Psykisk misshandel

Du ska tänka att du förtjänar bättre än att bli utsatt för psykisk misshandel utav någon.

Vad är det du ser för tecken? 

Vet inte vad du ska göra. Jag är nämligen i samma situation. Nyligen sett mönstret där han vägrar ta ansvar och lösa något. Undrar varför han motarbetar det. Känner att han döljer saker/ vet att jag förtjänar bättre, därav kontrollbehovet.

Det är extremt utmattande att vara i din situation. Parterapi är ett viktigt första steg. 

Det är väldigt fula ord, oförmåga att se sina egna brister och fel.. allt är mitt fel alltid. Liten/ingen omtanke för när jag inte mår dåligt eller är u balans. Allt som egentligen inte ger honom fokus. Jag vet mitt värde och det gör mig extra arg att jag sitter i denna sits. Utan barnet hade jag varit enbart ett minne blott men just som situationen är nu är det tufft? samtidigt är min självkänsla så påverkad och jag känner inte igen mig själv så vet inte riktigt vad som är vad längre?

Vi började parterapi på mitt initiativ, sommaruppehåll nu dock. Hjälpte för stunden men alltså jag tror inte det går att fixa hans beteende, jag tror inte han förstår? Och jag gillar verkligen inte vad detta gör mig till heller. Jag känner Mig klar.

Det jobbiga är att när jag säger saker, vill avsluta osv så vaknar han nästa dag och så är det som att inget har hänt.. och så får jag ta upp problemen och allt igen och då Är vi i cirkeln igen? så frustrerande och börjat bli lite obehaglig.

Kan du köra "grey rock" metoden med honom?
Försök verka oberörd. Skapa inga diskussioner, det är svårt för man vet sitt värde och vill säga ifrån. Men jag förstår, min partner är också ett hopplöst fall och helt oemottaglig. Jag har börjat distansera mig från honom för att bevara min självrespekt och ärligt talat, även den lilla psykiska hälsa som finns kvar. Jag ger inte av mig själv längre. Det är olika hur man ska gå tillväga och ha för coping strategy beroende på dynamiken men det var några av mina tips.

Lite så jag lever livet hemma nu. och Det är inte så jag vill leva mitt enda liv. jag känner att det påverkar mig och min självkänsla på ett hemskt sätt så allt jag vill är att kunna få Honom ur mitt liv. Men han har hotat med diverse om jag gör slut och så har vi ju vårt barn i hop så jag vet inte riktigt hur jag ska gå till väga.

Det du beskriver är ju effekter utav psykisk misshandel. Folk som utsatts för det nämner ofta att de helt hållit på att förlora sig själva. Så det är ju en varningssignal. 

Men sen hur det tar sig uttryck i verkligheten är ju något annat. 
Om du alltid springer runt och försöker starta bråk eller drama om minsta lilla. Och han bara står på sig så är det inte psykisk misshandel. 

Men om han anklagar dig för saker som du inte har gjort.
Gör dig upprörd med flit och sen säger att du överreagerar..
Säger konstiga och laddade kommentarer ifrån ingenstans, så som att du är ful, tjock och äcklig, eller andra helt onödiga saker som man inte säger till någon man är tillsammans med. Så är allt det där tecken på just psykisk misshandel. 
Och man ska vara speciellt vaksam om såna kommentarer följs upp med ett "men du måste väl fatta att jag skoja?" 

Vad var skämtet liksom? Det var garanterat ingen som tyckte det var något roligt alls.

Är du orolig för att du skulle vara utsatt, så finns det gott om material att läsa ute på nätet. 

Men psykisk misshandel brukar vara.
Konstiga kommentarer ifrån ingenstans. 
Att shamea någon för saker den är intresserad utav.
Att kritisera nått konstant
Gör narr utav.. Ofta framför andra
Kalla någon för öknamn och sedan säga att den skämtar
Att inte ta något du säger på allvar. Du har fel om precis allt.

etc etc

psychcentral.com/lib/emotional-abuse-signs

Det är därför som jag undrar lite mera

Har hört från vänner och familj att han beter sig sjukt. Jag har läst på och insett att det förmodligen är psykisk misshandel det handlar om. Jag kan säga att jag är trött och behöver sova han blir irriterad och kallar mig ord och håller på.. tar Jag upp något jag tycker han borde göra hemma typ, jag tvättar och städar kan du hjälpa till så har jag startat ett bråk och det ger då honom rätt att kalla mig alla möjliga saker så som psykisk stör, hora osv. Han går på allt. Drar in barnen osv. Han vill att jag ska vara glad och nöjd och då är livet bra. Annars fallerar allt och han känner sig påhoppad och då kan han bete sig hur som helst och det är ändå mitt fel så han har inget ansvar, oavsett hur han betett sig. 

Vad bra. Det tycker jag är just tecken på psykisk misshandel. 

Tror du är på väg att logga ut ur relationen redan, och det är 10x bättre än parterapi! för det är inte någonting som hjälper. 

Ring kvinnofridslinjen och prata med dem. Kan vara ett bra första steg för att få lite stöd.

Antingen får du ställa ultimatum, han behöver jobba med sig själv och sluta behandla dig så här, eller så får  du lämna. även när barn är små så märker de att något är fel när föräldrar pratar nedsättande till varandra, du behöver få bort ditt barn ur den situationen. Jag tror tyvärr det är lättare att lämna än att vänta på att han ska ändra sig. Barnet kommer få det bättre när Mamma bor själv och är glad och inte irriterad/ledsen/orolig/förvirrad och allt annat en blir av sån behandling som han utsätter dig för.

Ok, då verkar han vara olämplig som förälder också. Den största farhågan är väl just nu hur det blir för barnen. Förstår att du tvekar att lämna pga det. Samla ihop så mycket "bevis", anteckna, kanske spela in, för att ha på fötterna i ev vårdnadstvist.