Sambons vuxna barn vill inte dela hushållssysslor!

Tack underbara människor!

Hade nästan tappat bort mig själv ett ögonblick, man får knasiga funderingar på om jag gör fel som säger ifrån.

Vi har ingen gemensam ekonomi, men jag är lågutbildad och tjänar bra mycket sämre än sambon.

Vi gick till affären och sambon tog en frys rätt och säger undra om jag ska köpa denna till sonen. -Varför då, frågar jag? Han kan få smaka, säger pappa.

Varpå jag svarar: - Varför fjäskar du så jäkla mycket?!

Då blir han förbannad och säger; fy fan, att man bara kan bli så avundsjuk!

När pojken bränt en månadslön 12 000kr på en ca 3-4 dgr, då ska pappan dessutom låna ut några tusen för hyra och mat. För pappan har egen firma. Sonen får alltid igenom sina förslag.

Sedan hånas jag att jag inte kunnat täcka upp allt med mina pengar.

Så ser mitt liv ut på en pinne just nu.

Tack underbara människor!

Hade nästan tappat bort mig själv ett ögonblick, man får knasiga funderingar på om jag gör fel som säger ifrån.

Vi har ingen gemensam ekonomi, men jag är lågutbildad och tjänar bra mycket sämre än sambon.

Vi gick till affären och sambon tog en frys rätt och säger undra om jag ska köpa denna till sonen. -Varför då, frågar jag? Han kan få smaka, säger pappa.

Varpå jag svarar: - Varför fjäskar du så jäkla mycket?!

Då blir han förbannad och säger; fy fan, att man bara kan bli så avundsjuk!

När pojken bränt en månadslön 12 000kr på en ca 3-4 dgr, då ska pappan dessutom låna ut några tusen för hyra och mat. För pappan har egen firma. Sonen får alltid igenom sina förslag.

Sedan hånas jag att jag inte kunnat täcka upp allt med mina pengar.

Så ser mitt liv ut på en pinne just nu.

Alltså jag anser inte att det är fel att pappan spenderar pengar på sin son. Förstår att han lackar på dig som "lägger dig i". 

Jag förstår inte hela städsituationen. Självklart får sonen städa efter sig själv om det var det han lackade på (att du alltså inte städade upp efter honom). Det tycker jag låter lagom fräckt. 

Om det däremot är så att det var du som stökat ner och det såg förfärligt ut hemma på grund av dig (+gemensamt barn) då ser jag varför son och pappa tycker du är eb. 

Så det beror ju lite på. man fick ju inte all fakta i ts. 

Faktum är jag behöver inte lyfta ett finger för någon annan än mig själv.

Men det är ju inget sunt förhållande, då är det dags att gå.

Så jag sa till idag, vi delar inte åsikter och värderingar, så det är faktiskt bättre att vi går skilda vägar. Faktiskt allt som behövdes, en spark i rätt riktning.????

Jag tycker mest synd om sonen. Han får ju sitt liv förstört. Hur ska han kunna flytta ihop med någon och få den relationen att fungera? Hur ska han kunna bli redo att bilda familj om 5 till 15 år?

Jag förstår om du har tröttnat på situationen. Om din man tycker att sonen ska slippa utföra sin del av hushållssysslorna så är det han som får göra den delen extra. Han får göra två tredjedelar av hemarbetet och du en tredjedel.

Ni kan vara särbos tycker jag tills han fattar hur inåthelskotta elak han är mot sitt barn som inte ställt större krav långt tidigare. Sonen har tre månader på sig att hitta annat boende annars är det du som flyttar.

Jag flyttade hemifrån vid 18 för att plugga och bad inte om en spänn av mina föräldrar utöver julklapp/födelsedagspresent sedan. Vill man ha saker så jobbar man för det.

Japp 123, det är sant!

Fast då skulle jag i praktiken inte behöva betala. Inte mer än sonen i hyra.

Så kan de vara sambo och jag inneboende.

Tack för dina ord!

Dessutom gjorde du mig just nu ännu gladare, jag flyttar härifrån och får hälften av allt!

Tack!

Det stämmer inte. Han kan göra som han vill om det bara är hans bostad. Jag vet att det är orättvist men det är tyvärr sant.

Istället för att bråka med sonen om vad han ska och inte ska göra, prova lite omvänd psykologi. Skriv ner allt tok han håller på med, ta inte ens upp det med pappan förrän det är dags att ta upp det med sonen.

Istället för att ge han val om han ska betala eller hjälpa eller inte, ge han och pappan eTT varsitt papper svart på vitt med allt tok och säg rakt ut, detta är också mitt hem. Nu har jag kämpat o slavat (enbart under denna senaste månad har du hunnit gjort detta och jag börjar få nog), ni får ta eran del av ansvaret och möta mig halvvägs. Antingen ser ni till att han plockar undan allt skit efter sig eller så ska du gå till hans rum o börja äckla ner hela tiden o börja bli otrevlig o bete dig som en bortskämd tonåring o helt enkelt sluta handla in till någon annan än dig själv och bara ta hand om dig själv o fuck dom (utom sambon för lite snöpp)(ifall han ens har någon kvar under den jävla stora klittan som börjar sticka ut istället, då han uppenbarligen börjar bli en pussy och inte ens kan säga ifrån till en vuxen människa) eller så får ungjäveln börja städa och plocka undan efter sig och betala för maten gemensamt så blir alla glada och slipper bråka och han slipper växa upp till en efterbliven mongodummer. Angående haschet- säg till han (ungen) att han får gå och röka bortanför tomtgränsen åtminstone annars är det han som får betala sanering o borttagning och böter och svara grannen när denne frågat (något som inte är billigt). Resten av konsekvenserna (som att han kanske åker dit) får han ta själv.

Så sambon har skärpt sig? Hur länge kommer det hålla i sig..?

Fast jag förstår om sambon blir irriterad om du håller diskussionen på nivån: "varför fjäskar du så jävla mycket hela tiden?" Du har ju liksom satt ribban ganska lågt.

Sätt er ner istället och diskutera konsekvensen av att sonen aldrig lär sig pengars värde, inte får ta ansvar för sitt liv, inte ta konsekvenserna av sina dåliga val, inte lär sig sköta ett hem. Vad innebär det för honom när han bor själv? Om han vill skaffa flickvän? Om han själv bli förälder?

Pappans roll är att förbereda och stödja sonen i sitt vuxenblivande, och det låter som om han behöver mycket stöd. Hjälp pappan förstå detta på ett tydligt och pedagogiskt sätt.