matben skrev 2017-01-20 07:48:23 följande:
Det framgår ju dock inte detaljer kring hur ts pojkvän uttryckte sig. Konversationen kan ha varit
"du, kan du hjälpa mig med en skolgrej torsdag nästa vecka?"
"Japp!"
Eller
"Jag har en jättejätteviktig grej som jag verkligen behöver din hjälp med. Lovar du att ställa upp för mig och hjälpa mig med detta?"
"Självklart, jag lovar dyrt och heligt att inget annat ska komma emellan."
Vad som räknas som ett löfte av ovanstående exempel är ju i betraktarens öga. I det första exemplet hade jag personligen tänkt att det underförstått är i mån av tid. I andra exemplet hade jag såklart däremot reagerat. Det går inte att hela tiden utrycka samtliga förutsättningar för om man kan eller inte kan ställa upp på något.
jo jag förstår resonemanget och visst kan det funka om man känner varann utan och innan och har en bra kommunikation. Jag personligen hade tagit båda som ett löfte, säger någon att den ska hjälpa mig så räknar jag ju med det. Vad som är underförstått eller inte tycker jag är svårt. Klart man kan lära sig vad den andre menar om man har levt tillräckligt länge ihop, men annars kan man ju bara gå efter det sagda ordet. Hur många är tankeläsare?
Man kan ju ställa mitt resonemang på sin spets också, tänk om personen bryter benet och inte kan hjälpa mig? Skulle han ha sagt innan att han lovar att hjälpa mig så länge han inte råkar ut för en olycka? Ja kanske om han vet att jag är helt verklighetsfrämmande och inte förstår att vem som helst kan råka ut för en olycka. MEN det skulle jag nog ha förståelse för, hoppas jag, det ligger lite mer utanför personens kontroll. Det kan ju jobbet också göra men levde jag ihop med någon som jobbade så att han inte kan tacka nej så skulle jag ju troligen känna till de förutsättningarna