Gillar inte min nya partners sätt mot mina barn

Förstår dig,ta inte åt dig.Det är bara inte så lätt att träffa den rätte.Du är säkert bra,men det är männen som inte varit det.

Jag växte upp med en styvpappa som var sådär mot mig och min syster och gjorde STOR skillnad på oss och sina egna barn (eg jag blev tillsagd om saker som hans barn aldrig blev, kunde skälla på mig om orimliga saker men om hans dotter gjorde samma sa han ingenting osv osv).

Han var aldrig fysisk eller så, men det har format min uppväxt väldigt negativt. Kommer aldrig erkänna det för min mamma, men kommer aldrig riktigt kunna förlåta henne för att hon valde honom framför mig och min syster. Nu när jag träffar dom (bara 1-2ggr om året tack och lov!) fortsätter han med sina "spel" (blir sur för minsta lilla, förväntar sig att man ska "passa upp" på honom osv) och jag blir återigen påmind om hur illa det var att bo med honom.

För din egen och dina barns skull, dumpa honom NU innan någon större skada har gjorts. Jag förstår att det är jobbigt att vara ensam, men är du inte hellre ensam än med en man som han?

I kontrast kan jag säga att min styvmamma är den gulligaste, varmaste människan jag känner och att hon alltid behandlat sina barn och mig lika.

Lämna. Barnen kommer alltid först. När du hittar rätt, kommer det att kännas rätt. Kanske enklare sagt än gjort, men finn din styrka i att du gör detta för dina barns skull och att du ger dig möjligheten till att träffa människan som delar samma värderingar som du.

Ja jag väljer lätt mina pojkar framför en man. Har gjort det förr och kommer fortsätta göra det tills allt känns 200% rätt. Jag är absolut inte rädd att vara ensam då jag vant mig vid det. Det känns nästan tryggare för då har jag min trygga Borg ifred med mina barn.

Fy fan för elaka bonusföräldrar. Nä mina barn ska inte behöva ha någon som inkräktar hos oss. Det räcker med att de har stor bonusfamilj när de är hos deras pappa. Tror det är lugnast om de har en trygg och lugn oas då de kommer till mig. Jag lär säkert förbli ensamboende åtminstone.

Gör slut!

Gör slut.jag gjorde misstaget efter jag avslutade en relation att träffa en som sa till mitt barn direkt när dom träffades och då va han 3 år,redan då fick ja lite onda aningar men fortsatte .vi va tillsammans i sju år och fick barn men valde att gå skilda vägar för två år sedan Vilket är det bästa sval jag gjort än om lite försent men så glad jag gjorde det för mitt äldsta barns skull bland annat.

Fast tänk så här: du är ändå klok nog att på ett tidigt stadium kunna identifiera problemet med den här mannen och att (hoppas jag) välja att lämna honom för dina barns skull.

Ja, du har haft otur men det innebär inte att du behöver ha det längre fram. Jag önskar dig lycka till!

Det är mycket bättre att vara ensam, tycker jag, än att leva ihop med någon dryg gris som gör en och ens barn obekväma och som inte kan plocka upp efter sig. Jag blev också väldigt känslig efter att jag lämnade en snubbe som behandlade mig illa, och jag tillåter också mig själv att vara så känslig. Jag vet vad jag vill nu, och uppfattar alla varningstecken i tid, till skillnad från hur jag brukade vara.

Jag tycker att du borde fråga dig själv: Hur hade du gjort? Om du precis hade startat en relation med någon med barn, hade du börjat skälla på hans barn direkt? Eller hade du gjort ditt bästa för att bli någon som de kan tycka om och som de kan känna sig trygga med? Hade du haft en sarkastisk ton mot dem och pikat honom framför dem? Hade du låtit bli att städa så att han blev tvungen att städa upp efter dig? Knappast, right? Du hade antagligen ansträngt dig för att bli ett bra tillskott i hans familj, du hade inte styrt och ställt över hans barn och stökat ner skamlöst. Om han är såhär nu, efter ynka 6 månader, hur tror du att han kommer att vara om 6 år? 16 år? Han visar sig ju från sin bästa sida nu, får man anta.

Ta hand om dig själv och ditt barn och ställ höga krav! Det kanske tar längre tid att hitta någon, men fyll ditt liv med annat. Om du sitter fast i en dålig relation så minskar ju dessutom chanserna att faktiskt träffa en vettig man avsevärt. 

Du har så himla rätt och jag brukar också vända på steken i tanken... inte fan har jag tillrättavisat hans dotter. Det är helt otänkbart för mig. Han sköter sina barn och jag mina! Man vill ju precis som du säger bygga upp en relation det första man gör. Inte börja med att försöka uppfostra. Och när han säger till dom framför mig i mitt hem så är det som att han förminskar min autoritet som mamma inför mina barn. Jag hatar det! Nä bort med den mannen. Det kommer inte att bli svårt. Jag har redan börjat ta avstånd och han märker nog det för han är väldigt smörig just nu. ????????

Lita på din magkänsla!

Du gör rätt i att hålla isär manliga bekanta och familjen/barnen. Antagligen kommer du att märka om det är en man du vill introducera för dina barn och känner du inte det så gör du det inte. Du kan ju faktiskt ha ett förhållande utan att blanda ihop de två.

Jag kan helt klart förstå TS situation och dilemma och jag anar också sätt och vanor jag inte heller hade velat beblanda med mina barn.

Generellt sett anser jag dock att två vuxna som lever tillsammans i ett förhållande bör ta del i hela familjens angelägenheter, inklusive barnfostran, även om barnen inte är biologiska barn till båda och då bör man också vara överens om metoder, värderingar, regler, gränsdragning och sådant.
Självklart måste även en styvförälder kunna säga ifrån. Jag har gränser för beteende som gäller oavsett biologisk koppling eller med det påföljande ansvar att fostra och träder man över den gränsen så reagerar jag.

Ni dras väl till varandra.

Finns lite info om det i den tråden.
www.familjeliv.se/forum/thread/78331040-ar-min-sambo-narcissist

Du verkar klok nog själv att veta vad du ska göra. Du vet ju vad som är rätt och fel i en relation och för dina barn så jag tror absolut du kommer möta någon annan längre fram.

Lita på magkänslan och avsluta!