• Humlan035

    Håller jag på att bli galen

    Jag har funderat mycket kring det här så det slutar med att jag vänder mig hit!

    jag är 25 år och min sambo är 35. Det är såhär att jag har börjat säga ifrån/ ifrågasätta min sambo när han är otrevlig och beter sig illa, han kan t.ex bli väldigt otrevlig för att han är trött eller hungrig?..

    innan har jag bara låtit det vara. Men när jag nu sist frågade varför han ska va så otrevlig emot mig för det tar ner mitt humör och suger ur min energi att aldrig veta hur ja bemöts när jag kommer hem. Då tog han kastrullen med kokande vatten ( han skulle koka makaroner till sig själv)  och slängde den ner i diskhon stängde av plattan och gick in i sovrummet och stängde dörren. Jag stod kvar i köket som ett frågetecken och visste inte om ja skulle va hemma eller åka därifrån, men iallafall gick ja in i sovrummet och fråga väldigt ursäktande om han ville prata om nånting, då sa han att ja ska låta han va ifred för han behöver sova han jobbar (06:00-15:00 och klockan va 19:00 nu och ja kom hem ifrån mitt jobb precis)och jag bad om en förklaring till beteendet för ja fattade ingenting för han va otrevlig och verka irriterad över att ja kom hem ungefär min känsla, då ställer han sig upp och säger att han ska ta in på hotell för han vill va ifred och ja stod kvar mot dörrkarmen och lät han åka om de va det han ville , han packa väskan vi sa ingenting till varandra sen medans han går runt och letar saker att packa med kallas han mig psykopat jävel, jag sa ingenting då heller . Sagt och gjort åker han iväg med bilen, ja ringde inte han ringde inte mig heller ,
    Oskyldig
    sen kommer han tillbaka efter 45 minuter ungefär och frågar om vi ska prata ändå men då sa jag nej eftersom ja kände mig ledsen pga att bli kallad psykopat, nehe okej säger han då och går till köket och börjar laga mat till sig själv och så hade han köpt med en pucko hem. Nu i efterhand säger han bara att han inte mena att jag var psykopat eller nått av de andra han kalla mig men jag upplever ingen medkänsla att sånt kan såra en person på riktigt. 


    kan tillägga att han hotat med att åka hemifrån varje gång ja ens tyckt att han ens gjort eller sagt fel / svikit mig men då har ja sprungit efter och bett honom stanna denna gången sa ja ifrån mer och höll på det jag tyckte och lät han åka !!

    sist vi va ute med mina vänner träffa jag en vän jag inte sett på länge vi småprata sen gick jag tillbaka till min sambo och kompisar då blev jag ignorerad av min sambo tillslut sa han att jag ? kollade suget? på han jag pratade med, 

    men snälla jag har känt honom i flera år ?!? Nej de var  
    så att jag va tydligen sugen på honom och då var den utekvällen förstörd och min sambo tog taxi hem så sa han att ja kunde gå hem med min kompis istället precis innan han åkte, de sluta med att ja åkte hem en stund efter honom.


     


    ursäkta för en lång och kanske rörig tråd men hoppas på bra råd och era åsikter för det känns som att jag håller på att bli galen!!! 

  • Svar på tråden Håller jag på att bli galen
  • Anonym (aaa)

    Men gör slut. Hur orkar du ens en minut av detta? Han måste ju lära sig hur man beter sig mot folk även om han är låg, hungrig etcetera. 

  • Anonym (Ann)

    Jag håller med den tidigare kommentaren helt. Men vill tillägga lite grejer.

    Han är 35 åroch borde bete sig mognare än vad han gör. Det är ett dåligt tecken och visar på att han inte vill utvecklas. Han verkar stänga ner så fort hans känslor blir ifrågasatta, vilket leder till att han (även om det förmodligen är omedvetet) agerar ut på dig. Han gör dig till den onda, när han egentligen bara försöker att inte känna de verkliga känslorna, som han tycker är för jobbiga för att känna. 

    Det hela blir väldigt narcissistiskt och empatilöst gentemot dig. Absolut inte okej. 

    Jag är helt övertygad om att han intr kommer ändra på sig. Med tanke på hans ålder och att han faktiskt väljer att behandla dig så här istället för att ev tänka efter lite. 

    Det enda du kan göra är att försöka prata lugnt med honom, utan att anklaga, när han är lugn och på bra humör och har tid. Säg att du vill ta upp något som du upplever som jobbigt, hur ledsen du blir, hur orättvist det känns för dig. Förmodligen kommer han inte vilja ha den diskutionen och då vet du att du måste göra slut. Du kan få så mycket bättre. Frågan är egentligen hur mycket tid du orkar slösa på den här mannen.

  • Anonym (Ok)
    Anonym (aaa) skrev 2023-04-08 09:57:12 följande:

    Men gör slut. Hur orkar du ens en minut av detta? Han måste ju lära sig hur man beter sig mot folk även om han är låg, hungrig etcetera. 


    Undantaget PMS? Ska man göra slut vid PMS?
  • Lynx123

    Lämna! Det här kan inte bli bättre. Har han vid 35 inte lärt sig att behärska sina känsloutbrott är han ingenting att ödsla mer tid på. Livet är alldeles för kort!

  • Ylva34

    Om du kan och du själv är öppen för det skulle jag vilja rekommendera par terapi. Det är oftast inte kärleken det är fel på utan hur man blivit uppfostrad och lärt sig hur man ska agera i konflikter. Man är särskilt utsatt, sårbar, i en par relation. Det kan vara händelser som påverkat en negativt men som man glömt och, eller inte hanterat än från tidigare, barndom oftast, som blossar upp inom en själv när man sedan befinner sig i en kärleksrelation. Han tar till försvarsmekanismer: Först ut är då det här otrevliga (slåss) nästa är fly (han lämnar). 

    I par terapi kommer han nysta upp vad det är med honom själv som får honom att agera så här. Att han vet anledningen bakom varför han reagerar som han gör och kan då ta itu med det i stället. Jag hoppas då att han läker från det. 

    Han har säkert sin version också om hur du är. Oftast är det att man ser väldigt klart hur den andre beter sig men inte så klart hur man själv är. Jag säger inte att det är fel att du sätter gränser, absolut inte. 

    Ni kommer hitta verktyg att kommunicera bättre. 

    Ni kan komma ur det närmare varandra än någonsin. 

    Det svåra jag har varit med om dock är att lyckas få männen till terapi men om du lyckas med det så hoppas jag att din vill ge det en chans. 

  • Anonym (Kanintelåtabli.)

    Jag för min del kan inte låta bli att som man undra varför kvinnor stannar kvar hos så tarvliga män, när det finns så många bra och schyssta killar.

Svar på tråden Håller jag på att bli galen