ADHD/Autism men funkar bra i skolan? (Långt)

Ja det är absolut vanligt. Har två barn med diagnoser i lågstadieålder. Grav adhd o autistiska drag (utöver en del andra medicinska tillstånd). Stora var mer utagerande på förskola redan och fick tidig diagnos. Tjejen som håller ihop på förskola/skola men är extremt slut efteråt har fått diagnos trots att skolan inte märker ngt eftersom psykologen märkte det efter bara ngra minuter. Men det tog år av tjat att få till en riktig utredning.

Förstår det helt och hållet. Men då är det dåligt eller situationen är jobbig, är stor skillnad på att tycka att det är jobbig och att vara jobbig. Tror tyvärr ofta det uttrycks på detta sätt. Att barnen ÄR jobbiga. Trist tycker jag.

Jobbar själv i skolan och möter dagligen dessa barn som ofta känner sig stämplade som dåliga och jobbiga.

Läste någonstans att det är samma stressnivåer hos föräldrar till barn med diagnoser som ADHD, autism mm är samma som hos dem som lever i krig. Är sjukt imponerad av er alla som orkar dag ut och dag in och kämpar för era barn!!!

Skönt att höra att man inte är ensam med dessa problem. Har försökt få hjälp sen förskoleklass men utan resultat då det inte är problem i skolan. Hela familjen är trött på situationen och storebror och lillebror går och är rädda för mellanbrodern då hans aggresiva utbrott oftast drabbar alla i närheten med slag och elaka gliringar. Vi föräldrar kryper på knäna och är så trötta och frustrerade på vår ohållsamma vardag.

Hoppas på hjälp nu

Blir ju tokigt om ni ska behöva säga åt honom att inte anstränga sig så att sitta still för att ni ska kunna få en diagnos.

Risken om ni inte får hjälp är att han inte heller klarar att hålla ihop i skolan när kraven blir högre längre fram, och då kraschar helt istället.

Hur ser det ut i skolan med kunskap om ADHD och autism? Har någon faktiskt observerat hur han fungerar socialt där?

Finns det någon möjlighet att få anpassningar även utan en diagnos, för att faktiskt spara hans energi så att den räcker hela dagen?

Är lite osäker på hur mkt kunskap dom har av dessa diagnoser. Läraren är medveten om våra problem hemma men ser inga tendenser till detta i skolan. Han har en klasskompis med diagnosen adhd men hur insatt läraren är i det vet jag ej.Jag kan bara säga hur vi upplever han bland sociala sammanhang. Han spelade ishockey men han hängde inte med på övningarna då han gärna stod och drömde sig bort, lyssnade inte på tilltal,inte så att han inte vill lyssna, verkar som om han inte reagerar ibland.

När någon ställer en fråga så förstår han inte utan kan svara något helknasigt, t.ex för några veckor sen så var vi och tittade på när frölunda spelade i scandinavium. Han fick en frölunda supporter tröja av oss. Denna hade han på sig på allmänhetsåkningen någon dag efter. En man frågar om han tycker om frölunda, "nej" säger han då. Mannen frågar om han också var med och tittade på matchen, "nej" säger han igen. Hans pappa var tvungen att förklara för sonen att dom visst hade vart där och tittat. Han svarar utan att förstå frågan

Vi upplever honom tillbakadragen, håglös, passiv, blyg bland folk. Hemma tar han mest plats, ska synas/höras mest, ingen får göra något som han inte får för då är det orättvist. Allt ska vara på hans vilkor.

Vår 6-åring är likadan. Håller ihop i skolan, men brakar totalt hemma.
Har ADHD/Autism.

Har 2 barn med adhd diagnos 11 och 9 år. Tyvärr så kan det vara svårt att få till en utredning om det inte visar i annan miljö. Kämpade i 2 år med att få utredning på en av våra barn. Problemet när dom anstränger sig så mycket i skolan är att det blir 1000 ggr värre hemma precis som du skriver. Just av den anledningen så kommer skolan påverkas då det blir svårt att göra läxor m.m. Desto äldre han blir ju mer läxor krävs. Kämpa med att få utredning

Tro mig, vi kämpar...

Kommer få en ny tid i januari, då ska sonen få träffa en läkare och sen får vi reda på vad dom tror.

Jag skickade till dom och bad dom att inte stirra sig blinda på att det inte finns några problem i skolan, då det inte är helt ovanligt att det kan vara så.

Synd bara att det är vi som ska behöva poängtera sådant. Man tycker ju att dom ska sitta med dom kunskaperna.

Tackar för att forum och goda vänner finns som kan upplysa en om allt man själv inte vet!

Hej!

En del i situationen som du beskriver är att beteenden som används för att definiera ADHD och Autism är sådana som ska visa sig i minst två olika områden, så som skolan, hemma, med kompisar osv. Tanken med det är att det inte ska feldiagnostiseras. Barn som inte har t.ex. ADHD ska inte få en diagnos bara för att de kanske har svårt i sin skolsituation, eller hemma. Så från det perspektivet kan det upplevas som ?rimligt?. Men ADHD kan beskrivas som en funktionsnedsättning och utifrån din beskrivning krävs det väldigt mycket av din son för att koncentrera sig i skolan. Det skulle kunna vara ett utryck för en funktionsnedsättning, då han behöver kämpa extra mycket för att koncentrera sig.

Det finns ett visst fokus på hyperaktiva beteenden i skolmiljö när det gäller diagnostisering, vilket är bekymmersamt när det kommer till barn som framförallt kämpar med koncentrationen. Det gör att till exempel fler killar än tjejer får diagnos då det är vanligare att killarna är mer utåtagerande. De barn som ?sitter tyst/fungerar i skolan? som du uttrycker att din son gör, upplevs inte som ?ett problem? och får därför inte diagnos, trots att de har en funktionsnedsättning. Det är något som kan lyftas för att få en potentiell utredning. Oavsett om han får en diagnos eller inte, så är det bra om han kan få hjälp, då tidigare hjälp är bättre, så han inte måste kämpa varje dag. Då kan det vara bra att veta att det enligt skollagen inte krävs någon diagnos för att få mer hjälp, utan hjälpen ska utgå ifrån behov INTE diagnos. Om det är svårt med koncentrationen så kan förhoppningsvis specialpedagogen (som förhoppningsvis finns på skolan) vara behjälplig med att hitta metoder som kan hjälpa honom i klassrummet.

Med tanke på hans beteende utanför skolan kan det också vara så att han behöver stöd utanför skolan, så hans välmående i sin helhet står i fokus i en utredning/behandling, så fokus inte stannar vid skolans värld

Jag hoppas det blir bra för honom och er!

Men samtidigt så har man ju inte problemen i den mån att det är en funktionsnedsättning om man klarar skolan, det är en del av diagnoskriterierna att det skall synas i flera olika miljöer, inte bara i hemmet.

Jag tycker inte heller det är rimligt att sätta ADHD-diagnos eller annan diagnos på ett barn och medicinera för att barnet inte orkar gå på fritids. Min dotter orkade inte heller gå på fritids, hon var väldigt känslig och klarade inte höga ljud och var helt matt och grät om hon var tvungen att gå till fritids till klockan 16:00. Jag gick ner i arbetstid för att kunna hämta henne 14:00.

Man kan ju inte förutsätta som förälder att barnen orkar gå heltid på dagis och fritids, en del barn är känsligare och måste få ha det lugnare. Det betyder inte att de behöver en diagnos.

Jag tycker det är hemskt att man medicinerar barn utan att ha en riktig diagnos först. Får det verligen göras?
Man skall vara medveten om att det finns idag ännu ingen forskning och utvärdering av hur säkert det är att långtidsmedicinera barn och ungdomar under den tid som deras hjärnor växer och utvecklas.

Jo, men det där med två olika miljöer kan vara missledande också. Min dotter fick inte diagnos när hon utreddes i 7-års-åldern, för att det fungerade i skolan (just då, i 6-års-verksamheten hade hon ändå resurs några timmar). Men det fungerade i skolan också framöver tills hon blev deprimerad, antagligen lite utbränd. Hon fick en ätstörning som började lite långsamt när hon var 14. Behandlande psykiater sa att orsaken till ätstörningen var obehandlat ADHD. 

Hon fick diagnos då i 16-års-åldern. Lärarna som hon hade haft i hela högstadiet fick också fylla i skattningsskalor. INGEN av dem tyckte att hon hade några påtagliga problem. Hon fick diagnos ändå, tack vare att hon, mycket energiskt, förklarade för läkaren att hon hade sina strategier för att klara sig i dem flesta situationerna i skolan (inte alltid, men även barn utan svårigheter är ju inte alltid på top) och att hon satsade lite extra i skolan och var mycket trött när hon kom hem, så att vi märkte mer hemma.

Så kan det vara, så det är inte så lätt att säga att det måste visa sig i två miljöer.

Vad jag vet så får man INTE göra så.