Planerat snitt vs. Förlossningskontrakt

Tyvärr stämmer dina farhågor om att personen faktiskt nekas väl på plats.

Jag skulle i ditt läge inte våga chansa på det.

Tips är gruppen traumatisk förlossning-stödgrupp på Facebook.

Där finns troligtvis andra som upplevt liknande om du vill kunna bolla tankar

Ja jag är så otroligt rädd för detta  Hade jag vetat att jag kunde lita på kontraktet till 100% hade jag valt en vaginal förlossning.. Tack för tipset! Jag ska absolut kolla upp den gruppen :) 

Mitt första barn är född vaginalt och det va som din förlossning- katastrof..

Därefter har jag fått 2 barn med snitt och det är enligt mig enda anledningen till att jag ens har fått fler barn ..

Ks är lugnt och planerat och jag har knappt haft ont efteråt.. åkt hem efter 24 timmar. Jag väntar mitt fjärde barn nu och det blir såklart snitt igen!

För mig fanns aldrig att föda vaginalt igen. Jag är alldeles för traumatiserad och rädd..

Jag tänker att det ju för dig också handlar om kontroll. Många av dem som har din problematik är oerhört nöjda med sitt val av snitt i efterhand.

Med det sagt naturligtvis inte självklart att det är rätt val för just dig.

Men alltså rimligtvis måste du ju kunna få ett beviljat snitt ett par dagar före bf. Kommer förslappnings igång av sig själv innan så blir det ju då snitt? Och annars vaginalt?

Om du har ett beviljat snitt så kommer de troligtvis precis som vid ett kontrakt tjata på dig om att du ska gå med på vaginalt om du skulle få havandeskapsförgiftning denna gång pckså. Det finns nämligen en ökad risk för blödning då, och av den anledningen vill de då hellre göra igpngsättning. Så oavsett vad som lovats innan så

Är risken stor att de kommer få dig att ändra dig.

De kan inte tvinga dig till en igångsättning, så

Där handlar mycket om att vara tydlig och säga nej. Att du inte accepterar annat än snitt

Mitt första barn fick också syrebrist under förlossningen och allt slutade i kaos med sugklocka och en läkare som drog för kung och fosterland.

Jag hade panik när jag upptäckte att jag var gravid igen och började direkt oroa mig för förlossningen. Jag blev beviljad snitt redan i början av graviditeten och även om jag var nervös inför det så kan jag säga att det är det bästa beslut jag tagit! Allt gick så lugnt och fint till, bebisen var ute på 10-15 min från det att dom börjat och framförallt så mådde han sååå bra! Var som natt och dag jämfört med min första förlossning :) Jag återhämtade mig relativt snabbt ändå tycker jag och var uppe och stod samma kväll som han föddes (föddes kl 15) Idag är han 6 månader och jag har inga problem alls efter snittet. Det är bara ärret som påminner mig om hur han föddes men det är inte heller nåt som stör då det inte syns när jag har trosor/byxor på mig :)

Jag planerar inte att skaffa fler barn men OM det skulle hända så skulle jag välja snitt alla dagar i veckan!

Du måste ju känna efter vad som känns bäst för dig men jag hade inte vågat chansa, jag hade valt planerat snitt!

Tack snälla för era svar! Att ni orkat läsa hela mitt inlägg. Känns skönt att höra era positiva upplevelser av ks då jag blivit uppskrämd av all statistik/alla nackdelar sjukhusen skyltar med. 

Jag lutar nog mest åt ks, just för kontrollen och för att slippa oroa mig över att bli "blåst" om jag väljer förlossningskontrakt. 

En annan fråga, fick ni vara med er bebis på uppvaket eller separerades ni? Jag vet att det är vanligt vid akuta snitt att mamman och bebis skiljs åt i några timmar, men fungerar det även så under planerat snitt (förstår att det såklart kan skilja sig men tänker rent generellt)

Jaså detta visste jag inte om! Jag är bara i vecka 18 men har redan börjat få något förhöjt blodtryck så varningsklockorna ringer.. Min magkänsla säger att jag kommer få havandeskapsförgiftning även denna gång 

Jag har gjort två snitt.Båda var bra .Särskilt den sista var smärtfritt.Men efter första snittet fick jag feber och då fick jag äta antiobiotika en tid och det gick bra.

Har du läst statistiken själv? Gå in på socialstyrelsen så att du kan se den statistiska skillnaden mellan planerat och akut snitt. Det skiljer mycket där ocj sjukvården har en tendens att använda sig av den sammanslagna statistiken.

Utöver detta vill jag också säga att en stor anledning till avrådan är att vid kommande graviditet få problem pga ärret med sammanväxning eller i värsta fall brusten livmoder. Risken för detta är ganska liten och om du inte tänkt dig fler barn sedan så kan ju detta vara en faktor som inte behöver spela in i ditt beslut.

Tilläggas ska att inte all planerade snitt sker på en frisk mamma. Med andra ord. För att få en rättvis bild gällande snitt så skulle du behöva titta på statistik som bara gäller planerade snitt på friska personer. Planerade snitt innefattar ju exempelvis en person med hjärtfel, och där kan man ju tänka

Att risken för komplikationer ska vara högre, vilket gör statisten för den som önskar snitt pga humanitära skäl väldigt missvisande.

Men. Naturligtvis finns risker med snitt. Jag vill bara uppmärksamma dig på att riskerna för just dig kanske inte är så stor som det låter från sjukvårdens sida

Jag hade en form av förlossningskontrakt med mitt andra barn. Fick också hf med första men förlöstes med akutsnitt då, kände precis som du att jag inte hade någon kontroll. Gick hos aurora inför andra och kom överens om att få ett snitt vid bf och om det kom igång av sig självt innan (livrädd för igångsättning) skulle jag få försöka döda om jag ville.

Vattnet fick i v. 38 och jag försökte...men öppnade mig inte och istället för att pusha det med ytterligare igångsättning blev jag då snittad. Superlyxigt och såååå bra minnen av den förlossningen jämför med första!

Så i mitt fall höll kontraktet. Om det alltid är så vet jag såklart inte. Önskar dig lycka till oavsett!

Ja, jag fick ha min bebis hos mig hela tiden medans dom sydde ihop mig. Eftersom mitt första barn mådde väldigt dåligt när han kom ut så fick varken jag eller maken chansen att hålla honom de första dygnen. Därför hade jag sagt till extra nu när vi planerade snittet med bm o läkare att jag ville ha mitt barn hos mig direkt hon var ute och så länge som möjligt, under förutsättning att hon mådde bra såklart och det gjorde hon :) Hon och maken stannade ända tills det var ca 10 min kvar innan dom var klar med mig på op, då åkte dom upp på bb och väntade på mig så länge. Allt kändes väldigt tryggt och bra på alla sätt och vis! :)

Jag kan tillägga att efter första snittet kunde jag inte vara med mitt barn (jag var sövd :p) men hade i förlossningskontraktet inför andra betonat att jag ville det. Och så snart de såg att hon var ok fick jag upp henne på bröstet. Där låg hon kvar när jag, tillsammans med min man, rullades till uppvaket och sedan till bb.

Förstår din oro.

Jag hade en hemskt förlossning och skulle aldrig någonsin gå med på en vaginal förlossning igen. Den slutade med kejsarsnitt.

Jag har varit på förlossning och pratat med bm och läkare och har blivit beviljad ett planerat snitt. Jag har vägrat en vanlig förlossning och säger att jag har panikångest infört detta och vägrar föda vaginalt.

Jag har bara positiva erfarenheter från mitt förra kejsarsnitt allt gick lugnt och stilla och väldigt snabbt. Är så nöjd med det och känner mig nu helt lugn när jag vet att det blir kejsarsnitt igen.

Jag tycker du ska försöka få kejsarsnitt.

Lycka till!!

Jag har inte erfarenhet av kontrakt, men efter en hemsk första förlossning, fick jag beviljat snitt med andra barnet. Behövde inte ens kämpa för det, som jag trott.

Blev också planerat snitt med barn nr 3 och 4.

Jag har väldigt bra erfarenheter av mina tre snitt. Lugnt och tryggt, och har inte haft särskilt ont alls efteråt. Parodin och Ipren de två första dygnen, mer behövdes inte. Och efter två dygn behövdes inga smärtstillande längre.

Fick urinvägsinfektion efter tredje snittet, men det gick över med antibiotika.

Jag hade nog inte vågat chansa med kontrakt, men det beror ju på hur rädd man är.

Panodil skulle det stå, och inget annat! :)

Jag är i en väldigt liknande sits som du. Hade en fruktansvärd första förlossning där jag blev igångsatt pga havandeskapsförgiftning, hade värkstorm utan fungerande smärtlindring i nästan fyra timmar och bebis vägrade komma ut så fick krysta utan krystvärkar + ett gäng andra komplikationer som gjort att jag totalt tappat förtroendet för vården. Nu ska jag snart föda igen och blev tidigt diagnostiserad med PTSD och erbjuden snitt eller förlossningskontrakt. Efter mycket övervägande valde jag ändå kontrakt. Dels för att kejsarsnitt bara inte känns rätt och dels för den lilla risk som finns att det blir problem med framtida graviditeter pga av ärrvävnad. Då båda våra barn är IVF kan jag bara inte riskera det. Jag har fått en väldigt gedigen och bra planering med input från både läkare, aurora och narkosen och sätts igång inom några veckor. Litar jag på att planeringen följs? Nej, inte alls. Jag är livrädd. Men jag är också hoppfull att den här förlossningen ska kunna bli bättre och vara en del i min läkprocess från min tidigare upplevelse. Om jag kommer ihåg ska jag försöka uppdatera här när det väl är över om hur min erfarenhet med kontraktet blir.

Jag har inte självt varit med om det men en nära vän blev lurad på ett förlossningskontrakt. Hon hade en traumatisk förlossning i bakgrunden, där det efter många plågsamma timmar slutade med akut kejsarsnitt och bebisen blev sjuk efteråt.

Hon blev lovad (stod nedskrivet i journal osv) att det inte skulle bli sugklocka om det läget uppstod, utan att man i god tid innan skulle välja snitt, om förlossningen inte fortgick som den skulle, men trots det beslutade läkaren om sugklocka tillslut och drog dessutom för många gånger. Obehaglig situation där min kompis trodde att både hon och bebisen skulle dö, och även maken blev traumatiserad. Det blev ändå ett urakut snitt tillslut då inte ens sugklocka hjälpte och bebisen kom ut i dåligt skick och hamnade på neonatalen i två dygn. Hon födde sen tredje barnet med planerat snitt och sa att det var den bästa upplevelsen någonsin.

Jag har också haft en traumatisk första förlossning och är nu gravid igen och vill ha snitt. Jag gick på aurorasamtal inför första pga rädsla att något skulle hända barnet. Jag hade kämpat flera år för att bli gravid och genomgått flera Ivf.

Min förlossning gick snabbt. Fick ?stormvärkar? och de hade ingen plats till mig så jag fick ligga på en bår i ett undersökningsrum. Där fick jag högt blodtryck samt feber samt för täta värkar. 6 på 10min från första värken hemma. De gav mig läkemedel för att lugna ner värkarna men den hade ingen effekt. Jag låg där rädd och skrek med enorm smärta. Kunde inte få epidural där eftersom det inte var en förlossningsplats. Barnmorskan var stressad då hon var ensam på mottagningen och man egentligen inte ska föda där utan bara komma på snabb ?koll?. Efter några timmar hade de fixat ett rum, då var jag redan 10 cm öppen och epiduralen jag fick då hade ingen effekt. Dottern föddes sedan fram med huvudet men fastnade med kroppen och det blev akutlarm då hon hade syrebrist. Hon kom ej ut och alla kom inspringande. De bad mig ta i för livet och tillslut fick barnmorskan stoppa in en hand och dra ut min dotter i armen. Hon andades ej och de sprang iväg med henne.

Jag trodde hon var död då och var så rädd och chockad. Flera år av kamp att bli gravid sen skulle min dotter inte leva.

Hon klarade sig ändå bra och kom in till mig men jag hade svårt att känna glädje.

Fick en förlossningsdepression efter och ingen hjälp. Fick även bakfall och blev felsydd :(

Mitt förtroende för vården är inte det bästa. Tror ej jag vågar föda igen men är rädd det ska starta och gå lika snabbt och ej hinna få snitt då dottern kom 3 veckor tidigt.

Usch vad ledsen jag blir när jag läser om hur illa din förlossning gick. Vilken änglavakt din dotter verkar ha haft ändå. Men jag lider med dig som fick börja föräldraskapet på det viset. En tröstande tanke kan vara att din dotter nu faktiskt har banat väg för nästa bebis, så det är inte troligt att du får vara med om samma jobbiga grej igen. Men jag förstår verkligen att förtroendet för vården är låg och att du är orolig. Hoppas verkligen att du får revansch nu och en riktigt fin upplevelse oavsett om det blir snitt eller inte <3

Så hemsk upplevelse. Jag vet att det går att få snitt tidigarelagda. Vinner du striden om att ens få ett snitt så kan du försöka få till snittdatum två veckor före bf så kanske det känns lite lugnare? Kanske kan du även få täta kontroller innan dess?

Nu vet jag inte om du fick skador under förlossningen. Men fick du grad 3 eller 4 så läs på bäckenbottenutbildning om rekommendationerna för att bevilja snitt i sådant fall.

Jag vill lugna dig lite med att det ändå tog några timmar för bebis att komma ut. Om det är så att dina värkar startar så åk in så kan de stoppa värkarbetet och sedan snitta. Att det drar igång av sig självt betyder alltså inte att du på automatik inte får snitt.

Vill återigen beklaga din erfarenhet. Är du med i stödgrupp för traumatisk förlossning på Facebook? Den är annars väldigt bra. Där finner du även gruppen rätten att välja kejsarsnitt.

Har du anmält din förlossning? Om du känner att de t hjälper dig i bearbetningen så kanske du bör göra det? I och med att du inte fick ett rum och vård som du borde? Stress kan ju absolut påverka förlossningsförloppet