Han tycker jag sover för länge

Visst är det lite "lat" att kliva upp vid elva, men man kan unna sig att njuta och vara lat de tillfällen man kan i livet, speciellt under småbarnsåren.

Däremot blir det ju konstigt om han kliver upp vid åtta och får äta frukost ensam och sedan sköta hushållet - kanske kan ni hitta en rutin som passar båda de dagar ni är lediga tillsammans. När brukade ni gå upp innan barn?

Visst är det lite "lat" att kliva upp vid elva, men man kan unna sig att njuta och vara lat de tillfällen man kan i livet, speciellt under småbarnsåren.

Däremot blir det ju konstigt om han kliver upp vid åtta och får äta frukost ensam och sedan sköta hushållet - kanske kan ni hitta en rutin som passar båda de dagar ni är lediga tillsammans. När brukade ni gå upp innan barn?

Varför ska HON anpassa dig efter honom och inte tvärtom tycker du? 

För att normen i vårt samhälle är att gå upp betydligt tidigare än klockan 11. Det är inte rimligt att tänka att han också måste sova till 11 för att deras dygnsrytm ska synka.

Ts, jag tycker det är ganska dålig stil att sova till 11 när man är vuxen och partnern går upp mycket tidigare. När han är på jobbet kan du väl sova hur länge du vill, förutsatt att du hinner med livet ändå.

Har inte påstått att någon ska anpassa sig, oklart om du är läskunnig men det kanske är värt ett försök. Jag skrev att jag förstod ts partner då det inte passar min dygnsrytm att sova så länge.

Hur dom löser det får dom ansvara för själv.

Passa på att mysa. Jag ser ont problemet alls faktiskt.

Jag undrar hur svaren sett ut om det var PAPPAN som ville mysa i sängen till 11 med en bebis som flaskmatades och mamman ville kliva upp och bebismysa i soffan eller i trädgården och ta ansvar för sådant som inte funkar från sängen som städning, matinköp och matlagning... 

Är kvinna själv, men både förundras och skräms lite av hur vissa andra kvinnor ser sig som förälder nummer 1 med veto när det gäller både bebisen och hushållet, samtidigt som de gärna kritiserar papporna för att inte dela på tråkiga saker som VAB och matkladd några år senare. Ge och ta liksom, mamma kan inte bara ta... 

Om jag jobbade heltid i vanliga fall (för att försörja familjen) skulle jag känna mig ganska ledsen och utanför om min partner inte ville umgås med mig på hela förmiddagen under några dagars påskledigt eller på helger. När det är vardag igen och jobbet är igång kan ju partnern spendera hela dagen i sängen om så önskas. 

Så det finns ingen förståelse att en nyförlöst kvinna vars kropp jobbat non-stop 24/7 alla dagar i nio månaders tid och därefter haft en förlossning behöver få vila och återhämta sig? En kvinna som dessutom ammar dygnet runt (mjölkproduktion kostar kroppen stor energi) medan hon fortfarande läker? En kvinna som inte får sova sammanhängande på natten och haft 1,5 månader med totalt rubbad sömn?

Var finns empatin och förståelsen? Mannen har ju här ett ypperligt tillfälle att fixa och trixa i hushållet, förbereda mat och handla för att förenkla dagen. Sysslor finns det ju gitt om. Sen efter 11 kan han ju nysa hur mycket han vill med bebisen.

TS är inte lat. Hon är smart.

Finns ingen anledning att köra dig själv i bott. Ingen i familjen skulle gynnas av det.

Fast, då kanske de kan byta? Att pappan tar hela nötterna och TS får sova då. Så kan de synka sina tider sen på morgonen?

Jag vet inte om du läste hela TS inlägg. Hon är alltså nybliven mamman med en 3 månaders och har haft tuffa vaknätter. HUR är det ens möjligt att kräva att hon sk upp och hoppa som en icke gravid, icke förlöst, icke nattammande människa??

Men herregud! Njut av din bebis, SOV och mys så mycket

du kan! Det kommer en dag när de blir så stora

och aldrig sitter still, de sover dåligt och det behövs städas hemma hela tiden!! NJUT av denna tiden! Den går över så snabbt!

Jag vill förtydliga att jag sköter hushåll, bidrar ekonomiskt , visar uppskattning för min man på alla sätt. Låter honom få den egentid han behöver , vara med vänner etc.

vara med bebis och mig när helst han vill . Jag vill umgås med honom mer än han vill ibland. Han vill att jag gör saker på egen hand.

han gör ju annat under tiden jag ligger i sängen , läser eller gymmar . Det är bara att han har svårt för den här ?latheten? jag sysslar med.

Det sticker i ögonen , han är en så aktiv person

Här drar vi iväg på höga hästar ser jag, TS gillar enligt sig själv att ta det lugnt så det kanske är något som skedde även innan och anledning till varför sambon reagerar. Jag skulle inte bry mig om det skedde tillfälligt när mamman är nyförlöst. 

Men, jag skulle inte vilja ha en partner som sov så länge på lediga dagar. För precis som du säger sysslor finns det gott om, vid elva har ju halva dagen gått. Jag är alldeles för aktiv för att ha det så, det funkar inte med mitt mindset. Det brukar spegla sig i resten också om man gillar "att ta det lugnt".

Jag och min dotter sov också länge på dagarna första halvåret. Men det berodde på att hon somnade sent. Ofta runt midnatt eller senare. Nu när hon är 9 månader har vi fått lite bättre dygnsrytm och hon sover ca. 22-09. Det passar min familj utmärkt!

Många av mina mammavänner har bevisar som sover 19-06 och liknande. Jag tycker det verkar jättejobbigt. Dels får ju mamman, som sällan själv lägger sig innan 22 och därefter hanterat ett antal nattvak, betydligt mindre sömn och är därmed tröttare. Men framförallt är det ju jättetrist för papporna som kommer hem 17-17.30 och får träffa sina barn så otroligt kort tid på vardagarna. Så för vår familj är 22-09 perfekt, alla dagar i veckan.

Men som sagt, i början var det mer 01-11 men mååånga uppvak. Min man sa inte ett ord om det. Han visste mycket väl att jag kämpade nätterna igenom och att jag satt uppe 3 timmar till med en pigg bebis när han somnat på vardagarna. Han gick upp vid 08 på lediga dagar och gjorde sitt och sen skickade jag sms när bebisen började vakna för dagen så vi kunde vara med om det där härliga morgonmyset båda två.

Har en fyra veckors bebis här hemma. Lägger oss oftast vid 22.00 och bebis vaknar oftast 01, 03 eller 05. Sen på morgonen somnar vi om på morgonen och sover vanligtvis till alltifrån 09.00-11.00. Sovmorgonen gör att jag får den energi jag behöver för att orka med alla sysslor hemma och ta hand om mitt barn resten av dagen och kvällen. Min sambo har ännu inte kommenterat våra sovmornar och det tycker jag inte han har rätt att göra heller. :)

Jag tycker att din sambo har helt fel när han säger att du är lat och att eran bebis kommer bli lat.

Det är inte rätt att kalla er lat för att ni ligger och myser i sängen, varför kommer inte din sambo och myser tillsammans med er? Sen kan jag förstå om din sambo tycker att det är tråkigt att ni ligger i sängen så länge trotts att ni är vaken om han vill umgås med er. Men då skulle han ju säga att han vill umgås istället och inte alla dig lat.

Om han nu vill umgås när han är ledig, varför inte ligga kvar i sängen till 11 dom dagar han jobbar?