ensam mamma söker ensam pappa

Tack för svar! Han har alltid varit en liten festprisse och haft egna intressen m.m, men när jag blev gravid och vi bestämde oss för att behålla så antog jag att han skulle förstå vad det innebar att bli förälder. Eller ja, jag antog att han skulle vilja ha familj och barn och spendera tid med oss. Men han lever på sitt liv som vanligt. Inte familjär för fem öre. Han har ingen koll på deras rutiner och vad de gillar och inte gillar och han verkar inte intressera sig för sånt heller. Däremot tjatar han om hur många likes och nya följare han har fått på instagram och facebook m.m. Han har nog bara en grundsten i ett förhållande och det är att han ska få göra precis vad han vill och att hans partner + barn ska rätta sig efter honom annars får det va. Exakt sån är han. Han frågar aldrig vad jag vill om nånting.

varför vill du prata med ensamstående pappor? Duger det inte att prata med de ensamstående mammorna, som troligen förstår din sits allra bäst? 

Jag tolkar ditt inlägg som att du ändå (på sikt) vill träffa en singelpappa (och det är bara toppen om du gör det, men inte nu) Varför skulle du annars skriva så specifikt att du vill prata med papporna?

Du är så färsk i att ha blivit singel, inte ens flyttat isär. Ta det lugnt och spara på det här lite grann. Eller är du en sån person som inte klarar av ensamheten? 

Du har många faser du ska igenom innan du kan landa och kanske dejta så småningom. 
Det är ingen dålig ide att prata med andra men du kommer aldrig någonsin få svar från andra singelpappor om hur ditt ex tänker eller agerar, det kan bara han själv svara för. Därför tänker jag att du skriver som du gör i TS för att inte skriva rakt ut att du vill träffa nån, för det kan du inte riktigt göra just nu ändå. 

Lura inte dig själv bara, vad syftet är. 

det som ofta händer i det skede du är, är att du kanske får kontakt med singelpappor som är sugna på sex, de kanske har varit singel lite längre än du. Är det så du också vill, så kör på. Men tycker du ska vara beredd på att det är ofta så snacken går efter man har skrivit lite ett ett tag.

Han låter som en tonåring!
Det låter absolut som det inte kommer hålla!

Har ni pratat om detta på ett lugnt sätt? Dvs raka enkla frågor när man inte är arg?
-Vad vill du att livet ska innehålla?
-Hur tycker du att en familj ska leva?
-Hur tycker du man bör fördela ansvar och plikter? Vad är en rimlig fördelning så att alla mår bra?
-Vad ser du i vår gemensamma framtid (du, han, barn)?
Etc, etc..

Ja han är väldigt omogen på det viset. Annars väldigt vuxen och mogen och driver eget företag och sådär. Men superbarnslig när det kommer till vår relation. Och jag pallar inte leva med en sån pojke längre. Han lägger ingen tid på oss alls och engagerar sig inte i våra liv. Bara sig och sitt. Det går inte att prata med honom på det viset. Har lyckats med det typ två gånger men sen har det visat sig att han bara "sa så och så för att jag skulle sluta tjata". Typ när han sa att han skulle skärpa sig och bli en bättre pojkvän och pappa. Han snackar mycket men han förändrar ingenting. Är tacksam över att du skriver :) även fast jag är såå redo att gå vidare. Har önskat att det ska funka att leva ihop men nej, han lägger oss åt sidan hela tiden och jag kan ju gå med på det om jag vill men det gör jag inte

Hmm låter som en bra pappa och en usel mamma! Haha, jag bor i Örebro ;D

Jag vill inget hellre än att min bror separerar från sin frånvarande flickvän som prioriterar bort familj mot märkeskläder och hästar. Han håller på o jobbar ihjäl sig för att försörja henne som mer lr mindre inte vill jobba. Önskar han kunde träffa en snäll tjej som värnar om familjen. Vart bor du?^^

Men oj! Va är de för kvinna? Jag har hästar,hundar,1 barn och 1 på väg, heltidsjobb och en man men jag tror inte han anser att hästarna tar all tid och mina pengar. Hoppas inte din bror är helt avskräckt för häst tjejer.

Hej. Jag är en 26 årig nybliven ensamstående mamma. Lämnade min partner för han var extremt frånvarande både som pojkvän, sambo och pappa till våra barn. Allt handlade bara om honom och han var nästan aldrig hemma, typ varannan helg och då satt han bara med sin mobiltelefon.

Vi har två döttrar, 1 och 2 år. De är mitt allt. Jag skulle gå genom eld för dem tusentals gånger om alla dagar i veckan.

Jag vet att detta inte är någon dejtingsajt, men det är inte ett förhållande jag är ute efter här, behöver återhämta mig efter ett par kämpiga år. Men det skulle vara skönt att prata lite med singelpappor, och se lite hur ni ser på livet, er situation och på framtida relationer m.m. Så jag vill bara snacka lite, inte gifta mig. Eller ja det vill jag ju nån gång.. Äsch ni fattar.. :)

Hej. Jag är en 26 årig nybliven ensamstående mamma. Lämnade min partner för han var extremt frånvarande både som pojkvän, sambo och pappa till våra barn. Allt handlade bara om honom och han var nästan aldrig hemma, typ varannan helg och då satt han bara med sin mobiltelefon.

Vi har två döttrar, 1 och 2 år. De är mitt allt. Jag skulle gå genom eld för dem tusentals gånger om alla dagar i veckan.

Jag vet att detta inte är någon dejtingsajt, men det är inte ett förhållande jag är ute efter här, behöver återhämta mig efter ett par kämpiga år. Men det skulle vara skönt att prata lite med singelpappor, och se lite hur ni ser på livet, er situation och på framtida relationer m.m. Så jag vill bara snacka lite, inte gifta mig. Eller ja det vill jag ju nån gång.. Äsch ni fattar.. :)

Det är alltid kämpigt när man blir själv. Men jag kan garantera att du har det bättre själv med barnen. Det är en jobbig tid under omställningen från att varit sambo till att vara ensamstående. Han är nog en person som inte ska ha barn eller familj! Har man barn och familj kommer de ju alltid först. Jag hade ensamvårdnadom min dotter från att hon var 2 1\2 år, nu är hon utflugen. Bor idag själv med grabben och trivs med det. Han valde själv att han ville bo hos mig pga av hans mammas sambo. Fördelen är att vi gör som vi själva vill utan att behöva ta hänsyn till någon annan, slipper städa upp skiten efter någon annan. Njut av tiden du har med barnen.

Men vad är det för svar? Nu lär ju TS säkert få massor av svar här, men ensam är definitivt inte stark, sällan behöver man en vuxen vid sidan om som i småbarnsåldern. Även om TS man kanske inte var rätt person.

Jaja. Lycka till alla. Och nej, inget fiskeförsök här????

Har nock upp med mitt.

Det beror ju lite på vad det är för förhållande man har. Sen finns det både för och nackdelar med att vara själv. Får man ingen hjälp och stöttning av partnern så är det bättre att vara själv