihop. Tyvärr blev jag lurad och utnyttjad som surrogatmamma för att skaffa honom ett barn. Han har försökt att utesluta mig från hans liv med barnet och gjort mitt liv till ett helvete. Han har heller inte visat något intresse eller omtanke för barnet annat än att han vill träffa hen själv samt driver en vårdnadsprocess i domstol (pågått i 1,5 år nu). Tyvärr är har jag sedan graviditeten erfarit att han är en mycket manipulativ person som kontinuerligt agerar efter sitt eget bästa (ej barnets), vilket gör honom svår att förhålla sig till/"hantera". Han har heller inte de värdegrunder och principer han låtsades ha när vi träffades. Här följer mina erfarenheter i korthet.
Jag sökte efter en seriös, ansvarsfull och pålitlig man som ville vara en närvarande pappa under graviditeten och barnets uppväxt. Jag fick kontakt med och lärde känna en man i min ålder som hade samma mål och krav som mig. Jag uppfattade honom som en seriös och bra person med stark längtan efter barn. Vi slöt ett muntligt avtal bl.a. om att även om vi inte var tillsammans skulle vi fungera som en "vanlig" familj för vårt barn, vi skulle hjälpas åt med allt och dela alla kostnader under graviditeten och barnets uppväxt. Jag skulle ha vårdnaden om barnet och han umgängesrätt fram till att barnet var tre år, då vi skulle diskutera hur allt fungerat och pappan ev. få gemensam vårdnad. Vi skulle skriva ett skriftligt avtal hos advokat när barnet blivit till.
Problemen började redan vid första besöket hos barnmorskan. Han kom inte kom dit som avtalat och hade en dålig ursäkt efteråt. Därefter var han helt frånvarande under graviditeten fastän jag bad honom ta sitt ansvar och hålla vår överenskommelse. I slutet av den informerade han mig att han ville vara närvarande när barnet var fött.
För barnets skull lät jag pappan träffa hen så ofta han ville dvs. ca 10 tillfällen. Jag ville reda ut vår situation men pappan ville inte älta saker och ting utan börja på ny kula som han uttryckte det. Vi kom överens om på nytt att vi skulle dela på alla barnets kostnader under hens uppväxt. På mötet gällande fastställande av faderskap när barnet var 5 veckor krävde han överraskande att få gemensam vårdnad. Det medgav jag ej. En vecka därefter stämde han mig för ensam vårdnad och ljög om mängder av saker för att misskreditera mig. Han vägrade också betala underhåll enligt vår överenskommelse med hänvisning till att han inte fick som han ville. Han vägrade också hålla överenskommelsen om delad kostnad (alla överenskommelser vi har slutit) eller agerat för att vi ska kunna fungera som en familj.
I första Tingsrättsförhandlingen 5 mån efter barnets födelse blev jag fortsatt tilldömd vårdnaden och att pappan umgänge med barnet. Dessa misskötte han delvis pga. att han inte ville att jag skulle vara med på dem till en början (medan barnet knöt an till honom). Samarbetssamtalen hos Familjerätten ledde inte till något.
Vid den andra Tingsrättsförhandlingen hade pappan förstått att det krävdes väldigt mycket för få ensam vårdnad, utan ville i första hand ha gemensam vårdnad och ensam i andra. Jag blev dömd till fortsatt vårdnadshavare och umgängena skulle nu ske med mig frånvarande dvs. det årsgamla barnet skulle tvingas att knyta an till en okänd person i en okänd miljö med okända människor (vilket kan ge psykiska skador och men för livet). Rätten dömde även till att en umgänges-, vårdnads- och boendeutredning skulle göras. Utredaren kom fram till att även om vi inte känner varandra längre (har vi egentligen aldrig riktigt gjort) eller kunnat samarbeta sedan barnet blev till (två år sedan), så bör vi ha gemensam vårdnad. Den stora Tingsrättsförhandlingen kommer nu att äga rum framöver. Enligt min advokat går Tingsrätten på Familjerättens förslag till 75 %. Jag kommer aldrig att gå med på gemensam vårdnad eftersom pappan inte fungerar som människa, medförälder eller pappa.
Tilläggas ska att Föräldrabalken numera är mycket tvingande till pappors fördel samt Familjerätten och Tingsrätten är mycket partiska med dem. De gör heller inte skillnad på om föräldrarna haft ett förhållande eller ej, om pappan funnits med sedan graviditeten, barnet haft möjlighet att knyta an till honom efter födelsen eller om föräldrarna känner varandra eller kan samarbeta. Familjerätten föreslår och Tingsrätten dömer nästan rutinmässigt till gemensam vårdnad för alla par. Min erfarenhet är också att alla bevis förutom vittnesmål från förskolepersonal och BVC, efterfrågas inte av Familjerätten och Tingsrätten. Pappan i det här fallet har kunnat ljuga om sig själv och mig fritt utan att behöva bevisa det.
Det kvittar också enligt min advokat om det finns ett skriftligt avtal skrivet innan barnet föds eftersom man inom rättsväsendet endast tar hänsyn till vad som hänt sedan barnets födelse. Dock är det bra om det finns ett sådant skrivet dels för att föräldrarna ska slippa vara oense om det för all framtid och dels är det till gagn för dem i en umgänges-, vårdnads-, och boendeutredning. Annars är det upp till utredaren att gissa vem av dem som har rätt och väga in gissningen i sitt förslag till beslut hos Tingsrätten. I vårt fall tyckte utredaren att pappans version, vilken var att vi hade kommit överens om gemensam vårdnad direkt efter födseln, lät trovärdigast och baserade delvis sitt förslag till beslut om gemensam vårdnad på det.
Gemensam vårdnad innebär bl.a. att den ena föräldern måste godkänna att den andre tar med barnet på utomlandssemestrar samt om denne vill flytta till en ny bostad (t.ex. i grannhuset). Är föräldrarna inte sams utan den enes agerande bara går ut på att förgöra den andre, kan livet vara förstört. Att behöva skydda sig från den andre föräldern och tänka på allt man gör, säger och hur man sköter barnet i 18 år, kan som sagt förstöra livet. Men framförallt far barnet illa eftersom föräldrarna inte kommer överens och kan samarbeta utan hamnar i kläm. Pappan kan när han vill gå till domstol och kräva gemensam eller ensam vårdnad i Tingsrätten hur många gånger som helst till dess att barnet är 18 år.
Tyvärr kommer vårt barn att tvingas växa upp med en icke fungerande pappa och människa som har destruktiva värderingar och sätt, vilket kommer att påverka hen negativt. Det är också synd om hen eftersom hen kommer växa upp hos föräldrar som är de största ovänner för all framtid och inte får den familj som avtalat.
Det är lätt att vara efterklok. Här är några av mina råd:
- Skaffa en medförälder från samma samhällsklass som du själv. Det minskar risken för problem. Skillnader finns i principer, värderingar, synsätt, livserfarenhet, utbildning, kognitivt beteende m.m. (Även domaren i vårt mål konstaterade det på ett diplomatiskt sätt).
- Avtala skriftligt om graviditet och barnets uppväxt hos advokat innan barnet blivit till. Avtala ner i minsta detalj. Gå igenom Föräldrabalken med advokaten och diskutera olika scenarier som kan uppstå.
- Lär känna varandra mycket väl, nästan förhållandemässigt, under minst två år.
- Kräv utdrag ur polisregistret och socialregistret. Kontakta Skatteverket för att kontrollera antal barn personen har och om inkomstuppgifterna verkar stämma. Där bl.a. kan man också kontrollera att personen verkligen arbetar på/driver företag som den uppgett.
- Ta reda på förälderns uppväxtförhållanden. Det kan vara svårt att bryta dåliga mönster.
- Lär känna ?svärföräldrarna? pappans släktingar och vänner så att du vet hur ditt barn kommer att tas om hand om/bemötas av dem.
- Gå efter magkänslan. Känns något inte rätt eller konstig så stämmer det.
- Kommunicera så mycket som möjligt via mejl och sms så att allt finns på pränt (även när ni är vänner).
- Ha MYCKET sparade pengar till advokatkostnader i fall du blir stämd. Blir väldigt DYRT. Se till att ha rättsskydd (ingår ofta i t.ex. hemförsäkringen) men du betalar ändå självrisken, vilken kan bli mycket dyrt.[/I
Trist för dig att det blev så. Men tycker ändå att det är ganska orelevant för ts.
Hon skriver att hon ska skaffa barn med en kompis, alltså någon hon känner sedan innan. Inte någon dåre som hon hittat på nätet
@alexias mamma.
Nä men det finns en poäng i historien som Palermo skriver. Man är inte på samma plan om man bara är vänner. Det kommer komma en dag när man har olika värderingar, känslor och tankar.
Ett barn förtjänar mer än bara ett kontrakt. Det låter som folk ska gå och köpa en bil tillsammans. Det här är inget man bara skapar. Vad ska ni berätta för barnet när hen blir stor? Att ni va så goda vänner och därför skaffade barn? Jag tror att detta kommer bli så fel. Tjejen i tråden är ju bara 30 och har all tid i världen att hitta en man som hon delar samma dröm om.! En man som man vill bilda familj med. Tänker inte alla så Tror även att från mannens sida att det finns en tanke. Jag skulle inte bli förvånad om den 48 åriga mannen har känslor för tjejen och då kommer nästa problem? Att man vill att ett barn kommer från kärlek, en familj och som man gör allt för? Självklart kanske det inte alltid håller men då har man gått in på samma dröm. Tycker nästan att det är egoistisk!!
@alexias mamma.
Nä men det finns en poäng i historien som Palermo skriver. Man är inte på samma plan om man bara är vänner. Det kommer komma en dag när man har olika värderingar, känslor och tankar.
Ett barn förtjänar mer än bara ett kontrakt. Det låter som folk ska gå och köpa en bil tillsammans. Det här är inget man bara skapar. Vad ska ni berätta för barnet när hen blir stor? Att ni va så goda vänner och därför skaffade barn? Jag tror att detta kommer bli så fel. Tjejen i tråden är ju bara 30 och har all tid i världen att hitta en man som hon delar samma dröm om.! En man som man vill bilda familj med. Tänker inte alla så Tror även att från mannens sida att det finns en tanke. Jag skulle inte bli förvånad om den 48 åriga mannen har känslor för tjejen och då kommer nästa problem? Att man vill att ett barn kommer från kärlek, en familj och som man gör allt för? Självklart kanske det inte alltid håller men då har man gått in på samma dröm. Tycker nästan att det är egoistisk!!
Vad har ni människor för värderingar egentligen? Hir skulle samhället se ut om alla skaffade barn med vänner? Detta anser jag bara vara en desperat och egoistisk handling. Hon kommer få problem med denna 48 åriga man. Lycka till kan jag säga. Han ser nog sin chans att få ett barn och hon också. Ett barn behöver 2 föräldrar. Ni kommer störa er på varandra dom första åren när det är som viktigast att ni håller ihop. Vad händer när ni träffar någon ny? För det kommer ni göra. Du som mamma kommer behöva stöd på alla sätt. Träffar du då någon ny kommer du stöta bort din vän och allt kommer gå förlorat. Ni ska skriva ett kontrakt, helt ärligt? En manual på att skaffa barn. Lycka till och stackars barn
OMG vad tragiskt!
Men ts kanske är handikappad eller mentalt efterbliven..eller helt enkelt har ett motbjudande utseende och inte får något annat.
Jag har inte nämt hans ålder innan. Men han är 48... Och mina känslor och mitt liv vet du ingenting om. Eller hur?