Är han en stalker? Vad ska jag göra?
Vet ej om detta är rätt forum. Ingen misshandel eller så.
Anyways...
Jag pendlar till mitt jobb. Först med buss sen med tåg och sedan 2.5 km promenad. Jag var på mammaledighet fram till augusti 17 och därefter började jag med mitt jobbpendlande.
I vanliga fall har jag alltid upplevt att människor som pendlar är vanemänniskor. De väljer nästan alltid samma plats i tåget. Så var det för mig åtminstone. Satt alltid på platsen närmast toaletten eftersom jag halvt gjorde mig iordning på tåget. Några platser därifrån satt alltid en man i 40-45 årsåldern. Varje gång jag gick på så stirrade han på mig väldigt intensivt. Han skämdes inte om jag såg utan han fortsatte. Efter ca en månads intensivt stirrande från hans håll så klev jag en dag på tåget och han satt helt plötsligt "på min plats". Jag blev förvånad, tittade lite surt på honom och satte mig en bra bit därifrån. Den plats han normalt alltid satt på var inte ens upptagen.
Efter ett tag började han hälsa på mig när vi skulle gå av. Jag tyckte det var skönt att han gjorde något annat än att stirra. Tänkte att han kanske är normal efter allt.
Men utbytet av småprat blev värre. Efter ett tag började han närma sig mig när vi var påväg hem med tåget. Började vänta på att jag skulle gå på tåget så att han kunde sätta sig bredvid mig. Varje dag. Jag var väldigt privat av mig och utbytte inte så mycket info. Jag berättade atr jag har en son och en man sen 10 år tillbaka för jag tänkte att det här kanske kan få ett slut då. Ifall han skulle vara "intresserad" av mig. Men det blev inte riktigt så. Från stirrandet till där jag befinner mig nu i texten har det gått ca 2 veckor. Så en dag när vi väntar på tåget hem så drar han upp en karta över samhället vi arbetar i. (Så konstigt?!) Han frågar mig var jag jobbar. Jag är helt paff och vill gärna inte säga exakt var men jag pekar lite diffust på ett stort område. Då säger han "det är nämligen så att jag tar bilen på onsdagar nu framöver för jag ska gå på en kurs efter jobbet. Och jag har ju ändå vägarna förbi ditt jobb så jag kan skjutsa hem dig på onsdagar. Du har ju sagt att du inte gillar att pendla." Det konstiga här är att det är omöjligt att ha vägarna förbi mitt jobb. Det finns EN avfart som leder ut ur den här stan och mitt jobb ligger åt motsatt håll. Jag får iaf världens knut i magen och tackar vänligen nej med random ursäkt.
Erbjudandet kommer igen efter ca 2 veckor. Sedan dess har han hållt på. Samma varje dag. Stirrar på morgontåget. Om vi åker samma tåg hem så står han stilla tills jag börjar röra mig mot tåget (spelar ingen roll om jag står stilla tills tåget till och med stannat på perrongen). Då ser han till att alltid vara ett steg bakom så att han kan följa/lägga handen på min rygg och fösa mig in i en vagn och sen sätta sig bredvid.
Utöver detta så såg han en gång att jag tog bussen (hade sagt innan att jag gick hemifrån till tågstationen). Han såg vilket håll jag kom ifrån och började då prata om att hans mor är sjuk och ligger på sjukhuset (den busslinjen jag tar går ifrån sjukhuset). Han börjar fråga om hur han själv skulle ta sig dit med buss och om jag själv brukar gå av vid sjukhuset.
Jag kommer inte på allt konstigt som hänt på rak arm men det har varit såhär sen augusti. Nu säger han att han ska sluta på sitt jobb här och att han ska söka ett jpbb närmare hans stad. Detta gör mig orolig. I nuläget har jag koll på att han inte förföljer mig på mornar eller när jag går av tåget på dagarna. Men om han slutar så kanske han står i någon bil och följer efter mig med bilen. Det kanske är konstiga scenarion jag målar upp men jag kan inte låta bli.
Vad tror ni om hans beteende? Borde jag be honom lämna mig ifred eller blir allt ännu värre då?
Ursäkta rörig text.
