Ni som gjorde snitt med 1:a, blev det snitt även med 2:a?

Jaha, då förstår jag. Läskigt att det kan bli så av ett snitt ändå! Men så fantastiskt att du lyckades bli spontant gravid till slut trots allt. Tack för svaret.

Jag gick hos mvcpsykologen som tur var innan andra förlossningen.

De märkte när de öppnade mig att livmodern var supertunn och pågång att brista. Troligtvis pga det snabba förloppet och riktigt intensiva värkar utan några riktiga pauser. Jag var fullt öppen när de tog lactatprov på bebisen och då var han så stressad att dom tryckte på knappen och sprang. Kanske var han det pga livmodern? Jag vet att hade jag gått in i krystvärkar så hade han troligtvis inte levt idag för då hade det brustit! Det var nära ögat och jag är otroligt tacksam idag att allt gick bra!

Jag tror också att det är vanligare än det sägs. Har ytterligare en vän som livmodern sprack för, nu gick det bra men ändå!

Tack för din story, tycker inte att det är konstigt att du "gav upp" i den situationen men jag kan också förstå sorgen om du väldigt gärna hade velat få uppleva vaginal förlossning. Efter två snitt vill de väl helst inte att man föder vaginalt om jag förstått rätt, iaf i mitt landsting. Men vad konstigt att de först tyckte att ditt bäcken såg lagom stort ut och sen ändrade sig!! Man vill ju gärna kunna lita på den första bedömningen. Var det ett större barn än de trodde?

Det är förmodligen ovanligt ja, men när man hör om det förstår man varför läkarna ändå helst vill att man föder vaginalt. Att det finns risker som inte visar sig förrän långt senare. Förstår att du måste haft väldigt ont. Hade du märkt nåt av sammanväxtningarna innan du blev gravid igen? Visste de innan förlossningen att du hade mycket sammanväxtningar? Tänkte på att de inte ville sätta igång pga ärrbildning. Tack för ditt svar!

Med första barnet, 2013, blev det snitt pga säte och tillväxthämning. Planerat, även om det bara var 5 dagar från att det bestämdes att jag skulle snittas tills det blev snitt. Var helt inställd på vaginalt, så det blev lite chockartat. Snitt fanns inte riktigt i min värld även om jag såklart var medveten om att en förlossning kan sluta med snitt. Skulle egentligen jobbat 2 v till, men så blev det inte..

Andra barnet, 2015, var jag helt övertygad om vaginalt, även om det på ett sätt skulle kännas tryggare med planerat snitt eftersom jag ju visste hur det gick till. Men tyvärr blev det inte så, det blev det jag minst av allt ville (förutom katastrofsnitt), akutsnitt. Även detta barn låg i säte och vändningsförsöket misslyckades. Bebisen satt fast. Fick tid för planerat snitt, men sen drog det igång nästan en vecka innan snittiden, så då blev det akutsnitt.

Jag kommer aldrig att få föda vaginalt och det är jag väldigt ledsen för.. Är ändå glad att det drog igång så jag åtminstone fått känna värkar, men hade så gärna velat föda vaginalt den här gången. Ville det nästan ännu mer efter att fått känna värkarna, även fast det gjorde sjukt ont.

Vi har funderingar på ett tredje barn, men helt ärligt så vet jag inte om jag vågar mig på ett snitt till, även fast mina två gått bra (hade lite komplikationer efter första, men inget allvarligt) Riskerna ökar ju med varje snitt och jag är rädd för att ärret inte ska läka bra, att jag får ont och känner av snittet länge (för all framtid) att moderkakan ska växa fast osv osv. + att jag inte är sugen på rehabiliteringen efteråt. Tycker det har varit jobbigt att inte få lyfta, ha svårt att resa sig, lägga sig osv för att inte tala om att ta hand om en 2-åring samtidigt..

Följer gärna tråden, då jag undrar samma sak.
Misslyckad igångsättning med första, som slutade med att jag inte öppnades mer än 4 cm på över 48 timmar, vilket slutade i snitt.
Gravid nu mer nummer två, och är så klart orolig över hur det ska gå den här gången

Tack för ditt svar! Vad tråkigt att du aldrig kommer få uppleva det när du så gärna vill. :( Har du fått nån orsak till varför båda barnen var i säte? Och jobbigt att behöva avstå från en tredje bara pga att man inte vill snittas igen. Är det helt omöjligt att få föda vaginalt efter två snitt?

Var på samtal hos specialistmödravården efter senaste snittet och då gjordes ett VUL för att försöka se om det kunde vara något med livmodern som gjort att båda hamnat i säte. Det dom kunde se var att det såg ut som att det vänstra livmoderhornet var något mindre utvecklat än det högra och detta skulle kunna vara anledningen. Att det då blir trångt och svårt för bebisen att ligga på andra sätt.

Båda barnen har dessutom legat på höger sida, har liksom varit tomt på den vänstra, och båda har legat med huvudet på exakt samma ställe från det att jag började kunna känna rörelser och urskilja kroppsdelar. Inget av barnen har någonsin legat annorlunda, de snurrade alltså inte i magen, så det känns som en ganska rimlig förklaring.

Både läkaren på specialistmödravården och min BM tyckte det skulle vara synnerligen intressant om vi skaffade ett tredje barn för att se om även det hamnar i säte.

Ja, efter två snitt är vaginal förlossning uteslutet. Det var dom väldigt tydliga med både innan vändningsförsöket och på samtalet efteråt med specialistmödravården. Så tyvärr får jag aldrig vara med om den upplevelsen ????

Blev en massa frågetecken, fattar inte var dom kom ifrån. Ska såklart inte vara där

Jag träffade faktiskt en läkare förra måndagen och gick igenom förlossningen då jag har mått så dåligt efteråt. Frågade om mitt bäckenen å återigen kollade man på bilderna å läkare 4 sa även hon att jag har bra mått å att de inte kan svara på varför det inte gick.

Tog även upp min önskan om vag förlossning vid barn nr3 OM det blir ett till barn å läkaren sa att de rek snitt MEN de kan inte neka mig om jag verkligen vill försöka mig på en vag förlossning. Det finns såklart risker med det. Frågade även om det stod nåt i journalen om min livmoder å den såg jätte fin ut. Inte förtunnad alls, inga samnanväxningar å de sydde två ggr. Har man tunna väggar så kan de "bara" sy en gång för det finns knappt nåt att sy i.

Känner att det känns bra å veta att jag får försöka OM det blir så att jag blir gravid igen. Kan mkt väl hända att jag inte vill det men för mig mentalt så känns det bra!

Fick akutsnitt med första, jag slutade inte blöda från moderkakan så dom sövde mig och förlöste lilltjejen. Nu är jag gravid igen (3år senare) och hoppas på att få föda vaginalt.

04 föddes nr 1 med akut snitt pga värksvaghet. (Eller dåligt stöd från personal beroende på hur man ser på det) Kände mig väldigt snuvad på vaginal förlossning och fick dessutom kraftig infektion i såret.

07 föddes nr 2. Vi hade doula med oss. Avverkade 2-3 bm skift, värkdropp och EDA. Nr 2 ville bm nog få mig att bli snittad, men bebis mådde bra så vi körde på. Sista bm var oerhört bra och stöttande. Efter ca 3 timmars krystande och sugklocka kom han. Jag sprack ändå ingenting! Inga stygn. Var helt hög på hormonerna efteråt, hehe.

10 föddes nr 3. Utan värkdropp och EDA denna gången! Och ingen sugklocka. Behövdes inte sys denna gången heller.

Väntar nr 4 nu och han har inte valt position än, snurrar trots att jag är i v 39 nu. Hoppas jag slipper snitt... Ska bli intressant att se hur de ställer sig till att låta mig försöka vaginalt även om det är säte.

Första barnet med planerat kejsarsnitt, förlossningsrädsla kanske är kategorin anledningen hamnar under. Det är väldigt privat. Förlossningen gick väldigt bra och väntar nu andra barnet där jag hoppas få beviljat snitt igen :)

Födde första med planerat snitt p.g.a. säte och stort barn (beräknades väga 4600 gram v.40). Andra barnet var mindre och låg rätt så han föddes vaginalt. Blev en seg förlossning där det tog 50 timmar från första värken tills han var ute, tror det var p.g.a. att de inte vågade ge så hög dos värkstimulerande dropp som det tog så lång tid. Tyckte dock i det stora hela att förlossningen gick bra och barnet och jag mådde bra efteråt. Är gravid nu med nr 3 och vill föda vaginalt igen om allt ser bra ut. Det enda jag är lite orolig över är om det blir ett stort barn igen så det vill jag att de ska kolla innan förlossningen. I min mans släkt har det fötts många väldigt stora barn, vissa över 5 kg. Så första sonen har nog gener därifrån medan yngsta är mer lik min släkt.

Tänkte bara att jag skulle berätta hur det blev för mig själv också. Gjorde ju som sagt planerat snitt pga säte förra sommaren och det gick jättebra, läkte bra och snabbt. För drygt två veckor sen föddes nr 2 i v.42 och jag var helt inställd på vaginal förlossning. Det blev 24h värkarbete varav 12h hemma, men så slutade det ändå med urakut snitt pga hotande syrebrist och dåliga hjärtljud. Hade bara öppnat mig 5 cm på 24h så det var nog värksvaghet som var grundorsaken, plus att dottern inte riktigt ville komma ner i bäckenet ordentligt. Snittet gick iaf bra även om återhämtningen blev jobbigare den här gången (äter antibiotika pga infektion i såret oxå), men viktigast: inga komplikationer på dottern.

Grattis! Ja ibland blir det ju inte som man tänkt sig :) Hoppas du får ordning på infektionen så du läker ihop bra

Akut snitt med 1:an, pga riklig blödning och livmoder som krampade på BF dagen och påbörjat värkarbete. Bra läkning och inga problem. Kände mig snuvad på "en riktig förlossning" och tyckte timmarna ensam på uppvaket var hemska.

Vaginal förlossning med 2:an (1,5 år mellan barnen) och jag önskade mig verkligen en "vanlig" förlossning. 11 dagar innan BF startade förlossningen. Efter ca 17h kommer 2:an ut med hjälp av sugklocka som har släppt två ggr och han är livlös. Upplivningsrum och HLR och jag tror han är död. (Men efter några minuter fick dom igång honom och inga problem efter det)

Nu stundande förlossning med 3:an så håller vi tummarna för planerat snitt. Upplevelsen att vara i en "vanlig" förlossning är obeskrivlig. Smärtan, känslorna, och närvaron i vad man gör är så häftig. Sen blev det kaos när känslorna krockade med en "dödsupplevelse" efter allt slit. Jag vill inte riskera att vara med om det igen.