Adoptera bort sitt barn

Anonym (Ts)

Äldre 19 Jul 13:47
82 svar

Citera Visa endast Anmäl

Adoptera bort sitt barn

Jag har nyligen fått reda på att jag är gravid, embryot är bara några veckor gammalt.

Jag använder p-plåster så detta kom väldigt oväntat.

Jag har 2 underbara små barn, som jag älskar över allt annat! Lever tillsammans med deras pappa.

Varken han eller jag vill inte ha detta barnet, hur hemskt det än låter. Så en abort är inbokad i nästa vecka.

Har dock nu börjat fundera på hur det går till att adoptera bort ett barnet. Egentligen så tror jag att jag aldrig skulle klara av det.. Men, med rätt stöttning och hjälp så kanske det finns en möjlighet?

Men då till frågan, att adoptera bort mitt barn skulle ju givetvis inte vara för min egna skull, utan för det blivande barnets skull, och för dennes blivande föräldrar.

Låter ju lite galet, men skulle man hellre vara adopterad eller aborterad?

Men den stora anledningen till att jag funderar på detta är att jag som de flesta andra vet hur många ofrivilligt barnlösa det finns. Tänk vad lyckliga detta paret skulle kunna bli? Jag skulle kunna förverkliga deras högsta önskan. På bekostnad av mitt mående, för hur länge vet jag inte.

Men jag inser att det skulle vara fruktansvärt jobbigt psykiskt. Är det värt det?

(Jag/vi tänker inte behålla barnet, så det är inget alternativ).

Har ni några tankar som kanske skulle kunna hjälpa mig?
- «
- ‹
- Sida 8 av 8
- 1
- 2
- 3
- 4
- 5
- 6
- 7
- 8
- ›
- »
Svara i tråden
Svar på tråden Adoptera bort sitt barn
Anonym (Dagisfröken)

Äldre 21 Jul 14:24

#71

Citera Visa endast Anmäl

Anonym (Adopterad) skrev 2016-07-21 14:05:40 följande:
Som sagt, du är inte adopterad och har däremot inte en aning. Även om jag förstår att du är en person som har svårt att acceptera att du omöjligtvis inte kan veta allt och att man måste genomlevt vissa saker för att kunna sätta sig in i dem. Och återigen, de allra flesta adopterade pratar om svåra saker kring adoptionen med andra adopterade, inte med de som de redan vet inte har en aning om vad det kan innebära.
Säger inte att jag vet allting, men det här är något jag tänkt igenom ända sedan jag var liten och faktiskt trodde att jag var adopterad.
Anonym (Dagisfröken)

Äldre 21 Jul 14:27

#72

Citera Visa endast Anmäl

Anonym (Adopterad) skrev 2016-07-21 14:10:49 följande:
Mycket sant. Att också tro att man vet och kan förstå allt har också med självkänslan att göra. Att inse att man inte vet och kan förstå allt samt att förstå att det finns saker andra vet bättre om saker de upplevt kräver också ett visst mått av självkänsla "man är helt okej även om man erkänner att man inte har svaret på allt". Har man dålig självkänsla är det svårare att erkänna att "detta vet jag faktiskt inte/detta vet någon annan bättre" eftersom man ser det som ett nederlag att stå som den som inte vet.
Som sagt vet jag absolut inte allt och jag tror inte att jag gör det heller. Men när jag var liten trodde jag att jag var adopterad och har därför tänkt igenom saken väldigt mycket. Andra saker har jag inte tänkt igenom och har ingen mark alls att stå på så de vet jag heller inte hur jag hade reagerat.
Anonym (phia)

Äldre 21 Jul 14:34

#73

Citera Visa endast Anmäl

Nämen då så! *tar mig för pannan*

Det där är inte god självkännedom, utan motsatsen. Med ett stänk av hybris.

Anonym (Dagisfröken) skrev 2016-07-21 14:24:06 följande:
Säger inte att jag vet allting, men det här är något jag tänkt igenom ända sedan jag var liten och faktiskt trodde att jag var adopterad.
Anonym (Adopterad)

Äldre 21 Jul 14:42

#74

Citera Visa endast Anmäl

Anonym (Dagisfröken) skrev 2016-07-21 14:24:06 följande:
Säger inte att jag vet allting, men det här är något jag tänkt igenom ända sedan jag var liten och faktiskt trodde att jag var adopterad.
Men suck, hybris much?
Anonym (Adopterad)

Äldre 21 Jul 14:43

#75

Citera Visa endast Anmäl

Anonym (Dagisfröken) skrev 2016-07-21 14:27:06 följande:
Som sagt vet jag absolut inte allt och jag tror inte att jag gör det heller. Men när jag var liten trodde jag att jag var adopterad och har därför tänkt igenom saken väldigt mycket. Andra saker har jag inte tänkt igenom och har ingen mark alls att stå på så de vet jag heller inte hur jag hade reagerat.
Att som liten tro något och att faktiskt vara något på riktigt hela livet är en stor skillnad. Jag trodde på spöken när jag var liten, har jag då erfarenhet av spöken som vuxen? Svar nej.
Anonym (Dagisfröken)

Äldre 21 Jul 14:46

#76

Citera Visa endast Anmäl

Anonym (phia) skrev 2016-07-21 14:34:40 följande:
Nämen då så! *tar mig för pannan*

Det där är inte god självkännedom, utan motsatsen. Med ett stänk av hybris.

Men snälla nån, vem är det som har dålig självkänsla och sitter på ett internetforum och försöker trycka ner mig och säger att jag lider av hybris? Vad vet du om mig? Knappast mer än jag själv gör.

Jag har bruna ögon och mörkt hår. När jag var runt 14 såg jag en film där en man insåg att han var adopterad eftersom hans föräldrar hade blå ögon men han hade bruna. Eftersom jag dessutom hade vänner som var adopterade drog jag den slutsatsen och gick länge och funderade på att fråga och hur jag kände angående min nya "upptäckt". När jag slutligen frågade och fick veta att det inte alls var så så hade jag redan bestämt mig för att det inte spelade nån roll. Självklart har jag även tänkt på det därefter. Vem är du att tala om för mig att jag inte vet hur jag hade reagerat då?
fjanten

Äldre 21 Jul 15:35

#77

Citera Visa endast Anmäl

Anonym (Dagisfröken) skrev 2016-07-21 14:46:01 följande:
Men snälla nån, vem är det som har dålig självkänsla och sitter på ett internetforum och försöker trycka ner mig och säger att jag lider av hybris? Vad vet du om mig? Knappast mer än jag själv gör.

Jag har bruna ögon och mörkt hår. När jag var runt 14 såg jag en film där en man insåg att han var adopterad eftersom hans föräldrar hade blå ögon men han hade bruna. Eftersom jag dessutom hade vänner som var adopterade drog jag den slutsatsen och gick länge och funderade på att fråga och hur jag kände angående min nya "upptäckt". När jag slutligen frågade och fick veta att det inte alls var så så hade jag redan bestämt mig för att det inte spelade nån roll. Självklart har jag även tänkt på det därefter. Vem är du att tala om för mig att jag inte vet hur jag hade reagerat då?

Du fick ju då bekräftat att dina föräldrar verkligen var dina biologiska föräldrar, hur du hade reagerat och mått på sikt om du varit adopterad kan du inte veta - just för att du inte är adopterad.
Fjäril kär

Äldre 21 Jul 15:54

#78

Citera Visa endast Anmäl

Anonym (Dagisfröken) skrev 2016-07-21 13:13:52 följande:
Eller så har jag god självkännedom. Behöver inte veta något om hur adoption går till för att veta hur jag skulle reagera. Har varit med om så många "liknande" saker att jag vet hur jag reagerar i en sådan situation då man kan känna sig dålig, bortvald, oviktig osv. Tråkigt att du mår dåligt och känner att du förväntas vara tacksam. Visst kan det vara sant det du säger, men jag och mina nära vänner pratar om allt så jag tror att jag kan lita på vad de säger, särskilt som vi många gånger diskuterat just deras adoption väldigt ingående.

Det är min tro att adopterade barn kan få lyckliga liv, och jag tycker att ts borde adoptera bort. Det är min åsikt, så vi behöver egentligen inte diskutera vidare.

Fast du är inte adopterad. Så du vet inte. Faktiskt.
Jennie med ie

Äldre 21 Jul 15:59

#79

Citera Visa endast Anmäl

Och även om hon vore det hade hon inte vetat vad hon känt och tyckt om omständigheterna runt adoptionen vore sådana som i TS barns fall.

Fjäril kär skrev 2016-07-21 15:54:44 följande:
Fast du är inte adopterad. Så du vet inte. Faktiskt.
Anonym (Hur)

Äldre 25 Mar 19:35

#80

Citera Visa endast Anmäl

Hur gick det ts?
Anonym (Ja)

Äldre 31 Mar 08:07

#81

Citera Visa endast Anmäl

Jag har adopterat bort ett barn. Tufft men bättre än att ta död på det i livmodern! :( Så länge fadern är med på det så är det möjligt.
Snuttis2

Äldre 31 Mar 08:29

#82

Citera Visa endast Anmäl

Vad som är rätt val i detta kan bara du/ni avgöra! Men jag skulle nog bett om en kurator tid eller samtalstid med en handläggare om jag haft dessa funderingar! Viktigt att du fattar alla beslut på en gemensam grund av känsla och fakta, i detta kommer mkt känslor o självklart har vi som ser din fråga många personliga tyckanden utifrån våra liv o erfarenheter!

Jag/vi är barnlösa sedan många år o kämpar för att få ett barn till familjen ! Så Mitt hjärta kämpar för liv o för möjligheter! Har internationellt adopterade vänner , har vänner som adopterat svenska barn i Sverige och står själv i adoptionskö! Byråkrati o regelverk finns men vi är många som väntar, kämpar o hoppas så ta inte miste på att någon säkert skulle göra sitt yttersta för att ta tand om barnet om möjligheten gavs!

Jag är samtidigt tillfullo för fri abort o ser trots min barnlöshet vikten av att som kvinna få äga sin kropp o fatta beslut som rör den!

Jag försöker att inte värdera de olika val vi gör! Det är viktigt att välja rätt för egen del , vi ska ju leva med de beslut vi tar!

Önskar er lycka till!

«
‹
Sida 8 av 8
1
2
3
4
5
6
7
8
›
»

Svara i tråden

Svar på tråden Adoptera bort sitt barn

Adoptera bort sitt barn

INNEHÅLL