Anonym (S) skrev 2023-11-22 21:20:10 följande:
Hej
Jag tycker ditt barn beskriver det bra.
Skolmiljön ställer för höga krav på honom, det blir kaos och förmodligen har orden blivit en slags hantering av kaoset...
Han blir också sedd av de andra och får en identitet som rolig som ju såklart känns skönare att ta på sig än kaosidentiteten
Skulle jag få detta på mitt bord (är skolkurator) så skulle jag nog dels försöka hjälpa honom att ringa in vad som gör "kaoset" och förebygga det.
Försöka hitta situationer där han lyckas och bygga vidare på dem...
Jag skulle inte göra så stor grej av könsorden och svärorden utan se dem endast som signal att det blivit kaosigt. Jag skulle även uppmärksamma ALLA tillfällen som han lyckas med att inte svära och helst om det varit en rörig dag.
Han är liten och barn i den åldern lär sig inget att få veta när de gör fel...de lär sig när de får veta att de gör rätt...
Skulle nog dock även jobba med hela gruppen eftersom hans beteende inte är isolerat utan påverkas och inspireras av de andra...
Nu jobbar du inte i skolan så det är inte så lätt för dig att bestämma hur de ska jobba.
Vet du vad psykologen har gjort för något?
Hej. Förlåt för sent svar!
tusen tack för ditt. Fann mycket tröst i det Även om jag sitter oroad ändå. Jag jobbar inte inom skolan men jobbar i angränsande område och borde egentligen ha full koll på allt detta och har det egentligen v g andras barn/familjer men här står jag ganska handfallen just vad gäller språkbruket och det blir bara värre.
på många sätt är han lugnare i skolan nu. Mer delaktig. Får gjort saker. Men just detta språkbruk. Och även beteende kopplat till det nu på senare tid. Jag står helt mållös när pedagogerna beskriver det. Misstror de absolut inte. Men det är som att de beskriver delvis ett helt annat barn.
När vi pratar med honom hemma så säger han att andra kompisar säger det och sen tar han efter och kan inte sluta när han väl börjat. Det är ju en del av hans svårigheter. Bromsa sig/hejda impulsen. Men det som gör mig fundersam är hur kan det komma sig att jag/vi ALDRIG hört något i närheten av det som kan komma ut på skolan, hemma/hos vänner/släkt osv. Aldrig. Han säger det själv också: nej jag skulle aldrig säga något sånt hemma eller hos någon annan. Och nej. Det gör han inte. Och vi är inte på något sätt stränga och tabubelägger allt etc. Utan tillåter nyfikenhet och frågor och bemöter de utifrån ålder och mognad.
han sa idag att de andra kompisarna pratar så sinsemellan varandra och skrattar tillsammans och han gör då som dem men det blir bara tokigt för han kan inte bromsa in. Och tillägger sedan att han inte är så duktig på att komma på andra saker som kan få kompisarna att skratta. Samt att det räcker att han ser en viss person för att komma på vad hon/han sagt för ?roligt? som han sedan spinner vidare på.
jag vet ju att han är ?utanför?. Men pedagogerna menar att han inte är det. har kompisar osv. O jo till viss del, i sammanhangen, men blir Inte vald och har själv svårt att ta Kontakt på adekvat sätt samtidigt som han är social och inte direkt tillbakadragen.
vad psykologen gör? Handleder. Det är det hon gjort och gör. Hur mkt det hjälpt vet jag ej. Det som hjälpt är en mer stabil personalgrupp i klassen.
men jag vet verkligen inte hur jag ska tackla att det bara blir värre och värre med språk/könsord/sexuellt laddade ord (som jag vet att han inte alls förstår?märks tydlig när man pratar om det med honom men han förstår att det blir laddat för många). Har funderat på om det är något sorts tvångsmässigt beteende han har men då borde ju inte det ske endast i skolan tänker jag?! Någonstans spiller det ju över även under fritiden?
kommer ta kontakt med BUP för vägledning. troligtvis ligger någon diagnos bakom det hela också men vi har inte känt något behov av att utreda detta då vi inte upplevt hans utmaningar som ett problem vi inte kunnat hantera. Det har alltid funkat bra med honom i olika sammanhang osv. God inlärningsförmåga etc. Men nu behöver jag få bolla med någon kring detta. Frågan är bara om det ens gör någon skillnad i skolan?
blir så ledsen.
