Är ej attraherad av min sambo pga vikt

Man får faktiskt lämna om attraktionen är totaldöd.
Varför ska man leva med en person som man inte känner lust för?

Jag skulle inte vilja ha sex med någon som är så extremt fet som ts sambo. Aldrig i livet. Och heller inte bo med en "kompis" som vill ligga... nej tack.

Hmm, om du tror du för alltid kommer känna så för personen. 

Andra saker kan läggas till i ett förhållande utöver fetma. Inoperabla diskbråck, reumatiska åkommor, neurologiska sjukdomar. Hustrur och män brukar sällan överge sin älskade i hälsomässiga motgångar. Vad är svår fetma om inte en sjukdom?? Tänk om alla tänkte så egoistiskt som du gör. Då skulle vi få ännu fler ungar som far som pingpongbollar mellan två bostäder. 

Man får faktiskt lämna om attraktionen är totaldöd.
Varför ska man leva med en person som man inte känner lust för?

Jag skulle inte vilja ha sex med någon som är så extremt fet som ts sambo. Aldrig i livet. Och heller inte bo med en "kompis" som vill ligga... nej tack.

Hmm, om du tror du för alltid kommer känna så för personen. 

Andra saker kan läggas till i ett förhållande utöver fetma. Inoperabla diskbråck, reumatiska åkommor, neurologiska sjukdomar. Hustrur och män brukar sällan överge sin älskade i hälsomässiga motgångar. Vad är svår fetma om inte en sjukdom?? Tänk om alla tänkte så egoistiskt som du gör. Då skulle vi få ännu fler ungar som far som pingpongbollar mellan två bostäder. 

Förstår verkligen ditt dilemma och att det är jättesvårt och känsligt att ta upp någons vikt utan att såra för mycket.
Det finns nog inga riktiga sätt at ta upp på utan att vederbörande tar illa upp.
Förmodligen upptar det här hennes tankar dagligen  OCkSÅ.
Nu har jag inte läst hela tråden men det KAN faktist vara hormonella problem.
Jag har alltid varit slimmad och vältränad men några månader efter förlossningen började viktkurva öka och efter 3 månader hade jag ökat 18 kilo i vikt + andra problem som kom smygande.

Jag fick medicin och ändrade min kosthållning som var bra för min kroniska sjukdom i ssk.
Till slut gick jag ned all övervikt och kunnat behålla den med strikt kosthållning.
Kanske kan du prova att få henne att söka sig till  vården för att få koll på hennes hormoner? 

Ifall det är dem som spökar?

Att utesluta problem med sköldkörten kan också bli startskottet till att få till en förändring och stöttning till det som lett till viktökningen. 

Tänk även på att den säkraste och hållbaraste framgången nås genom att hela familjen stöttar och håller till samma kosthållning.

Som någon nämnde i tråden är det KOSTEN som är det viktigaste för att nå viktminskning, inte träningen.

Förstår verkligen ditt dilemma och att det är jättesvårt och känsligt att ta upp någons vikt utan att såra för mycket.
Det finns nog inga riktiga sätt at ta upp på utan att vederbörande tar illa upp.
Förmodligen upptar det här hennes tankar dagligen  OCkSÅ.
Nu har jag inte läst hela tråden men det KAN faktist vara hormonella problem.
Jag har alltid varit slimmad och vältränad men några månader efter förlossningen började viktkurva öka och efter 3 månader hade jag ökat 18 kilo i vikt + andra problem som kom smygande.

Jag fick medicin och ändrade min kosthållning som var bra för min kroniska sjukdom i ssk.
Till slut gick jag ned all övervikt och kunnat behålla den med strikt kosthållning.
Kanske kan du prova att få henne att söka sig till  vården för att få koll på hennes hormoner? 

Ifall det är dem som spökar?

Att utesluta problem med sköldkörten kan också bli startskottet till att få till en förändring och stöttning till det som lett till viktökningen. 

Tänk även på att den säkraste och hållbaraste framgången nås genom att hela familjen stöttar och håller till samma kosthållning.

Som någon nämnde i tråden är det KOSTEN som är det viktigaste för att nå viktminskning, inte träningen.

Hmm, om du tror du för alltid kommer känna så för personen. 

Andra saker kan läggas till i ett förhållande utöver fetma. Inoperabla diskbråck, reumatiska åkommor, neurologiska sjukdomar. Hustrur och män brukar sällan överge sin älskade i hälsomässiga motgångar. Vad är svår fetma om inte en sjukdom?? Tänk om alla tänkte så egoistiskt som du gör. Då skulle vi få ännu fler ungar som far som pingpongbollar mellan två bostäder. 

Hennes övervikt är ett matmissbruk och då hittar man sina vägar vare sig öppet eller dolt så även om hon inte köper chipsen i affären när TS är med så kommer hon i annat fall äta det på jobbet eller gömma sig nånstans där hon äter det. Hon har säkert nåt stack med godis, chips, kakor nånstans på sitt jobb, i nån låda eller så hittar hon nån affär eller kiosk i närheten. Where's there's a will there's a way. 

Jag har känt en person som bar på mycket övervikt och denne man såg jag aldrig äta knappt, det var för att han åt i smyg när vi andra inte såg (på natten, kom jag fram till till slut). Den andre åt helt öppet, det var stora portioner, nån gång misstog jag det som att det bjöds till alla men det visade sig att det var bara den här personens skål - för en kväll, så inte till oss andra och inte vad jag kunnat tro för en hel vecka eller så. 

Jag tror många har ingen koll när det sätts fram chips och annat och man äter medan man ser på teven och så växer magsäcken och sen känner man sig inte mätt utan ökar upp andra portioner också bara för att magsäcken vuxit och så är det igång. Hur som tror jag man måste vara överens som par vad som släpps in i hemmet och inte. Vi har tagit beslut som andra familjer inte tagit då vi från början var överens om att det där var inte nyttigt, men annat har kommit in som inte varit nyttigt det heller.

Jag har lättare disciplin än vad min man har så han kunde bli ilsken på mig om han hittade något snacks eller kakor som jag köpt och tänkt bjuda på i slutet av veckan, fredags eller lördagskväll, särskilt en gång minns jag att jag blev utskälld och jag bara tänkte att men herregud, om du inte öppnar påsen då är det väl ingen risk att du börjar ta? (för mig är oöppnade påsar typ "heliga", jag rör dem inte, är som att de inte finns, eller att jag tänker att "det där är inte mitt" eller "det där är inte till nu").

Jag gjorde så att jag började gömma undan då snacks:et ock kakorna och kunde höra honom på kvällarna leta runt efter det, nu har jag slutat med det med utan om vi ska ha så köper jag det i sista minuten istället, att man köper det till då man ska ha det.

Man får försöka hitta sina vägar när man är mer än en i hushållet, vad som kan fungera för en annan funkar inte för den tredje. Jag har förstått att jag inte bara kan tänka på hur jag är, utan den som har minst disciplin (fast han har mer disciplin när det gäller annat, så som hans träning) är den vars hårda schema måste bara hållas. Jag blev anklagad för att jag inte stöttade honom eller brydde mig. Nu hade vi lite tvärtom-problematik vilket var att jag var nöjd med hur jag var medan han som jag tyckte också borde vara nöjd inte var det, och han var inte nöjd med mig heller kom han då fram till. Jag hade knappt någon övervikt, och nån annan gång hade jag ingen övervikt, men han var väldigt sträng mot sig själv den här tiden och han tyckte han var mildare mot mig, men ville ändå säga åt mig. Man kan i princip nog missbruka precis vad som helst om man själv är i obalans, min man såg bra ut och jag tyckte han var i form och han var ändå missnöjd. Kom fram senare att det var psykiskt med honom också, fast han då blivit en tränings och dietfreak ut av det. Hans problem med mig bottnade sig mest i påstod han att han var rädd för att jag skulle bli sjuk (igen), och en händelse som jag tyckte var för rätt länge sedan och inte aktuell, där han känt sig maktlös när jag insjuknade. Det han kände han hade makten över var vikten och var träningen och vad han stoppade i sig och denna rädsla och att vilja kontrollera mig kom ut på helt fel sätt. Jag kan få den känslan någon gång än idag att han studerar mig medan jag äter, innan att han tyckte jag åt för lite och sedan om han tyckte jag åt för mycket, det var jobbigt, jag ville inte äta runt honom, ha den speciella blicken han hade på mig. Jag tror att håller man bara allt på en jämn nivå, i balans och tänker och uttrycker sig på bra, respektfulla sätt så kan det göra positivt för ett par och föra dem framåt, men att det kan också vara väldigt känsligt och bli fel fort. Han försökte också ge mig tips om hur jag skulle träna, men det var en tunn linje där också som var avgörande, nu gjorde han det bra, men ändå satte det sig i huvudet på mig nog p.g.a allt det andra han sagt och för att jag också nog visste att han höll på att bli för mycket med detta, och det var normalt för honom, men han blev värre och värre, det hela trappades upp, och jag hängde inte med och ville inte hänga med heller. Det blev en dragkamp där han stod i ena änden och jag den andra. Det låste sig för mig att jag tänkte bara att han skulle se brister på min kropp när vi skulle vara tillsammans, jag fixade inte det. Han kunde inte se någon koppling mellan vad han sagt, gjort skulle påverka mig i den riktningen. 

Jag har suttit på en kurs som handlade om just övervikt och de som kunde alla svaren var de som hade kraftig övervikt, för mig gick det rätt dåligt för och då var jag underviktig. 

Jag tror att för en del så är det kunskapen de saknar och stödet till förändring och man kan lämna det vid det, men för del andra tror jag de har all kunskap de behöver för att göra förändringen till viktminskningen men de klarar inte av det pga psyket eller något annat, så som det hormonella då, eller det medicinska (vissa mediciner ökar man med i vikt). 

Hmm, om du tror du för alltid kommer känna så för personen. 

Andra saker kan läggas till i ett förhållande utöver fetma. Inoperabla diskbråck, reumatiska åkommor, neurologiska sjukdomar. Hustrur och män brukar sällan överge sin älskade i hälsomässiga motgångar. Vad är svår fetma om inte en sjukdom?? Tänk om alla tänkte så egoistiskt som du gör. Då skulle vi få ännu fler ungar som far som pingpongbollar mellan två bostäder. 

Viktigt att komma ihåg är att det faktiskt inte bara handlar om hur sambon känner och mår. Det handlar lika mycket om hur TS känner och mår.

Man är två i en relation. Man bör ta hand om varandra ja, men ingen ska behöva utplåna sig själv för att få det att funka.