Ni som inte får sex men inte vill lämna
Jag vet att det finns många av er där ute. Som älskar sin partner och inte vill lämna. Och inte ser sig själva som någon som är otrogen. Hur gör ni för att överleva?
-
-
Svar på tråden Ni som inte får sex men inte vill lämna
-
Det är nog ett klokt val! Lycka till på resan mot det liv du vill ha och hoppas att du når fram dit snartAnonym (Sex) skrev 2023-11-14 18:45:05 följande:Ja, jo så kan du göra. Min barndom var inget vidare den heller. Kanske därför jag också stannade länge i ett sexlöst förhållande. Rädsla att va ensam, menar jag. Men jag är faktiskt MER rädd att livet bara försvinner förbi utan sex och närhet, därför lämnar jag nu.
-
Jag förstår liknelsen ovan, men det är mer som att någon tagit bort stora delar av tunntarmen. Man överlever men näringen till kroppen/förhållandet minskar radikalt.Anonym (Man) skrev 2023-10-02 12:21:59 följande:Egentligen är det inte så märkligt. Man bestämmer sig för att infinna sig i förändringen i livete. Det finn människor som blir av med en arm, ett ben eller synen. Inget dom hade önskat och otroligt tråkigt för att inte säga hemskt. Men dom flesta av dom finner sig till slut i sitt "nya liv" och hittar ett sätt att leva vidare.
För mig är det det samma när man fått sexlivet "bortamputerat". Man finner sig, man vänjer sig och man inrättar sig efter förändringen. Det handlar väl om en inställning till saker och ting. Man tar kontroll över sitt sätt att tänka.
Att utsättas för en sådan amputation utan att få någon som helst anledning, (Som där den ena bara inte har lust längre) . Det är nog så knäckande att det kan vara svårt att återhämta sig eller ens överleva. Finn det däremot en anledning för amputationen, som en sjukdom eller skada så kan man mycket enklare lära sig acceptera det. Man är nöjd över att ens leva vidare.
Det kommer säkert vara många, som inte kan acceptera denna analogi. Men det är så väldigt många av oss fungerar emotiellt. Framförallt män. Det är inte för att vi behöver tömma oss som vi suktar efter sex! Det är för att knyta an och stärka banden. Det är lixom hela poängen med sexet och det intima samspelet. Tvärr har jag hittills inte hittat någon som kan presentera ett alternativ som fungerar som ersättning, för personer som knyter an genom sex.
De som är på andra sidan, behöver känna de att emotiella banden, kärleken etc finns där redan, för att ens kunna få lust. Att uppfylla detta är något som säkert motiverat många män till att möta upp (de absolut rimliga kraven) från feminismen. Men tyvärr finns det sällan någon förståelse tillbaka om behovet av sex. -
Det där låter som en falsk skröna.KimLinnefeldt skrev 2023-10-03 19:56:14 följande:
Ofrivillig ensamhet kan vara plågsamt, faktiskt farligt.
Att vara ensam i ett förhållande är värre än att vara helt ensam, för då finns åtminstone hoppet om att träffa någon och göra sig av med ensamheten.
Man är förövrigt aldrig ensam i en relation. -
Varför skulle det vara knäckande över huvud taget? Om man behöver den bekräftelsen behöver man verkligen jobba på sig själv. Finns så många veka människor.Anonym (Alex) skrev 2023-11-14 22:19:28 följande:Jag förstår liknelsen ovan, men det är mer som att någon tagit bort stora delar av tunntarmen. Man överlever men näringen till kroppen/förhållandet minskar radikalt.
Att utsättas för en sådan amputation utan att få någon som helst anledning, (Som där den ena bara inte har lust längre) . Det är nog så knäckande att det kan vara svårt att återhämta sig eller ens överleva. Finn det däremot en anledning för amputationen, som en sjukdom eller skada så kan man mycket enklare lära sig acceptera det. Man är nöjd över att ens leva vidare.
Det kommer säkert vara många, som inte kan acceptera denna analogi. Men det är så väldigt många av oss fungerar emotiellt. Framförallt män. Det är inte för att vi behöver tömma oss som vi suktar efter sex! Det är för att knyta an och stärka banden. Det är lixom hela poängen med sexet och det intima samspelet. Tvärr har jag hittills inte hittat någon som kan presentera ett alternativ som fungerar som ersättning, för personer som knyter an genom sex.
De som är på andra sidan, behöver känna de att emotiella banden, kärleken etc finns där redan, för att ens kunna få lust. Att uppfylla detta är något som säkert motiverat många män till att möta upp (de absolut rimliga kraven) från feminismen. Men tyvärr finns det sällan någon förståelse tillbaka om behovet av sex. -
Därför att det är ett behov. Du överlever utan sex. Men jag tror faktiskt att det blir en kortare tid än med sex, i alla fall för mej. Vi kan väl konstatera att vi är olika, med olika behov. Min man tycks klara sej fint utan sex, men inte jag. Det går inte. Jag går äntligen vidare. Det är absolut bättre med ensamhet. Då finns hoppet där om att träffa någon som vill ha mej.Anonym (Axel) skrev 2023-11-14 22:35:24 följande:Varför skulle det vara knäckande över huvud taget? Om man behöver den bekräftelsen behöver man verkligen jobba på sig själv. Finns så många veka människor.
-
Du är ju uppenbarligen ett exempel på dem som inte fått den intellektuella kapaciteten att hantera att människor är och fungerar olika. En av dem jag skriver om i sista stycket i mitt förra inlägg.Anonym (Axel) skrev 2023-11-14 22:35:24 följande:Varför skulle det vara knäckande över huvud taget? Om man behöver den bekräftelsen behöver man verkligen jobba på sig själv. Finns så många veka människor.
Det handlar inte om bekräftelse utan att ge näring till relationen och känslan av förbund och tillhörighet. Det fysiska är lika fundamentalt som förtroende och omsorg för att känslan av kärlek ska bli fullkomlig.
Bäst att tillägga att det finns dem som tillhör gruppen jag skriver om sist förra inlägget som har den empatiska förmågan att förstå hur partnern lider av att lusten försvunnit. Och jag skulle säga att det är nog dessa som lider mest i sexlösa förhållanden. En känsla av otillräcklighet och samtidigt inte göra avkall på att vara intim utna att känna sig bekväm i det. För att ställa upp och ha sex emot sin vilja är minst lika förödande för kärleken. -
De som lider av det är uppenbart veka och behöver jobba på sig själva.Anonym (Alex) skrev 2023-11-15 09:13:02 följande:Du är ju uppenbarligen ett exempel på dem som inte fått den intellektuella kapaciteten att hantera att människor är och fungerar olika. En av dem jag skriver om i sista stycket i mitt förra inlägg.
Det handlar inte om bekräftelse utan att ge näring till relationen och känslan av förbund och tillhörighet. Det fysiska är lika fundamentalt som förtroende och omsorg för att känslan av kärlek ska bli fullkomlig.
Bäst att tillägga att det finns dem som tillhör gruppen jag skriver om sist förra inlägget som har den empatiska förmågan att förstå hur partnern lider av att lusten försvunnit. Och jag skulle säga att det är nog dessa som lider mest i sexlösa förhållanden. En känsla av otillräcklighet och samtidigt inte göra avkall på att vara intim utna att känna sig bekväm i det. För att ställa upp och ha sex emot sin vilja är minst lika förödande för kärleken.
Sen om någon vill gå vidare för att han vill ha sex så är inte det konstigt alls. Men att lida för att man inte får sex är bara så patetiskt
Människor är inte särskilt olika i grunden. Däremot blir de olika beroende på de beslut de fattar. Vissa har fegat ur hela livet och då blir de svaga. -
För oss började det när vi skaffade barn. Från att ha sex MINST en gång per dag till 3-4 gånger i veckan, till en gång i veckan och nu max ettpar gånger i månaden.
Barnen är i demdär härliga åldrarna mellan 2 och 4.
Jag försöker visa så mycket förståelse jag bara kan trots att jag känner ett större behov. Hon blir "over touched" av småbarnen som är väldigt mammiga av sig, hon har ett jobb som gör henne stressad och gör att hon får svårt att sova på nätterna (hon har dock sagt upp sig och ska börja studera om hon kommer vidare efter årsskiftet). Hon är en introvert och jag är en extrovert människa, vilket gör att vi får göra kompromisser i vårat sociala liv med allt från fritidsaktiviteter till att träffa kompisar. Jag har ett jobb som brukar leda till sena kvällar och en & annan affärsresa under åren. Allt detta gör att hon lätt blir överstimulerad vilket totaldödar hennes sexlust. Vi har pratat om det flera gånger och vi försöker hitta så mycket tid åt varandra vi kan. Jag är helt inställd på att det kommer bli bättre när barnen börjar bli mer självständiga och när hon har hittat ett jobb som hon mår bra av. Sen om det tar 1,2 eller 4 år till så får det göra de. Men om sexlivet fortsätter vara lika dött när vi känner mer stabilitet i tillvaron så kommer jag inte orka mer. Sexet är en sån central del för mig i ett förhållande och jag är en sån person som känner bekräftelse genom beröring, så jag vet att jag inte mår bra i ett ett sånthär förhållande jag lever i just nu. Jag skulle hellre vara singel och inte ha sex lika ofta än att vara i ett förhållande där man ständigt är kåt och inte får ligga.
Men allt mitt fokus ligger i att stötta henne och göra så mycket jag kan i hushållet så hon kan få så mycket andrum så möjligt. Jag har övervägt psykologisk hjälp då jag periodvis känner mig som en sexgalen när jag har tjatat på henne eller köpt sexleksaker för att stilla mitt behov, min hjärna och min lust vill fortfarade ha sex varje dag. 😅 Men hon tycker att det är överdrivet att jag skulle behöva hjälp och för henne så säger hon att det inte är ett problem att jag har såna perioder. Men vi får se, jag hoppas verkligen vi hittar tillbaks igen 😊 -
För drygt tio år sedan ville min man inte ha sex medan jag hade hur mkt lust som helst. Vi fick igång det hela några år efter mycket tjat från min sida. Sedan dalade det igen till max varannan månad. Min man har sällan lust och pga potensproblem vill han aldrig ha penetrerande sex ifall det inte funkar. Samtidigt vill han inte ta tabletter för att inte få biverkningar. Nu har min lust mer el mindre dött så jag orkar inte "dra" mer, jag har fått så många nej jag orkar ta och kan aldrig bli tänd av hans lust eftersom den verkar näst intill obefintlig. Det är både skönare att inte vara frustrerad, och värre att inte ens ha sin lust. Den kan vakna till ibland av doften från någon man.
-
Du har sex ett par gånger i månaden och säger att du knappt orkar mer. Du behöver verkligen ta itu med dig själv, för dina barns skull, för din frus skull men också för din egen. Det mest troliga är att ni kommer att ha mindre sex om 5 år, inte mer. Du måste helt enkelt lära dig att hantera det. Att hävda att man inte orkar är bara så svagt. Ska dina barn behöva växa upp med skilda föräldrar för att du måste ha sex en gång i veckan? Otroligt ansvarslöst!Anonym (Fader till två) skrev 2023-11-18 09:32:47 följande:
För oss började det när vi skaffade barn. Från att ha sex MINST en gång per dag till 3-4 gånger i veckan, till en gång i veckan och nu max ettpar gånger i månaden.
Barnen är i demdär härliga åldrarna mellan 2 och 4.
Jag försöker visa så mycket förståelse jag bara kan trots att jag känner ett större behov. Hon blir "over touched" av småbarnen som är väldigt mammiga av sig, hon har ett jobb som gör henne stressad och gör att hon får svårt att sova på nätterna (hon har dock sagt upp sig och ska börja studera om hon kommer vidare efter årsskiftet). Hon är en introvert och jag är en extrovert människa, vilket gör att vi får göra kompromisser i vårat sociala liv med allt från fritidsaktiviteter till att träffa kompisar. Jag har ett jobb som brukar leda till sena kvällar och en & annan affärsresa under åren. Allt detta gör att hon lätt blir överstimulerad vilket totaldödar hennes sexlust. Vi har pratat om det flera gånger och vi försöker hitta så mycket tid åt varandra vi kan. Jag är helt inställd på att det kommer bli bättre när barnen börjar bli mer självständiga och när hon har hittat ett jobb som hon mår bra av. Sen om det tar 1,2 eller 4 år till så får det göra de. Men om sexlivet fortsätter vara lika dött när vi känner mer stabilitet i tillvaron så kommer jag inte orka mer. Sexet är en sån central del för mig i ett förhållande och jag är en sån person som känner bekräftelse genom beröring, så jag vet att jag inte mår bra i ett ett sånthär förhållande jag lever i just nu. Jag skulle hellre vara singel och inte ha sex lika ofta än att vara i ett förhållande där man ständigt är kåt och inte får ligga.
Men allt mitt fokus ligger i att stötta henne och göra så mycket jag kan i hushållet så hon kan få så mycket andrum så möjligt. Jag har övervägt psykologisk hjälp då jag periodvis känner mig som en sexgalen när jag har tjatat på henne eller köpt sexleksaker för att stilla mitt behov, min hjärna och min lust vill fortfarade ha sex varje dag. 😅 Men hon tycker att det är överdrivet att jag skulle behöva hjälp och för henne så säger hon att det inte är ett problem att jag har såna perioder. Men vi får se, jag hoppas verkligen vi hittar tillbaks igen 😊
-
Du vet uppenbarligen inte vad du pratar om. Det här problemet gäller både män och kvinnor. Jag måste klämma in det med, eftersom vissa män tror det bara gäller män. Kvinnor har också sexlust och i mitt fall är den högre än mannens sexlust. Hur i H-e tror det det känns att ständigt bli avvisad? Sen finns det ingen forskning i världen som visar att barn till skilda föräldrar har det sämre än barn till föräldrar som bor ihop. Barnen blir lyckliga när föräldrarna är lyckliga. Att separera kan vara att ta ansvar för sin egen lycka och därmed barnens lycka.Anonym (Axel) skrev 2023-11-18 19:15:22 följande:Du har sex ett par gånger i månaden och säger att du knappt orkar mer. Du behöver verkligen ta itu med dig själv, för dina barns skull, för din frus skull men också för din egen. Det mest troliga är att ni kommer att ha mindre sex om 5 år, inte mer. Du måste helt enkelt lära dig att hantera det. Att hävda att man inte orkar är bara så svagt. Ska dina barn behöva växa upp med skilda föräldrar för att du måste ha sex en gång i veckan? Otroligt ansvarslöst!
-
Känner att jag måste går ett nytt inlägg här.
Efter 10talet år utan intimitet med min hustru trodde jag att allt var som det borde och att livet såg ut så här framöver. Har aldrig varit den som tittar efter kvinnor, flörtar eller ens fantiserar efter andra kvinnor men jag blev helt knockad av ett möte här om sistens.
Hon är yngre än mig men har en gammal själ och vi klickar på alla områden. Hon är inte intresserad av någon relation utan vill träffa mig då och då, när andan faller på. Hon vill absolut inte att jag ska lämna min familj, gör jag det så avslutar hon med mig. Och jag vill inget hellre än att göra just detta. Har aldrig känt något liknande, Den närhet den här kvinnan ger mig är otrolig.
Jag känner mig fast mellan två omöjligheter, jag kan inte bryta upp från min hustru då kommer kvinnan att överge mig och jag kan inte stå ut med att fortsätta som nu, jag vill ju ha hela henne.
Har kommit till insikt att jag måste avsluta med kvinnan innan jag går sönder psykiskt. Troligen kommer jag även att bryta upp från min hustru framöver. Kanske kommer jag att träffa någon annan i framtiden. -
Antingen så ljuger du eller så saknar du all form av kunskap på området. Det går sämre för barn till skilda föräldrar i så gott som alla avseenden.Anonym (Sex) skrev 2023-11-19 16:50:32 följande:Du vet uppenbarligen inte vad du pratar om. Det här problemet gäller både män och kvinnor. Jag måste klämma in det med, eftersom vissa män tror det bara gäller män. Kvinnor har också sexlust och i mitt fall är den högre än mannens sexlust. Hur i H-e tror det det känns att ständigt bli avvisad? Sen finns det ingen forskning i världen som visar att barn till skilda föräldrar har det sämre än barn till föräldrar som bor ihop. Barnen blir lyckliga när föräldrarna är lyckliga. Att separera kan vara att ta ansvar för sin egen lycka och därmed barnens lycka.
"Research has documented that parental divorce/separation is associated with an increased risk for child and adolescent adjustment problems, including academic difficulties (e.g., lower grades and school dropout), disruptive behaviors (e.g., conduct and substance use problems), and depressed mood2.Offspring of divorced/separated parents are also more likely to engage in risky sexual behavior, live in poverty, and experience their own family instability. Risk typically increases by a factor between 1.5 and 2."
www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC6313686/ -
En ny avhandling i sociologi från Stockholms universitet visar att barn till separerade som lever i växelvis boende mår ungefär lika bra som barn till föräldrar som inte har separerat.Anonym (Axel) skrev 2023-11-19 22:34:29 följande:Antingen så ljuger du eller så saknar du all form av kunskap på området. Det går sämre för barn till skilda föräldrar i så gott som alla avseenden.
"Research has documented that parental divorce/separation is associated with an increased risk for child and adolescent adjustment problems, including academic difficulties (e.g., lower grades and school dropout), disruptive behaviors (e.g., conduct and substance use problems), and depressed mood2.Offspring of divorced/separated parents are also more likely to engage in risky sexual behavior, live in poverty, and experience their own family instability. Risk typically increases by a factor between 1.5 and 2."
www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC6313686/
www.su.se/nyheter/hur-m%C3%A5r-barn-till-separerade-1.650338
-
Inget av det förändrar det jag sa. Forskning har visat att barn till skilda har det sämre på så gott som alla områden.Anonym (Sex) skrev 2023-11-20 03:29:04 följande:En ny avhandling i sociologi från Stockholms universitet visar att barn till separerade som lever i växelvis boende mår ungefär lika bra som barn till föräldrar som inte har separerat.
www.su.se/nyheter/hur-m%C3%A5r-barn-till-separerade-1.650338 -
Är barnen så pass små så kan du lätt ge det ett par år till. Tror du gör helt rätt som er situation ser ut i nuläget.Anonym (Fader till två) skrev 2023-11-18 09:32:47 följande:
För oss började det när vi skaffade barn. Från att ha sex MINST en gång per dag till 3-4 gånger i veckan, till en gång i veckan och nu max ettpar gånger i månaden.
Barnen är i demdär härliga åldrarna mellan 2 och 4.
Jag försöker visa så mycket förståelse jag bara kan trots att jag känner ett större behov. Hon blir "over touched" av småbarnen som är väldigt mammiga av sig, hon har ett jobb som gör henne stressad och gör att hon får svårt att sova på nätterna (hon har dock sagt upp sig och ska börja studera om hon kommer vidare efter årsskiftet). Hon är en introvert och jag är en extrovert människa, vilket gör att vi får göra kompromisser i vårat sociala liv med allt från fritidsaktiviteter till att träffa kompisar. Jag har ett jobb som brukar leda till sena kvällar och en & annan affärsresa under åren. Allt detta gör att hon lätt blir överstimulerad vilket totaldödar hennes sexlust. Vi har pratat om det flera gånger och vi försöker hitta så mycket tid åt varandra vi kan. Jag är helt inställd på att det kommer bli bättre när barnen börjar bli mer självständiga och när hon har hittat ett jobb som hon mår bra av. Sen om det tar 1,2 eller 4 år till så får det göra de. Men om sexlivet fortsätter vara lika dött när vi känner mer stabilitet i tillvaron så kommer jag inte orka mer. Sexet är en sån central del för mig i ett förhållande och jag är en sån person som känner bekräftelse genom beröring, så jag vet att jag inte mår bra i ett ett sånthär förhållande jag lever i just nu. Jag skulle hellre vara singel och inte ha sex lika ofta än att vara i ett förhållande där man ständigt är kåt och inte får ligga.
Men allt mitt fokus ligger i att stötta henne och göra så mycket jag kan i hushållet så hon kan få så mycket andrum så möjligt. Jag har övervägt psykologisk hjälp då jag periodvis känner mig som en sexgalen när jag har tjatat på henne eller köpt sexleksaker för att stilla mitt behov, min hjärna och min lust vill fortfarade ha sex varje dag. 😅 Men hon tycker att det är överdrivet att jag skulle behöva hjälp och för henne så säger hon att det inte är ett problem att jag har såna perioder. Men vi får se, jag hoppas verkligen vi hittar tillbaks igen 😊
