• Anonym (Dumt! Jag vet!)

    Börjat röka i smyg som vuxen

    Jag är en kvinna mellan 35-40 som börjat röka på daglig basis och tycker det känns jobbigt och pinsamt. Jag rökte som tonåring och ung vuxen men när jag blev gravid första gången slutade jag med ciggen. Efter att mina två barn var födda och färdigammade började jag feströka och har verkligen hållit min rökning till fester, vilket inte varit något problem. Jag har dessutom alltid sett till att inte röka inför mina barn. För en dryg månad sedan var min man och jag på semester utan barn på Kanarieöarna och då rökte jag nästan ett paket per dag. När jag kom hem fortsatte jag att röka lite varje dag och nu fixar jag inte att vara utan cigaretter. Det är bara min man som vet att jag röker när jag får tillfälle och det känns skitjobbigt. Mina barn (13 och 10) vet inget, mina jobbarkompisar vet inte och mina föräldrar vet inte heller om min hemlighet. I början tänkte jag att det var bra och att det skulle göra det lättare att sluta, men jag inser mer och mer att jag inte fixar att sluta just nu. Min man är förstående men jag pallar snart inte att leva i en lögn och att behöva smyga med min rökning. Ska jag berätta för mina barn och min övriga omgivning hur det ligger till och att jag faktiskt är rökare eller ska jag fortsätta smyga och hoppas att jag fixar att sluta tack vare att det är så omständligt att smyga?

  • Svar på tråden Börjat röka i smyg som vuxen
  • Anonym (Jobbigt)

    Jag smygröker också vilket är skitjobbigt. Jag är 40 år och började röka i samband med min skilsmässa för ett drygt år sedan. Problemet är att jag inte gör det öppet. Mina närmaste vänner vet att jag röker men inte mina jobbarkompisar, inte mina barn, inte barnens pappa och inte mina föräldrar. Värst är varannan vecka då mina barn (10 och 13) bor hos mig. Dessutom har vi en 18-åring som bor mer oregelbundet hos mig och hon röker. Då är det nästan som värst, att se henne gå ut och röka och själv vara röksugen utan att kunna röka.

    Det enklaste vore väl att säga till alla hur det är men jag känner så mycket skam kring detta att börja röka som vuxen och inte minst att ha smugit med det under ett år.

  • Anonym (Dumt! Jag vet!)
    Anonym (Jobbigt) skrev 2021-06-21 08:45:52 följande:

    Jag smygröker också vilket är skitjobbigt. Jag är 40 år och började röka i samband med min skilsmässa för ett drygt år sedan. Problemet är att jag inte gör det öppet. Mina närmaste vänner vet att jag röker men inte mina jobbarkompisar, inte mina barn, inte barnens pappa och inte mina föräldrar. Värst är varannan vecka då mina barn (10 och 13) bor hos mig. Dessutom har vi en 18-åring som bor mer oregelbundet hos mig och hon röker. Då är det nästan som värst, att se henne gå ut och röka och själv vara röksugen utan att kunna röka.

    Det enklaste vore väl att säga till alla hur det är men jag känner så mycket skam kring detta att börja röka som vuxen och inte minst att ha smugit med det under ett år.


    Blir alltid fascinerad när ens gamla trådar får nytt liv.

    Jag förstår verkligen ditt dilemma. Sett till min egen erfarenhet har jag egentligen bara ett råd: Berätta! Förr eller senare blir du påkommen och det är ännu värre.

    Jag röker tyvärr fortfarande fem år efter att jag startade tråden och kan fortfarande känna skamkänslor.
  • Anonym (Larv)
    Anonym (Jobbigt) skrev 2021-06-21 08:45:52 följande:

    Jag smygröker också vilket är skitjobbigt. Jag är 40 år och började röka i samband med min skilsmässa för ett drygt år sedan. Problemet är att jag inte gör det öppet. Mina närmaste vänner vet att jag röker men inte mina jobbarkompisar, inte mina barn, inte barnens pappa och inte mina föräldrar. Värst är varannan vecka då mina barn (10 och 13) bor hos mig. Dessutom har vi en 18-åring som bor mer oregelbundet hos mig och hon röker. Då är det nästan som värst, att se henne gå ut och röka och själv vara röksugen utan att kunna röka.

    Det enklaste vore väl att säga till alla hur det är men jag känner så mycket skam kring detta att börja röka som vuxen och inte minst att ha smugit med det under ett år.


    Svarar samma som jag svarade trådstartaren för fem år sen. Larvigt att smyga med rökning. Sluta eller stå för att du röker. Det är ju inget kriminellt du håller på med?
  • Anonym (Ännu en)
    Anonym (Jobbigt) skrev 2021-06-21 08:45:52 följande:

    Jag smygröker också vilket är skitjobbigt. Jag är 40 år och började röka i samband med min skilsmässa för ett drygt år sedan. Problemet är att jag inte gör det öppet. Mina närmaste vänner vet att jag röker men inte mina jobbarkompisar, inte mina barn, inte barnens pappa och inte mina föräldrar. Värst är varannan vecka då mina barn (10 och 13) bor hos mig. Dessutom har vi en 18-åring som bor mer oregelbundet hos mig och hon röker. Då är det nästan som värst, att se henne gå ut och röka och själv vara röksugen utan att kunna röka.

    Det enklaste vore väl att säga till alla hur det är men jag känner så mycket skam kring detta att börja röka som vuxen och inte minst att ha smugit med det under ett år.


    Lägg korten på bordet och säg som det är. Ångrar inte en sekund att jag la smygandet åt sidan.
  • Anonym (Jobbigt)
    Anonym (Ännu en) skrev 2021-06-26 20:00:47 följande:

    Lägg korten på bordet och säg som det är. Ångrar inte en sekund att jag la smygandet åt sidan.


    Nu har jag iaf tagit första steget och berättat för barnen och deras pappa. Skönt! Känns lite konstigt att kunna röka tillsammans med den 18-åriga dottern, ändå befriande.
  • Anonym (Nyfiken)
    Anonym (Jobbigt) skrev 2021-06-21 08:45:52 följande:
    Börjat röka i smyg som vuxen

    Jag smygröker också vilket är skitjobbigt. Jag är 40 år och började röka i samband med min skilsmässa för ett drygt år sedan. Problemet är att jag inte gör det öppet. Mina närmaste vänner vet att jag röker men inte mina jobbarkompisar, inte mina barn, inte barnens pappa och inte mina föräldrar. Värst är varannan vecka då mina barn (10 och 13) bor hos mig. Dessutom har vi en 18-åring som bor mer oregelbundet hos mig och hon röker. Då är det nästan som värst, att se henne gå ut och röka och själv vara röksugen utan att kunna röka.

    Det enklaste vore väl att säga till alla hur det är men jag känner så mycket skam kring detta att börja röka som vuxen och inte minst att ha smugit med det under ett år.


    Hej
    Tolkar ditt första inlägg som att du aldrig rökt tidigare och att det var en skilsmässa som fick dig att börja. Vad exakt vad det som gjorde att du började röka?
    Förstår att nan i en sådan situation kan falla in i det om man rökt tidigare men nyfiken på vad som triggade om man aldrig rökt. Dömer inte utan bara nyfiken.😊
  • Anonym (Jobbigt)
    Anonym (Nyfiken) skrev 2023-03-08 23:21:50 följande:
    Hej
    Tolkar ditt första inlägg som att du aldrig rökt tidigare och att det var en skilsmässa som fick dig att börja. Vad exakt vad det som gjorde att du började röka?
    Förstår att nan i en sådan situation kan falla in i det om man rökt tidigare men nyfiken på vad som triggade om man aldrig rökt. Dömer inte utan bara nyfiken.😊
    Jag förstår att det verkar konstigt om man aldrig varit rökare tidigare. Visst har det hänt att jag feströkt någon gång men hade aldrig varit nära att ens tänka tanken.

    Jag har inget bra svar mer än att jag fick för mig att trösta mig med något. En av mina närmaste väninnor är rökare och det började med att jag rökte när vi sågs när jag var som deppigast. Sedan började jag röka i min ensamhet varannan vecka när jag tyckte mest synd om mig själv och därefter blev det självklart för mig att röka så snart jag kunde. Inget smart drag men så blev det.
  • Anonym (Nyfiken)
    Anonym (Jobbigt) skrev 2023-03-10 12:48:27 följande:
    Jag förstår att det verkar konstigt om man aldrig varit rökare tidigare. Visst har det hänt att jag feströkt någon gång men hade aldrig varit nära att ens tänka tanken.

    Jag har inget bra svar mer än att jag fick för mig att trösta mig med något. En av mina närmaste väninnor är rökare och det började med att jag rökte när vi sågs när jag var som deppigast. Sedan började jag röka i min ensamhet varannan vecka när jag tyckte mest synd om mig själv och därefter blev det självklart för mig att röka så snart jag kunde. Inget smart drag men så blev det.

    Det är klart att om du feströkt tidigare och väninnan röker är det nära tillhands.


    Smart eller ej så är det väl bara att njuta av det nu när du är rökare😊

  • Anonym (Nyfiken)
    Anonym (Jobbigt) skrev 2023-03-10 12:48:27 följande:
    Jag förstår att det verkar konstigt om man aldrig varit rökare tidigare. Visst har det hänt att jag feströkt någon gång men hade aldrig varit nära att ens tänka tanken.

    Jag har inget bra svar mer än att jag fick för mig att trösta mig med något. En av mina närmaste väninnor är rökare och det började med att jag rökte när vi sågs när jag var som deppigast. Sedan började jag röka i min ensamhet varannan vecka när jag tyckte mest synd om mig själv och därefter blev det självklart för mig att röka så snart jag kunde. Inget smart drag men så blev det.
    Hej igen,
    Smyger du fortfarande eller röker du helt öppet på jobbet eller är det bara hemma?
  • Anonym (Jobbigt)
    Anonym (Nyfiken) skrev 2023-03-10 13:05:42 följande:
    Hej igen,
    Smyger du fortfarande eller röker du helt öppet på jobbet eller är det bara hemma?
    Jag röker helt öppet i alla sammanhang, det funkade inte i längden att försöka smyga.
  • Anonym (Nyfiken)
    Anonym (Jobbigt) skrev 2023-03-11 17:48:18 följande:
    Jag röker helt öppet i alla sammanhang, det funkade inte i längden att försöka smyga.
    Skönt att slippa smyga.
    Jag är i samma situation som du var.
    Hur reagerade dina kolleger och dina föräldrar?
    Har du försökt sluta eller kan du njuta av ciggen och inte ångra dig?
  • Anonym (Jobbigt)
    Anonym (Nyfiken) skrev 2023-03-11 23:59:41 följande:
    Skönt att slippa smyga.
    Jag är i samma situation som du var.
    Hur reagerade dina kolleger och dina föräldrar?
    Har du försökt sluta eller kan du njuta av ciggen och inte ångra dig?

    Ja, det blev snudd på patetiskt att smyga med detta och dessutom hemskt jobbigt när jag blev röksugen i fel sammanhang. 


    Blandade reaktioner från kolleger och vänner, allt ifrån att jag blev idiotförklarad till förståelse. Med föräldrarna var det inga konstigheter, mamma var själv rökare till för ca 10 år sedan, jag har en svägerska som röker liksom två barnbarn varav den ena är min dotter. 


    Jag har inte försökt sluta men visst ångrar jag mig. 

  • Anonym (Same here babe, samma här.)

    Här har du också en som med har smugit med det här, egentliga skitet, sånt man vet att det är dåligt, men man gör det ändå -hela livet.
    Jag vet hur det känns också ovanpå allt ..att behöva dölja det med, trist!

Svar på tråden Börjat röka i smyg som vuxen