Är min pappa korkad eller egoist eller saknar han respekt för andra?

Ställer mig i kören och säger att det låter lite 40-talisttypiskt. Vana att ta plats, världen ska anpassa sig efter de och inte tvärtom, frun sköter mat, tvätt, barn och hem så att "vara upptagen" är okänt, och iom att de aldrig varit upptagna är spontanbesök fullt normala, även om barnen har häcken full av heltidsjobb, idrottande barn 13 gånger i veckan osv där schemat är lagt av ett tetrisproffs.
Plumpa kommentarer, kvinnoförnedrande eller rasistiska skämt, inte känna av när man ska lägga band på sig, bara dyka upp och gå rakt in, ända in i duschrummet om ingen mött en innan..
Fast min pappa är raka motsatsen till din när det kommer till tider, en timme före utsatt tid är bara bra, om man får punktering så hinner man byta däck utan att bli sen.. att den som sen bjudit in inte är klar, dammsuger, städar, duschar, dukar, klär barn och är allmänt skitstressad sista timmen.. nädå, då kan man sitta i köket och prata en massa  //
Så nu fick jag ösa ur mig lite också.

Min pappa kan också göra spontanbesök där han beter sig som ett barn. Kommer oanmäld alternativt ringer två minuter inman från bilen. Är då ingen hemma så blir han jätteförvånad och ibland faktiskt också lite stött. Här har minsann han tagit en omväg för att ses så är ingen där.. 

Är man hemma blir han lite förvånad om det är annat inplanerat. Kan klampa rakt in i sovrummet och babbla om vad som helst även om nån står och byter om exempelvis. Verkar inte förstå att man kanske inte gör så. 

Låter lite som mina barns pappa.... Han har genom hela deras uppväxt kommit och gått på diverse matcher, som att det bara är som publik man är där (inte som stöttande förälder som intresserar sig för sina barn). Ibland är det för kallt, ibland börjar det något bra på TV som inte går att missa och ibland var matchen bara tråkig. Kom ofta sent och lämnade i halvtid.

Samma visa med kalas, bröllop, begravningar och dop. Tackade bara JA om han kände för att gå - ingen känsla för att man ibland deltar i saker för att visa omtanke och respekt för andra. 

Men han är ingen elak person. Bara väldigt självcentrerad och kan inte förstå varför man förväntas göra vissa saker. Jag tror att denna typ av människor måste möta direkta kommentarer som "Du upplevs som elak när du gör sådär." (Tyvärr är inte kommunikation min starkaste sida - så vi är skilda idag....)

Men säg åt din pappa på skarpen och förklara _varför_ han upplevs som jobbig/bufflig/egoistisk. Och hjälper det inte så får du himla med ögonen och betrakta honom som en mindre vetande person. Du kan säga till dina barn att du tycker din pappa beter sig som skräp, men att han gör det för att han är korkad, inte för att han inte bryr sig om barnbarnen

Låter lite som mina barns pappa.... Han har genom hela deras uppväxt kommit och gått på diverse matcher, som att det bara är som publik man är där (inte som stöttande förälder som intresserar sig för sina barn). Ibland är det för kallt, ibland börjar det något bra på TV som inte går att missa och ibland var matchen bara tråkig. Kom ofta sent och lämnade i halvtid.

Samma visa med kalas, bröllop, begravningar och dop. Tackade bara JA om han kände för att gå - ingen känsla för att man ibland deltar i saker för att visa omtanke och respekt för andra. 

Men han är ingen elak person. Bara väldigt självcentrerad och kan inte förstå varför man förväntas göra vissa saker. Jag tror att denna typ av människor måste möta direkta kommentarer som "Du upplevs som elak när du gör sådär." (Tyvärr är inte kommunikation min starkaste sida - så vi är skilda idag....)

Men säg åt din pappa på skarpen och förklara _varför_ han upplevs som jobbig/bufflig/egoistisk. Och hjälper det inte så får du himla med ögonen och betrakta honom som en mindre vetande person. Du kan säga till dina barn att du tycker din pappa beter sig som skräp, men att han gör det för att han är korkad, inte för att han inte bryr sig om barnbarnen

Och nu kom nästa "grej" från min pappa.
Jag fick ett samtal igår med frågan om jag ska till kyrkogården till helgen. Alla helgona... Nej svarade jag, då är vi på tävling 10 mil åt andra hållet med barnen. Han började direkt föreläsa. Samma gamla mantra. Jag måste till kyrkogården för annars kommer jag att glömma de som har gått bort. Jag måste dit för att visa respekt. Jag måste dit för vad ska folk tro. 

1. Jag minns de som har gått bort på mitt sätt
2. Jag visar den respekt som de visade mig när de levde, de har satt ribban 
3. Jag skiter i vad folk tror
4. Jag anser att de som lever är viktigare att vårda så att jag inte ångrar något den dag jag dör!

Så jag frågade min pappa om han tyckte att det var rimligt att vi var på tävling hela dagen med barnen för att sedan på kvällen köra 10 mil till staden där kyrkogården är för att efter det köra 5 mil till för att komma hem.
Det tyckte han ju så klart inte men han ansåg att det var rimligt att jag struntade i att följa med på tävlingen för att ta bussen till kyrkogården. Alternativt att vi borde ha planerat in tävlingarna bättre och inte anmält barnen just den här helgen. 

Jag la på luren

Samma här. Min pappa är likadan och min man kommer säkerligen bli likadan. Jag ser ingen annan logisk förklaring än att det kommer med åldern. De (läs män) verkar ha någon osynlig gräns där de går från socialt kompetenta vuxna till småbarn igen. 😂