Jourhem/familjehem för flyktingbarn?

Ja vill han inte är det en jättedålig idé att försöka övertala. Alla barn aktuella för jour/familjehemsplacering har varit, och är, med om något sorts trauma (bara en sån sak som att skiljas från sina föräldrar eller plötsligt komma till en främmande familj är nog med trauman i sig och de har allihop med sig mer i ryggsäcken än så) och det krävs fullt engagemang och uppriktig vilja från samtliga vuxna i hemmet för att det ska kunna bli en bra placering for barnet. Bara acceptera att han inte vill, och det är för barnens skull.

Det är rätt olämpligt att ta emot små barn som familjehem om man själv kämpar med barnlöshet. Du kommer att knyta an och börja älska dessa barn som dina egna på nolltid och det skulle bli traumatiskt när de sedan skulle flytta.

Ja, det är ju det jag funderar på om det kanske inte ens är värt att ?övertala? för att det kanske ändå inte blir tillräckligt bra. Det var därför jag tänkte fråga vad andra tyckte. 

Det är en bra poäng. Själv har jag tänkt att jag kanske kan ge barnet mer stöd och kärlek än någon som lägger sin energi på andra barn också. Jag har ju själv tänkt att det kan bli svårt att skiljas åt, men tänker ändå att det skulle vara ?barnpassning? åt någon annan. I praktiken kanske det inte känns som barnpassning ändå utan det kanske är svårare än jag tänker att skilja på ?mitt barn? och ?någon annans barn?. Jag tänker ju såklart att det är jobbigt att skiljas från barnet om det bott länge hos oss, men att det skulle kännas bra att barnet hade haft ett tryggt och bra liv under den tid det varit här. Men som du säger kanske det blir extra svårt eftersom vi kämpar för att få ett eget barn, ja. 

Tack för väldigt bra och ärliga svar. Eftersom jag inte har haft något barn placerat hos mig så tänker jag ju bara att jag hade kunnat hjälpa och stötta så mycket, men i praktiken så kanske det inte hjälper dem så mycket och kanske bara gör det jobbigt för mig själv. 

För att vara familjehem behöver man antagligen ha fått egna barn eller bearbetat barnlösheten. Ni är mitt i allt istället vilket gör det direkt olämpligt :)

 

Är det ens så många ensamma barn som kommer från Ukraina?

Tack. Jag är ju själv bara uppe i tanken av ?stackars alla barn?. Har inte tänkt att det skulle vara problematiskt i vårt läge utan har bara tänkt på barnen och inte alls på oss. 

jag vet inte, min mamma (som vet att vi försöker och försökt länge) pratade om de stackars ukrainska barnen och att det var något vi kanske borde tänka på. . . Hon är ju kanske inte så bra på . . . Att förstå saker . . . Så jag tror att hon menade att vi skulle försöka adoptera ett barn. Hon förstår ju inte bättre. . .  Men jag googlade och det verkade så vara många kommuner som akut söker jourhem/fosterhem för ukrainska  flyktingbarn, bland annat vår kommun. Så då tänkte jag på detta mer. Jag har ju tänkt på det innan och tänkt på om vi kanske skulle kunna ta en liten familj som skulle bo hos oss, men det blir mycket svårare 

Tror inte ni kommer att bli godkända eftersom din sambo i bästa fall kommer vara tveksam plus att ni försöker få barn. 

Det bästa du kan göra är att volontärarbete. Kolla med Röda Korset eller annan förening i din kommun som hjälper människor i nöd. De hjälper säkerligen de som kommer från Ukraina.