Tredje barnet

Det är väl bara kroppen som kan bestämma på ett sätt.
Jag är 45 och har barn som är 16, 9 och 1 år gått jättebra för vår delmed den spridningen och jo trivs med det. 

Jag var 36 när jag började vänta min minsta. fyllde 37 samma månad han föddes. Jag fyller nu 38- upplever att om vi skall ha en till är det liksom
asap, skulle inte våga vänta
länge alls//:
Har äldre barn sen tidigare relation. Bara kul med stora barn och bebis- förutom att bebis är ?ensambarn?,

Jag har en 19 åring, en 5,5 åring, en 4 åring och en 2,5 åring. De små barnen har en stark och nära relation som syskon. Den äldre älskar dem såklart men har inte samma relation till dem som de har till varandra. Åldersglappet är för stort för det. Alla kan INTE få den uppmärksamhet som de behöver. Allra minst 19 åringen som är äldst och således måste stå tillbaka mest. Jag önskar att varje barn jag har kunde få 100% av min uppmärksamhet men i verkligheten funkar det inte så. Förut hade jag dåligt samvete för det men inte nu längre. De får tugga i sig att turas om att stå tillbaka allihop. Mest 19 åringen, då. Men även 2,5 åringen får vänta längre än han behövt om han hade varit ensambarn eller haft "bara" ett syskon.

Jag älskar dem och ångrar ju ingen av dem, så det vore puckat av mig att tänka "ååhhhh jag borde inte skaffat alla fyra eftersom de inte kan få så mycket uppmärksamhet". De vet att de är älskade. Man kan inte skippa att skaffa fler barn av anledningen att de befintliga ska få service inom en minut när de piper.