Sambo resa bort på semester i vecka 36?

Jag hade inte känt mig ok med att min sambo åkte iväg så sent i graviditeten, nu skulle han dock inte heller göra det då han inte ens vill boka biljetter till en spelning med favoritbandet ett par dagar innan bf. Kan det vara så att din sambo inte inser hur nära en förlossning faktiskt kan vara i v 36 och att han faktiskt riskerar att missa födseln helt?

Och nej, du överdriver inte det minsta, men du bör förklara varför du känner dig otrygg med att han reser bort och han ska (om han är någorlunda vettig) respektera detta och stanna hemma.

Jag hade inte varit okej med det. I vecka 32 började jag blöda. Det visade sig inte vara något särskilt allvarligt, men tillräckligt obehagligt för oss båda för att vi bestämde att vi från och med då inte skulle befinna oss på några längre avstånd från varandra. I vecka 36 hade jag för övrigt jobbiga förvärkar varje kväll om jag gått längre än till mataffären på dagen. Mer än en gång klockade vi värkar. Det hade varit oerhört stressande om min sambo då befann sig 150 mil bort!

Nej det är i februari men är sjukskriven sen nån vecka tillbaka pga foglossning bl.a så det har ju krånglat lite redan om man säger så:)

Men förstår han inte hur vanligt det är att barnet kommer för tidigt? Barnet kanske redan är fött då? Är han inte själv rädd att missa förlossning mm? Märklig inställning tycker jag att vilja resa på nöjesresa så sent. Hade aldrig hänt i mitt förhållande. (Och tur är väl det, för då hade pappan missat 2 av tre födslar... och inte långt ifrån den tredje med...)

Förstår din oro. Samtidigt upplever jag att många män är rätt clueless, ffa vad gäller första barnet. Så att säga "gör som du vill" är ganska opedagogiskt, för det finns ju bara ett alternativ som är rätt för dig men han fattade inte det.

Hade jag varit du så hade jag tagit ett samtal i lugn och ro och förklarat att nu när du redan har foglossning etc etc så känns det inte tryggt att han är så långt borta, tänk om barnet kommer tidigare osv. Ingen skuldbeläggning om det går att undvika.

Lycka till!

Ja jag vet inte det är väl för att det känns som att jag står med pekpinnar vad han ska göra och inte göra.
Håller helt klart med dig att det kommer bli problem senare när det finns kommunikationsproblem..
Sa väl nånting i stil med att han självklart får göra som han vill men jag tycker det känns otryggt att han åker så långt bort och då säger han ju såklart att han inte ska åka.
Men det är väl mest att jag tycker att han borde känna det själv men så funkar det ju tydligen inte. 
Vet ju inte heller om jag överdriver men med tanke på mycket som man läser här så kan ju mycket hända redan från den veckan.

Men fy, ja det är precis sånt där man är rädd för. Allt kan ju hända när man har så kort tid kvar och det är väl det jag tycker man borde förstå själv men det verkar vara korkat av mig att tänka så.
Vad jag sa var ju att han absolut får göra som han vill MEN att jag skulle vara otrygg om han åkte så långt bort och att jag inte kan precis göra om födseln så han hinner vara med igen... :)
Men sen kände jag att jag kanske överdrev för det är ju ändå en månad kvar men som man läser här och överallt så är det ju väldigt vanligt att det blir komplikationer eller att barnet föds kring den tiden också.

Jaha. Inte för att vara negativ, men du kanske inte ens grejar att lämna ert boende i v 36 om du är sjukskriven nu. OK om du var på topp. Nä, ni behöver fundera på detta.

Jag hade varit helt ok med att min man åkt iväg några dagar i vecka 36, men alla är vi olika.

Eftersom du postat en tråd om det är det självklart något du mår dåligt över och då måste du sätta ned foten och kräva att han håller sig på hemmaplan så pass sent i graviditeten. Ser inga konstigheter med det.

Han kanske ska träffa någon annan kvinna där

Det är ju bara du som kan veta om du överdriver. Alla har rätt till sina känslor. Och alla är olika.