• liam08

    Kan paroxetin fungera som preventivmedel?

    Äter antidepressiv medicin, paroxetin 40 mg per dag sedan tre månader. Kan inte komma. Efter en timme lägger jag av. Potensen och lusten är dock på topp. Kan min flickvän bli gravid trots att jag inte sprutar? Kan spermier ta sig ut ändå så att säga? Innehåller "saften" som droppar från ollonet när killen är kåt spermier? Kan man kn***a utan preventivmedel om killen inte kan ejakulera, funkar det?
  • Svar på tråden Kan paroxetin fungera som preventivmedel?
  • Anonym (anonym)
    Nej "saften" innehåller INTE spermier och inga spermier kommer ut om killen inte KAN spruta. Försats är en del av ejakulationen. Manlig anorgasmi så som exv. vid SSRI är ett säkert preventivmedel.
    "Men with anorgasmia will not ejaculate. One of the major concerns with delayed orgasm and in particular anorgasmia, young males or men with reproductive interest, is the failure to inseminate and therefore male infertility."
  • liam08
    Jag börjar en ny tråd alt. två trådar på samma gång. Ambivalent som 17...
    Jag är ambivalent och kan inte bestämma mig. Råd tack !
    Jag har en svensk flickvän som är smal & fin samtidigt som det finns väldigt många sådana i bl.a. Brasilien och Peru som fullkomligt dryper så fort de ser en vit man. Jag träffar dem på gatan och följer dem hem eller vise versa, sen knullas det och därefter är man ett par och man kan välja endast de riktigt söta. I Brasilien finns många svarta och det känns också helt okej.
    Jag vet däremot vad jag har och det hade varit tillräckligt om min nuvarande tjej hade haft möjlighet att få barn men hon har en allvarlig ärftlig sjukdom. Läkare avråder henne. Hon är fertil och så men vill inte pga. hennes sjukdom så om det är vi överens. Jag frågar mig ofta frågan om jag ska nöja mig med henne och acceptera en framtid utan barn eller helt enkelt göra slut och satsa på en familj med barn. Det kanske låter skamligt men detta är nog ett manligt behov jag känner. Jag vill plaska f***a och fylla små snipor med vaniljsås. Adoptivbarn är uteslutet, skulle kännas som grov förnedring och förolämpning.
    Men samtidigt orkar jag knappt besväret att vara där nere när det mesta är så behagligt och ordnat här hemma. Spanska kan jag dock bra och i Brasilien klarar jag mig på portugisiska som är någorlunda likt.

    Ungefär så här tänker jag mig att mitt barn ska se ut fast med mig som blond och blåögd svensk pappa:



    Åren går och jag blir inte yngre. Nu är min storhetstid. Jag har tillräckligt med kapital för att klara mig på vift ganska länge och jag ser bra ut men om bara fem år kommer jag nog känna mig för gammal och det lär bli alltmer pinsamt efter fyrtio fyllda. Jag vill verkligen båda sakerna: 
    1. Stanna med den kvinna jag har och leva livet som nu, tryggt men utan barn. 
    2. Göra finast tänkbara peruanska tjej gravid men känna mig osäker på resten.

    Egentligen tycker jag det är synd om ev. barn jag sätter till världen. Jag har ingen empati för andras barn men mitt eget skulle göra ont så därför kommer jag få ta ansvar om så blir fallet, antagligen med PUT via anknytning. Barnet blir svenskt oavsett var det föds och mamman också med min goda vilja.
    Många fattiga tjejer är s.k. golddiggers, ute antingen efter snabb försörjning eller frihet och en bättre framtid i USA eller Europa. Väl i Sverige kan allt hända och det är långt ifrån säkert att jag kan behålla en sån söt tjej som jag tänker mig. I så fall krävs det nog tre barn direkt efter varandra innan PUT. Vill man det...? Jag ska k****a henne så att hon aldrig glömmer vad k*k är och har ett pockande behov av att sprida mina gener. Det är inte främst sex utan fortplantning jag är ute efter. So now.. stanna och ha det relativt tryggt och bekvämt eller ta chansen? 

    Om jag åker till Lima i Peru eller Bolivia så blir det för att träffa min drömtjej och göra henne gravid. Jag får då sänka dosen Seroxat men det skulle gå. Jag har klarat mig lång tid innan på både 20 och 10 mg utan alltför stora besvär. Hon ska vara liten och söt, feminina former, inte äldre än trettio, frisk på alla sätt, intelligent, pigg och utan tidigare barn. Alternativet är att stanna i det bekväma livet här mitt i Stockholm typ men glömma mina drömmar.
    Jag tänker på detta varje dag och jag längtar dit men samtidigt har jag ett värdefullt liv och en flickvän här som älskar mig att förlora om det skiter sig på något sätt. Hon vet vad jag gjort tidigare så jag kan inte komma tillbaka om jag åker. Ahh jag blir galen !!!!!!!! Hjälp. Vv, råd tack.
Svar på tråden Kan paroxetin fungera som preventivmedel?