Är det här ett bruksort/småstadsfenomen?

Om du blir indragen i drama beror ju på vilka du eventuellt börjar umgås med på den orten. Dramaqueens finns ju överallt och dom är tyvärr oftast dom som är mest sociala och öppna. 

Jag upplever inte att drama "dör ut" för att det utspelade sig i storstadsmiljöer. Händelser i samband med festligheter för såväl 5 som 10 år sedan styr. Däremot är det fult att visa öppet agg, vilket gör saker omöjliga att lösa. Människor går alltså omkring och låtsas att de står över gammalt groll och gör samtidigt alla sina val kongruent med grollet. Det är komiskt och sorgligt på en och samma gång. 

Tänkvärt! Jag har blivit mycket mer försiktig med sådana som kastar sig över en och verkar intresserade. Det är ofta fråga om revir. 

Jag har bott i storstäder och mellanstora städer (med svenska mått mätt). Jag känner inte igen det du beskriver, men är å andra sidan en person som undviker dramatiska personer. Jag gillar lugn och ro och det gör även mina vänner. 

Hög igenkänning! Min man kommer från en liten ort i norr, där vi också bott i perioder. Eftersom alla känner till varandra, blir också allt synligare. Man vet när Kalle och Anna skiljer sig och man vet när Eva plötsligt flyttar in hos Kalle. Ingenting går att dölja, för alla ser när Eva plötsligt tar till vänster vid kyrkan istället för höger, dit hon faktiskt bor. Är man i samma ålder, känner man varandra sen barnsben. Jag kan fascineras över att ingen har utvidgat sitt umgänge. Man umgås fortfarande precis med samma personer som från skoltiden. Det gör också att folk behåller sina roller. Pia var en stropp på högstadiet och det kan fortfarande ältas, 30 år senare. Och kommer man som utböling från storstan, får man räkna med några år av blängande innan man är hyfsat välkommen in i värmen. 

Det här är en ort som tv gör inslag från med jämna mellanrum. I princip varje gång pekar min man ut folk som dyker upp i inslagen. Det är gamle idrottsläraren. Eller så är det sonen till surgubben som hade skoterlagret. Det går liksom inte att undkomma varandra som det gör i en större stad. 

Är också boende på liten bruksort och inflyttad från storstad.

Jag känner igen det mesta som svarats i tråden men det finns givetvis en del människor som lever sitt liv och går under radarn. 

Jag skulle vilja påstå att drama hamnar man i beroende på hur man är som person. Det finns ju flertalet personlighetstyper som nästan alltid är synonymt med drama. Alla känner väl igen dom lätt "stökiga" människorna med diverse problematik i sina liv där det oftast händer saker och skapas drama tex... Men det är ju liksom bara början.

Helt vanliga Svenssons människor kan också hamna i åratal av drama och diverse konflikter om man nu är en smula filterlös, empatiskt naiv, tror gott om alla, svartsjuk, dåligt självförtroende och låg självkänsla, konflikträdd etc... Befinner man sig mitt i en sån familj blir det oerhört svårt att komma undan drama. 

Eller för all del... Ett helt vanligt hyfsat stillsamt par skiljer sig på ett inte så smidigt sätt och pajkastning påbörjas och klassisk vårdnadstvist drar igång och vips så på en vecka är halva byn indragen ofrivilligt då tjafset påverkar i flera led då pappan är tränare för byns ungdomar i fotboll varav en del är skolkamrater med hans barn.. Mamman är lärare i svenska i byns skola där barnet går och har börjat dejta en nyskild man som alla känner till från industrin i grannbyn och folk tisslar bakom ryggen om detta handlar om otrohet.... Och så är dramat igång...

Kan alltså vara värt att fundera över sin egen del i diverse konflikter och drama och vad som gör att man hamnat där eller å andra sidan undkommit helt. 

Själv är jag en sån där som bara bor här. Jag har ingen koppling hit alls. Jag jobbar i närmaste stad där jag även utför mina ärenden och där bor mina vänner. Min familj bor i en annan stad längre bort. Av princip dejtar jag inte min omgivning och bekanta utan hittar dejter och förhållande på annan ort. Så jag har undgått drama rent personligen.

"Helt vanliga Svenssons människor kan också hamna i åratal av drama och diverse konflikter om man nu är en smula filterlös, empatiskt naiv, tror gott om alla, svartsjuk, dåligt självförtroende och låg självkänsla, konflikträdd etc... Befinner man sig mitt i en sån familj blir det oerhört svårt att komma undan drama".

Klockren beskrivning, fast det handlar om en krets i vårt fall. Det är just dessa egenskaper i cocktail som lett till allt drama.

Ingen är direkt ond som människa även om det finns en hel del bonn-manipulatörer med egoprilla under numera mammaläppen.

Jag låter ju själv inte helt sympatisk nu, och det är därför folk tiger. Ingen vill vara den som är den, alla vill vara kvar i kretsen. 🙂

Själva beteendet känner man igen, skillnaden är att det inte blir lika personligt när det gäller människor man inte känner... det är ju alltid lättare att ha överseende / ignorera saker när det handlar om människor man inte känner. För de drabbades omgivning, dvs släkt och vänner blir det nog inte större skillnad än i mindre orter, när folk beter sig som svin mot sina nära och kära så skapar det alltid drama.

Att det ena dramat avlöser det andra tycker jag inte är speciellt förvånande för gränslösa människor med sjuka värderingar kommer ju inte sluta vara störda bara för att de blir avslöjade, givetvis kommer de fortsätta vara rövhål även efter det och bete sig på samma sätt om och om igen.

Om du lever i en större stad där du bara känner ett fåtal av den totala mängden människor så är ju oddsen större att du inte hör talas om alla dramer, men i en liten ort där du känner alla så kommer du ju få höra om alla dramer. 

"Att det ena dramat avlöser det andra tycker jag inte är speciellt förvånande för gränslösa människor med sjuka värderingar kommer ju inte sluta vara störda bara för att de blir avslöjade, givetvis kommer de fortsätta vara rövhål även efter det och bete sig på samma sätt om och om igen."

Så sant. Men man slutar kanske vara empatiskt naiv efter ett tag och om dynamiken bygger på att lagom många är det så att" egoprillorna" kan söndra och hälsa så förändras ändå saker med tiden om underlaget sviker.

Det kan vara en skillnad bruksort-storstad. Här behöver man inte alltid se varandra om sveket blir för stort att ignorera, men om det finns en intressegemenskap och/eller barn med i bilden blir det ungefär samma resultat. Liten krets-bruksort är ungefär samma. 

Rent generellt och krasst.. Till syvende och sist handlar ju andelen drama om vilken moralisk kompass man har. En del är ju mer benägen än andra att hamna i drama just pga en smula tvivelaktig moral tex.

Jag hamnar i drama för att jag vantrivs med moraliska överträdelser. Säger ifrån och blir förbannad. Men jag är inte längre naiv så jag känner doften av ruttet ägg på långt håll nu. 

"det är ju alltid lättare att ha överseende / ignorera saker när det handlar om människor man inte känner" är en vanligare inställning. Om man inte gillar drama kan man justera sina bekantskaper så att man aldrig har någon vän i drama. Det är antagligen därför människor som skiljer sig ibland står helt utan vänner året efter. 
"Vi kände aldrig honom/henne". Bekvämt som attan.