Längtan och rädsla

Hej. Är en nybliven 35 åring med 2 barn sedan tidigare förhållande. Äldsta är 15 år och yngsta nyligen fyllt 12. Efter många tunga år som ensamstående har jag nu en ny man sedan 6 år tillbaka. Vi har länge vetat att vi vill ha ett gemensamt barn. Han har inga barn sen tidigare. Vi var gravida för något år sen men det slutade i abort. Aldrig i hela mitt liv har jag mått så dåligt. Fick hjärtklappningar,skakningar,bara grät. Slutade på akuten. Vid ul sågs inget foster men det kan ha varit för tidigt. Dock slutade jag med antidepressiva samtidigt,och tog coronavaccin nr 3 samtidigt som jag blev gravid. Nu efteråt är jag livrädd att försöka igen, tänk om det blir likadant? Samtidigt har jag en sån längtan efter ett sista barn. 
Får panik av tanken att det snart är för sent. 
I många år har det bara varit jag och barnen. Jag har levt för dem och inte haft något egentligt liv utanför,"bara" varit mamma. Nu när de är stora vet jag inte vem jag är utanför dem ?  Såklart löser inte ett barn till det, för även där kommer den tiden då hen växer upp,men då är jag äldre,mer i "normal" ålder för att ha stora barn. Mina vänner och bekanta är ju småbarnsföräldrar nu i 30-40 års åldern. Känns som jag lever som en pensionär som 35 åring. 

Någon annan i samma sits som kan komma med tips? Hade ni skaffat en till?