Egna barn går inte ihop med extrabarnet

Precis som jag har skrivit tidigare då? Andas människa. Läs allt vad en enskild person skriver i tråden innan du blir upprörd. Jag har tidigare i tråden att man bör avsluta uppdraget.

Det framstår mer och mer som om familjen inte tänkt igenom det här tillräckligt i förväg. Med fokus på de vuxna. Man kan inte räkna med att som familjehem/stödhem få ett litet gulligt lockigt barn med fullständigt trygg anknytning - ett litet sött småsyskon som bara smälter in en helg i månaden. Och man kan säga att man är avlastningshem och hjälper behövande barn....

Vi har ju alla en anknytningsprofil, och man får nog ändå räkna med att barn som placeras har någon form av rubbat anknytningsmönster. Det är inte alltid så, men det måste ingå i kalkylen.

Att bli placerad i helt ny familj gör ju att var och en måste finna en överlevnadsstrategi. Är man dessutom relationsmässigt traumatiserad sedan tidigare, så är överlevnadsstrategin ännu starkare.
Antingen håller man i familjehemmets kläder, hem och hela uppmärksamhet med näbbar och klor, eller så gör man sig helt oberörd och oåtkomlig med ett tjockt pansarskal.

Många familjer lämnar tillbaka köpta hundvalpar, för att de inser att de inte orkar, hinner, vill ha en liten valp som tar all uppmärksamhet dagtid, kanske inte sover på natten, biter på allt och inte är rumsren.
Det de såg framför sig var den lilla gulliga valpen som med tindrande ögon kelade i soffan med rosa halsband.
Så den återlämnas, och får sedan ett nytt hem, som förhoppningsvis tänkt igenom alla eventualiteter....osv

Vill också med ovanstående inlägg påpeka att även små hundvalpar som får byta hem flera gånger tillslut får ett otryggt anknytningsmönster. Inte för att jämföra hundar med barn, utan för att det är ett sätt för alla varelser att överleva. Familjeplaceringar är ju i syfte att skapa stabilitet och trygghet för barnet. Inte vara kul med syskon för familjen. Det är fel fokus.
Folk måste börja ta mer ansvar för vad en handlingar orsakar i andras liv.

Och varför tror du att barnet diktar upp saker som hen gjort trots att det inte är sant?
Vad är det som gör att ett litet barn utvecklar det beteendet?

Det verkar som om det irriterar er, mer än att ni kan se orsaken som finns inom det placerade barnet. Det är ju ganska självklart varför barnet gör så.

Jag tror att ni skall avsluta er del i det här barnets liv. Empatin och äkta engagemang finns uppenbarligen inte i denna familj, hos varesig barn eller vuxna.

Hur hade du önskat att något av dina egna barn blev omhändertagna av en okänd familj om någonting skulle hända er så att alla övriga försvann/omkom?

Och till alla andra:
Snälla rara alla människor som tar er an att vara familjehem. Håll om, häll i och håll ut!!

TS är en kontaktfamilj och ingenting annat. Inte stödfamilj och inte familjehem. Det kan vara så att det är barnet själv som är orsaken, eller troligtvis både förälder och barn. 

Sociala koder lär man sig själv? Så du har aldrig lärt dina barn att hälsa, tacka, vänta på att inte prata i munnen på andra, vänta på att ta för dig till du blir bjuden, att knacka, att be om lov, ja lista är lång. 

Nej, grundproblemet är att barnet aldrig fått någon uppmärksamhet och kanske blivit misshandlat. 

Ni har väl löpande kontakt med soc antar jag, vad säger de om hur ni kan lösa det? Det är väl inte något unikt att det kommer upp svåra saker när det handlar om barn som har/haft det svårt?

Jag skulle också vilja veta vad soc har sagt!

Jag skulle ha pratat med barnen och de som placerat barnet hos er. Sedan skulle jag verkligen ha kämpat för att ha kvar extrabarnet för hens skull. Kan inte vara lätt att byta stödföräldrar när barnet kanske redan varit med om mycket. 

Gissningsvis har familjen redan kontaktat soc och avsagt sig uppdraget som stödfamilj för barnet.
Detta med tanke på att TS ej skrivit någonting sedan 8/7...

Hur har det gått?