Umgås med andra familjer...

Du skriver att du tycker att det är trist att det blivit så vilket jag tycker indikerar på att du längtar efter mer umgänge. Man behöver ju inte ses jätteofta. 

Vår familjs umgänge med andra familjer har gått i perioder. Jag trivs bäst när vi umgås ganska mycket med andra men min man har inte lika mycket lust och ork. Nu umgås vi nästan inget med andra som familj. Då blir det så att jag bokar in en hel del träffar med vänner vilket innebär att jag o h mannen umgås mestadels på hemmaplan. Ingen höjdare för relationen för min del. 

Tycker det låter rätt normalt så som ni har det. Jag och min tvååring umgås mycket med mormor på dagarna, när vi inte är på öppna föris. Barnet går inte på ?riktig? förskola än.. sen träffar vi kusinerna ibland på helger.

Ni umgås ju med förskolekamrater till er femåring ibland på fritiden, så tycker inte det låter så illa. 

Vi umgås inte alls med barnfamiljer av det enkla skälet att det bor inga här + att vi är långt äldre än de flesta som har barn. Våra vänner är snarare i barnbarnsålder. Vår äldsta går på söndagsskola och barngrupp 2 ggr i veckan och träffar andra barn där. Har en lillebror också och de umgås ju hela dagarna. Vi hoppas han får kompisar när han börjar skolan. När det blir aktuellt att umgås med kompisar på fritiden får vi skjutsa helt enkelt.

Nej det är väl inte så illa egentligen. Vi träffar mormor en del också, 1-2 ggr i veckan. 
Börjar fundera på om det egentligen är jag som saknar att umgås familjevis, att hänga med människor som har barn och att barnen samtidigt leker. Tror kanske bara att jag vill ha mer av sånt. Barnen har det nog bra som det är, även om jag tror de skulle uppskatta ännu mer umgänge med andra familjer.

Förstår precis hur du menar. Vi har också ett barn som ska börja förskoleklass till hösten och sedan har vi en bebis som jag är föräldraledig med. År 2019 dvs innan pandemin startade så hade vi precis flyttat in i nuvarande bostad och höll på att fixa i ordning och kände inte för att bjuda hem folk (förutom våra föräldrar och syskon plus deras barn vid kalas) och sedan kom pandemin och ingen på vår förskola hade några kalas eller lekträffar hemma längre såvitt jag vet. Alla verkade väldigt måna om att vara restriktiva så vi har inte börjat förrän nu när pandemin är förklarad över och vårt barn har varit hemma hos ett barn och haft ett barn här en gång ? på hela förskoletiden! Hoppas verkligen att allt är annorlunda när vår bebis ska gå på förskola.

Vad gäller vänner så har vi haft två vänpar med barn här några gånger (ej vänner med varandra så en familj i taget) men vi har så trång matplats så jag gillar inte det så mycket och det är stor prio framöver att bygga ut där så att det känns mer njutbart att bjuda hem folk men det har ju heller inte alls varit mycket utan bara när det varit bättre prognos för pandemin.  Vår sexåring går på tre aktiviteter där han träffar barn som inte går på samma förskola och det är aktiviteter som vi tänker att han ska fortsätta med nästa läsår så förhoppningsvis lär han känna dem ganska bra framöver. I övrigt träffar vi ofta våra föräldrar (oftast varannan helg är vi hos någon av föräldrarna) och syskon hemma i föräldrahemmen och då leker vårt barn med sina kusiner. Vårt barn har aldrig klagat på brist på umgänge på fritiden i alla fall men jag själv skulle tycka att det vore kul om man kunde umgås med vänner som har barn såpass ofta att barnen ser varandra som kompisar och inte bara tillfälligt tidsfördriv medan föräldrarna umgås. 

Ja pandemin har ju gjort umgänge mycket svårare. Känner att jag får försöka utveckla de relationer jag redan har med mammor till förskolekompisar osv, så kanske det kan bli mer umgänge framöver.