Anonym (BlirGalen) skrev 2016-08-27 07:58:05 följande:
Vi har haft det jättebra i vårt förhållande har har det nu med, bara det att vi bråkar och tjafsar om småsaker. Typ vem som ska göra vad, vems fel nånting var, "du gör aldrig det där, eller det här..", och skyller och gnäller på varandra. flikar in onödiga kommentarer.
Tror inte det har med våra känslor för varann att göra. Mer att vi bara har det lite körigt med våra liv. Han har det stressigt i sitt jobb, jag har varit hemma med barn i 2,5 år.
det låter verkligen som att jag försvarar hans beteende nu men jag tror faktiskt inte att han mår bra. Han kan gapa och skrika och vara arg och slänga på luren - oftast om han är stressad/hungrig/trött och det är han jämt, och så har han lite prestationsångest och är lite nedstämd (tror jag och jag är nog den som känner honom bäst). Han behöver inte vara arg på mig bara för att hans irritation går ut över mig. Jag förstår om det slår slint i skallen på honom när han är stressad, hungrig, trött och har femton andra saker i huvudet och så kommer jag och tjatar om något.
Nu när vi har haft det tjafsigt och han har gjort slut så har jag varit jättesur på honom för jag tycker han är dum som gör slut så "lätt". Jag har skällt och varit otrevlig. Så det är nog det han menar med att om jag är snäll så kanske vi kan försöka igen. Att han inte har så stor lust att ta tillbaks mig när jag är otrevlig. Han vet ju att jag är snäll.
Du och jag verkar vara de enda som tycker vi ska försöka igen! Men det är nog för att du är kille och förstår. Alla andra som svarar verkar vara kvinnor som bara vill få fram att man inte ska ta en massa skit och att jag ska lämna gubbjäveln typ. Men det funkar inte så när man älskar denne av hela sitt hjärta och som man dessutom har två små barn med. Jag tror absolut att detta bara är en jobbig period. Och jag tror inte att man måste vara narcissist för att man har det lite körigt med sitt förhållande och inte vet vad man vill.
jag tycker alla har försökt vara seriösa och ge dig vettiga funderingar och tips i hela tråden. Ibland spårar trådar ur men den här har varit rätt bra.
jag förstår du inte vill "ge upp" men det är som många påpekat, faktiskt 2 personers ansvar att "dra" fram relationen, se till att den fortsätter att fungera. Han är säkerligen stressad men då gör man något åt det! Man drar inte hemifrån och lämnar all "skit" och hoppas att det bara ska lösa sig, för det gör det inte. Du hade inte startat den här tråden om ni hade det bra.
Det du skrivit nu sist om att "nu har vi haft det tjafsigt" låter bra mycket mer nedtonat än det du skrivit inledningsvis. Så ja, jag tror du ljuger lite för dig själv ff, eller hoppas, kanske är rätt ord.
Parterpai är nog ett måste för er just nu. Sen kanske ni båda behöver enskild, han behöver få hjälp med att hitta ett sätt att "hinna med" livet. Du behöver nåt annat, tror jag. Oavsett, börja med gemensam är mitt råd.
sen finns det en metod man kan göra hemma, vill inte din man kan du göra den för din egen skull: Man har en burk där man varje kväll ska lägga en kula: Vit = en bra dag, röd =en inte helt bra dag, svart =usel dag (detta handlar om förhållandet, inte om ni gjorde nåt kul med barnen eller så, utan just hur det varit som vuxen person i en relation) . Efter 2 veckor tar man ur kulorna och räknar. Är det många vita är det nog inga större problem men ser man att det är väldigt många svarta och röda så har man ju nåt att ta tag i. Ev kan ni ha varsin burk som ni inte visar varann förrän efter 2 veckor, ni kanske har väldigt olika färg på kulorna och vad betyder det?
Orkar man inte hålla på med burkar och kulor går det lika bra att ta ett papper och varje kväll skriva datum + färg. Det blir dock mycket mer visuellt med burken.
Om man gör detta i flera 2-veckorsperioder samtidigt som man faktiskt kommit överens om förbättringar man ska göra, då kan man lätt se om det blir fler och fler vita kulor i burken eller inte.
