första missfallet och vill bli gravid igen
Vid första försöket att skaffa barn nr 2 så fick jag missfall i v.14. Vill gärna försöka bli gravid igen. Någon i samma situation som vill följas åt mot ett nytt plus o sedan bf.
Vid första försöket att skaffa barn nr 2 så fick jag missfall i v.14. Vill gärna försöka bli gravid igen. Någon i samma situation som vill följas åt mot ett nytt plus o sedan bf.
Hur går det för alla?
Längesen jag var inne här. Kände att det var dags för en uppdatering. Blev gravid till slut och är i v.20 nu och allt såg bra ut på mitt ultraljud. Jag är glad att jag tog en paus här ifrån för jag behövde det och ibland är det ok att känna så. Ge inte upp där ute!! Styrkekram till er alla
Jag vill tacka för ert stöd i höstas. Jag mådde verkligen bottenlågt efter mitt missfall i v14. Mirakulöst nog blev jag gravid igen på nästa IVF i november-december och nu sitter jag här med ett mirakel på två månader. Hon kom åtta veckor tidigt precis som storebror. Efter tio år, fem äggplock, nio äggåterföringar, två missfall och mycket vånda har vi nu nått vårt mål. Lycka till alla ni andra, hoppas ni får det ni önskar mest!
Åh så himla härligt att höra om plus, bebis och lyckade ivf : ) Underbart. Jag blev gravid två månader efter mun skrapning v 12 i november och är nu i v 35. Längtar efter att lillebror ska titta ut. Kram på er och lycka till ni som ännu kämpar
Så roligt att höra att det går bra för er =). Själv är jag inne på slutspurten av min graviditet. Gick in i v 38 idag och från och med måndag är jag föräldraledig. Dock hade storebror inte så bråttom utan komma 14 dagar efter bf så ställer in mig på det igen. Inget kul att vara höggravid direkt men så mycket bättre ändå än när vi försökte bli gravida för ett år sedan.
Så kul att höra att det gått så bra för många! Hoppas det går bra snart för er som ännu inte lyckats.
Jag har ett missfall i detta nu. Är inne på tredje dagen. Idag gör det ont, riktigt ont! Men jag försöker vara positiv och tänker framåt. Snart kan vi försöka igen :).
Längesen jag var inne här. Kände att det var dags för en uppdatering. Blev gravid till slut och är i v.20 nu och allt såg bra ut på mitt ultraljud. Jag är glad att jag tog en paus här ifrån för jag behövde det och ibland är det ok att känna så. Ge inte upp där ute!! Styrkekram till er alla
Åh så himla härligt att höra om plus, bebis och lyckade ivf : ) Underbart. Jag blev gravid två månader efter mun skrapning v 12 i november och är nu i v 35. Längtar efter att lillebror ska titta ut. Kram på er och lycka till ni som ännu kämpar
Så roligt att höra att det går bra för er =). Själv är jag inne på slutspurten av min graviditet. Gick in i v 38 idag och från och med måndag är jag föräldraledig. Dock hade storebror inte så bråttom utan komma 14 dagar efter bf så ställer in mig på det igen. Inget kul att vara höggravid direkt men så mycket bättre ändå än när vi försökte bli gravida för ett år sedan.
Jag har ett missfall i detta nu. Är inne på tredje dagen. Idag gör det ont, riktigt ont! Men jag försöker vara positiv och tänker framåt. Snart kan vi försöka igen :).
Godmorgon, Jag ska försöka våga ta ett test Idag eller i helgen. Ingen mens eller symtom som jag brukar få vid mens och temp på 37.2. Brukar ligga på 36.4-36.5 så den är betydligt högre... <3
Enligt flo är jag två dagar sen med mensen men enligt fertilityfriend så ska jag ha den imorgon.
Gläds över er graviditet! Så himla roligt för er alla.
Själv så gick jag in i vecka 12 i tisdags och i onsdagskväll så fick jag brun klumpig flyttningar och bestämde mig för att ringa min barnmorska dagen där på och fick tid för ultraljud samma dag. Blev helt förskräckt när flytningarna kom, inge blod alls så kände mig lite lugnare men man började genast tänka på det värsta.
Försökte lugna ner mig med att det bara var brunt och inge blod alls, men det var svårt. Dagen där på for jag och min sambo till sjukhuset för att göra ett ultraljud. Jag var så NERVÖS. Antingen åker jag hem där i från med en ultraljudsbild och har fått se vår lilla krabat eller så åker jag därifrån helt förstörd. Jag försökt intala mig själv det värsta för att vara bered på det. Men man vill så gärna tänka på det positiva och att vi kanske får se våran bebis hjärta slå för första gången, att man ska bli en familj.
Det tog bara ett tag och dem undersökte mig och började med ultraljudet och säger ?jag ser att du är gravid, på din livmoder men vi ser inget foster?. Jag visste inte vars jag skulle ta vägen. Från att tro att jag skulle se vårt barn för första gången till att få gå till en sjuksköterska och ta en tablett för missfall på en gång och bli hemskickad med tabletter för att få ut missfallet. Har aldrig riktigt varit rädd för missfall, innerst inne så trodde jag inte att det skulle hända en själv. Känner mig tom och ledsen, så längtan efter barn och allt man har planerat och sett framemot. Trott att man äntligen snart har klarat av dem värsta månaderna så lurad man kan bli.. missfallet hade sket i vecka 8. Att kroppen kan lura en så mycket.
Idag ska jag ta dem sista tabletterna och förhoppningsvis få ut allt och börja blöda. Det är en tuff period just nu men jag är så ivrig på börja försöka igen och hoppas på att få plussa så snart som möjligt och att det går hela vägen nästa gång.
Jag är så glad för er som har fått plussa igen och håller tummarna att jag också får göra det så småningom.
Grattis vad härligt. När är bf då?
Hur går det för alla?