Normalt med man som sms:ar med annan mamma?
Vi har varit tillsammans i två år och har det väldigt bra tillsammans. Vi väntar nu vårt första gemensamma barn. Han har barn i sen tidigare som är i skolåldern.
Saken är den att han är väldigt social och har stor bekantskapskrets, något som jag ser som positivt. Jag är heller inte svartsjuk av mig men det är en situation nu som jag undrar om det är normalt eller inte? Barnen har kompisar och det blir naturligt att ha mycket kontakt med föräldrarna till barnens kompisar för att boka lekdejter. När vi blev tillsammans berättade han att hans 7-åriga dotter inte längre lekte så mycket med en specifik kompis längre och hon frågade mycket efter henne. När jag undrade varför svarade han att kompisens mamma och han hade haft kontakt och sms:at lite "som man gör" men att hennes man blivit svartsjuk och trott att det var nåt. Han har också berättat att när han berättade att han hade träffat mig bröt hon kontakten helt med honom. Han blev så förvånad eftersom det inte hade varit nåt från hans sida iaf. Han var också väldigt ledsen för sin dotters skull som inte längre fick några lekdejter med sin kompis. Nu har det blivit så att han har lyckats få till lekdejter men har också märkt att de sms:ar ibland och skickar hjärt-emojis. De kan skicka nån bild från nån semester eller gör nåt mysigt med familjen och liknande. Han säger även att hans barn ska till Jessica (mammans namn) istället för barnets namn. Han gör aldrig så när barnen ska leka med något annat barn, då säger han barnets namn. Han är inte hemlighetsfull utan tycker det är lite löjligt när jag lyfter på ögonbrynet över detta. Är jag löjlig som undrar om detta är normalt?? Det har börjat störa mig lite eftersom jag inte kan se varför detta är nödvändigt med tanke på att hennes man tidigare inte varit nöjd med deras kontakt, hur de ganska privata bilder, "casual" hjärtemojis, och han bara använder hennes namn inte barnets. Är det verkligen bara en normal föräldrakontakt som han säger?! Kan inte se att jag kommer att göra så med vårt gemensamma bans kompisars pappor men det kanske är så man gör.