är man otrogen så älskar man inte sin partner

Jag kan inte garantera att oavsett tid, oavsett vad som händer, oavsett oförutsedda situationer, oavsett hur livet förändras, så kan jag inte garantera med 100% säkerhet att jag aldrig mer kommer att vara otrogen.  

Min man har lovat att vara trogen, jag har också lovat det. Vi menar väl och våra löften är seriöst menade, nu och under nu rådande omständigheter.
Men självfallet vet jag att våra löften aldrig kan vara absolut säkra för all framtid och oavsett förändring. 

Om jag försöker förneka detta så vet jag att jag ljuger för mig själv. Liksom alla som väljer tro på evig trohet väljer att ljuga för sig själva.

Om jag försöker vara så objektiv som är rimligt, om jag tar hänsyn till hur livet och situationer riskerar att förändras under lång tid, tycker jag inte det är rimligt kräva av en annan människa att denna under t ex 50-60 år av sitt liv inte en enda gång får ha sex eller känna förälskelse till någon annan.
Jag tycker det är orimligt av någon att kräva det av mig.

Jag och min man älskar varandra och vi har ett underbart liv. 
Vi har levt tillsammans under många år och vi har gått igenom rätt mycket tillsammans, i stort som i smått, ibland ganska svåra saker och mera ofta väldigt fina och helt fantastiska saker.
En grundläggande och stark ömsesidig kärlek har alltid präglat vår relation och faktum är att kärleken har stärkts med tiden och vi har aldrig haft det bättre och vi har aldrig varit mera kära i varandra än vad vi är nu.
Jag vågar tro att såväl jag själv, min man och vår gemensamma relation innehåller så mycket kärlek så det är svårt, sannolikt helt omöjligt, för dig att förstå.
Jag förstår att du saknar allt som ens skulle kunna likna sådan kärlek.
Jag förstår att du personligen inte befinner dig på ett sådant plan att du har förmåga, eller möjlighet, i ditt liv att skänka en annan människa sådan kärlek och jag är ledsen för att du inte får möjlighet att känna dig så älskad.

Men hur mycket du än vill, hur mycket du än önskar lyckas med det, kan du aldrig någonsin lyckas påverka vår kärlek i någon negativ riktning.

Mitt råd till dig är att öppna ditt sinne till att sträva efter att skänka kärlek och därmed öka dina egna chanser att få kärlek.
Gör ditt eget val att ägna dig åt det i stället för att slösa din energi på att försöka påverka mig och vår kärlek eller påverka andra människor, deras liv och deras kärlek i en negativ riktning så som du verkar önska.

Försök gärna själv att känna glädje inför att andra människor upplever kärlek, i stället för att känna hat eller förakt till glada och kära människor, så ska du se att dina egna chanser att uppleva kärlek också ökar.

Jag liksom de flesta har inställningen att löften ska hållas. Vare sig jag eller min man struntar i våra löften.
De allra flesta räknar nog med det när man i god tro och med välvilja avger sina löften.
Det gäller nog för alla löften, även t ex religiösa löften eller löften om världsfred. 
Men historien visar tyvärr att senare i tiden och under andra omständigheter kommer de allra flesta löften någon gång att brytas, förr eller senare, såväl stora som små löften.
Du vet att detta är sant,
oavsett vad du eller någon annan tycker om det eller vilka känslor det framkallar hos dig.
Den som försöker inbilla sig själv något annat den väljer att ljuga för sig själv.
Och kanske är det enligt dig både vanligt och normalt, det bästa alternativet, att medvetet välja att ljuga för sig själv? Ja, det är ok i så fall, du är självfallet fri att ljuga för dig själv.
Men du kan aldrig tvinga mig eller någon annan att ljuga för sig själv.

Du är fri att inbilla dig att evig trohet inte skulle vara svårt.
Historien visar något annat. 
Rent generellt är inte människor evigt trogna sina löften, vare sig trohetslöften, religiösa löften, politiska löften, löften om fred mellan länder eller några andra löften överhuvudtaget.
Om nästan alla löften någon gång bryts pga av att det är svårt eller om det är pga någon annan anledning låter jag vara osagt. Fakta är att nästan alla löften bryts någon gång, oavsett vad du tycker om det och oavsett om du försöker inbilla dig själv något annat.

Om du väljer att så starkt fördöma alla jordens människor som någonsin har brutit ett löfte så blir du snart rätt ensam...

Om man blir trött på sin partner kan man absolut välja att skilja sig, om man föredrar det. Men det är inte alls den enda utvägen för de allra flesta.
Andra kanske väljer och föredrar att jobba på sin relation för att komma över problemet, att åter väcka upp kärleken, för att komma över och för att ändra att man tröttnat på sin partner. 
I mitt eget fall hade jag inte alls tröttnat på min partner, jag hade inte alls slutat att älska honom, när jag valde att vara otrogen.
Om jag hade slutat att älska min make så hade jag sannolikt valt att skilja mig. Men det har aldrig varit aktuellt eftersom jag alltid har känt djup och stark kärlek till honom.
Men det där med äkta djup och stark kärlek är ju sannolikt något som du inte kan relatera till.

Jag och min man är helt överens om att man aldrig kan hindra sin partner från att vara otrogen och vi känner mycket väl till att alla löften någon gång och under några omständigheter riskerar att brytas.
Vi älskar varandra på ett underbart sätt men vi är därför inte blint naiva.

Jag respekterar att du utifrån din egen utgångspunkt väljer att se helt annorlunda på människor, på kärlek och på livet i stort. Du väljer att fördöma andra människor.
Du har inget annat val än att respektera att väldigt många människor, däribland jag och min älskade man, inte är lika fördömande mot våra medmänniskor och att vi inte delar din negativa och mörka syn på livet och på kärleken.

Jag önskar verkligen att du får möjlighet uppleva kärlek.
Men för att få den möjligheten tror jag att du själv behöver fatta ett medvetet beslut att ändra din livsåskådning och att helt ändra ditt sätt att se på medmänniskor.

Jag själv, min man, vår situation och livet i stort förändras över tid.

Vi älskar varandra och vi har gjort det i 20 år,
trots alla förändringar och trots alla prövningar som livet fört med sig.

Men båda har någon gång under dessa år varit otrogna och båda har vi alltså blivit bedragna.
Vi har lyckats att gemensamt, med kärlek och ömsesidighet, reda ut våra problem och vi har gått vidare.
Vår ömsesidiga kärlek och vår relation är starkare än någonsin, vi har utan tvekan gått stärkta ur det.

Jag vet och förstår att jag kan aldrig förhindra min partner att vara otrogen.  
Jag kan inte garantera att oavsett tid, oavsett vad som händer, oavsett oförutsedda situationer, oavsett hur livet förändras, så kan jag inte garantera med 100% säkerhet att jag aldrig mer kommer att vara otrogen. 
Min man har lovat att vara trogen, jag har också lovat det. Vi menar väl och våra löften är seriöst menade, nu och under nu rådande omständigheter.
Men självfallet vet jag att våra löften aldrig kan vara absolut säkra för all framtid och oavsett förändring.
Om jag försöker förneka detta så vet jag att jag ljuger för mig själv. Liksom alla som väljer tro på evig trohet väljer att ljuga för sig själva.

Om jag försöker vara så objektiv som är rimligt, om jag tar hänsyn till hur livet och situationer riskerar att förändras under lång tid, tycker jag inte det är rimligt kräva av en annan människa att denna under t ex 50-60 år av sitt liv inte en enda gång får ha sex eller känna förälskelse till någon annan.
Jag tycker det är orimligt av någon att kräva det av mig.

Jag har själv blivit förälskad i en annan man. Jag har lärt mig att man kan älska två för jag slutade aldrig att älska min egen man. Om inte annat bevisas det av att kärleken till min egen man, och vår ömsesidiga kärlek, var så stark att vi lyckades gå vidare och gå stärkta ur det.
För mig är det självklart att man kan älska mer än en. Min kärlek till mitt första barn minskade inte när jag fick mitt andra barn. Min kärlek till min mor minskade inte när jag blev kär i min make.
Min kärlek till min make minskade inte när jag plötsligt blev förälskad i en annan man.

TS;
Jag älskar min partner och jag har varit otrogen.

Tänk dig det här scenariot:

Din hustru har fått cancer och kommer troligen inte att leva längre än ett par år till. Hon kan inte ha sex under den tiden, och är deprimerad och inåtvänd. Hon är inte intresserad av fysisk närhet över huvud taget. 

Ni älskar varandra och du skulle aldrig lämna henne. Ni har levt ihop länge och du tänker ta hand om henne så länge hon lever.

Men du saknar enormt att vara nära en annan människa fysiskt. Du får kontakt med en kvinna som inte vill bli sambo eller gifta sig, utan som söker sexuell kontakt med en fast älskare. 

Din hustru vet inte om det, och ni har för länge sen talat om att ett snedsteg kan vara okej. Inte fråga - inte berätta. Hon kan fantisera om att du är otrogen, men har i så fall förståelse för det. Hon vill inte veta.

Vore det helt omoraliskt och förkastligt att vara otrogen i det läget?

Tänk dig det här scenariot:

Din hustru har fått cancer och kommer troligen inte att leva längre än ett par år till. Hon kan inte ha sex under den tiden, och är deprimerad och inåtvänd. Hon är inte intresserad av fysisk närhet över huvud taget. 

Ni älskar varandra och du skulle aldrig lämna henne. Ni har levt ihop länge och du tänker ta hand om henne så länge hon lever.

Men du saknar enormt att vara nära en annan människa fysiskt. Du får kontakt med en kvinna som inte vill bli sambo eller gifta sig, utan som söker sexuell kontakt med en fast älskare. 

Din hustru vet inte om det, och ni har för länge sen talat om att ett snedsteg kan vara okej. Inte fråga - inte berätta. Hon kan fantisera om att du är otrogen, men har i så fall förståelse för det. Hon vill inte veta.

Vore det helt omoraliskt och förkastligt att vara otrogen i det läget?

Tänk dig det här scenariot:

Din hustru har fått cancer och kommer troligen inte att leva längre än ett par år till. Hon kan inte ha sex under den tiden, och är deprimerad och inåtvänd. Hon är inte intresserad av fysisk närhet över huvud taget. 

Ni älskar varandra och du skulle aldrig lämna henne. Ni har levt ihop länge och du tänker ta hand om henne så länge hon lever.

Men du saknar enormt att vara nära en annan människa fysiskt. Du får kontakt med en kvinna som inte vill bli sambo eller gifta sig, utan som söker sexuell kontakt med en fast älskare. 

Din hustru vet inte om det, och ni har för länge sen talat om att ett snedsteg kan vara okej. Inte fråga - inte berätta. Hon kan fantisera om att du är otrogen, men har i så fall förståelse för det. Hon vill inte veta.

Vore det helt omoraliskt och förkastligt att vara otrogen i det läget?

Alla löften riskerar att brytas någon gång, när tiden förändras och när omständigheterna förändras. 
Det är bevisat i historien och det är bevisat i den vardagliga verklighet som vi befinner oss i.
Eller lyckas du inbilla dig själv att alla löften, löften i FN, löften mellan länder, om att leva i fred, att dessa löften har hållits?
Menar du att alla religiösa löften som avges i nutid och som har avgivits i historien har hållits?
Menar du att trohetslöften och andra andra typer av löften mellan partners, t ex att aldrig ljuga, att sluta bruka alkohol eller droger, alla andra löften, i vanliga fall håller hela livet ut, även när det innebär att ALLA löften ska hållas i 60-80 år?

Alla, eller de allra flesta, av dessa avgivna löften var verkligen seriöst och allvarligt menade vid tillfället de gavs, det skedde i utmärkt god tro, alla menade väl, det är jag helt övertygad om.
 
Men sedan, efter tillräckligt lång tid, efter tillräckligt många år, när omständigheter i familjesituationen, i livet i stort, omvärlden, eller något annat av personlig stor betydelse, har ändrats,
t ex när det har blivit allehanda fel på ens partner och i relationen, eller när man själv har fått något personligt problem, 
så menar jag att det är mycket vanligt, MYCKET vanligt, att löften bryts.

Att du inte rent intellektuellt klarar av att hantera detta får stå för dig. Det är vad jag kallar att ljuga för sig själv.

För alla andra, för alla vanliga människor, så är det självklarheter det som jag beskriver. För att dramatisera och för att få det att låta fruktansvärt så väljer du att kalla det för "svek och lögner", detta bara för att stärka dig själv i din uppfattning om hur hemska människor är i allmänhet eller för att få någon enda människa att hålla med dig.
Att du väljer att beskriva vanliga människor och deras små och stora utmaningar i livet på detta sätt, med detta ordval, det får stå för dig. 
Men det jag har beskrivit är bara helt vanliga fakta, det är vanliga och normala utmaningar, och jag skulle inte alls som du välja att fördöma mina medmänniskor pga av det.

Jag liksom de allra flesta skulle nog önska att alla världens löften, nu och i historien, hade hållits.
Men jag och de allra flesta är inte så dumt naiva att vi inbillar oss att så är fallet. Vi kan önska det och vi kan lova att försöka vårt bästa att hålla våra löften, vi menar det, men den självklara sanningen är att de allra flesta löften bryts, förr eller senare.

Du försöker ljuga om mig, för att stärka dina egna egna dumt naiva argument. Det är ditt val och det står för dig medan jag inte vidare behöver kommentera dina dumheter.

Du ger en allt tydligare bild av att du inte har vilja eller förmåga att älska dina medmänniskor eller att älska någon enskild person (utom möjligen dig själv?).
Du ger en allt tydligare bild av att du väljer själv att personligen må dåligt av att människor älskar varandra, särskilt att jag och min man älskar varandra, att vi har överkommit våra utmaningar och att vår ömsesidiga kärlek har gått stärkt ur detta.
Men det spelar fortfarande ingen roll vilka argument du använder mot mig, det spelar ingen roll att du försöker göra ned mig som person, för du kan aldrig någonsin lyckas med att negativt påverka min och min mans ömsesidiga kärlek till varandra och till livet. 

Det vore nog bra mycket mera begåvat av dig att försöka ändra din egen livsåskådning, för att du ska må bättre och för att du ska komma över de utmaningar som du har försatt dig i genom livet, än att du strävar efter att negativt påverka mig och andra kära och lyckliga  människor. Denna din negativa strävan kommer aldrig att få dig må bättre eller att bli lycklig.