• Heyes

    48 körlektioner - ge upp?

    Jag vet inte riktigt vad jag vill med detta inlägg men jag känner mig bara så misslyckad och nere just nu så måste kanske bara skriva av mig och se om det finns någon annan i liknande situation.

    Jag håller på att försöka ta körkort men det går inget vidare. Jag räknade idag hur många lektioner jag tagit och det var 48(70 minuter långa). Jag har också kört privat runt 20 gånger och det känns fortfarande som att det är långt kvar. Jag har de senaste 10 lektionerna knappt blivit godkänd på ett enda moment av det vi kört. Jag hade en uppkörning inbokad men den har nu blivit uppskjuten då jag inte är redo.

    Jag vet inte i detta läge vad jag ska göra. Jag har redan spenderat 55k på detta körkort så det känns jobbigt att ge upp men samtidigt så är jag osäker på om jag någonsin kommer klara det och om jag fortsätter så blir det ju ännu mer pengar som försvinner. Jag har inte längre möjlighet att köra privat så det blir snabbt dyrt. Jag har hittills använt pengar jag fick i arv när min mamma dog men dessa börjar ta slut och om de gör det vet jag inte om jag kan fortsätta i vilket fall som helst.

    Min lärare säger att jag egentligen kan köra men att mitt huvud och min rädsla för att göra fel förstör för mig. Detta kan nog vara sant även om jag ibland tvivlar på att jag faktiskt kan köra.

    Jag undra om det är någon annan som varit i liknade läge och klarat körkortet till slut? Jag känner mig så värdelös då det känns som alla kan ta körkort förutom jag.

  • Svar på tråden 48 körlektioner - ge upp?
  • Anonym (Bilföraren)

    Du är inte ensam ts. Jag tyckte att ta körkort var det svåraste jag gjort i livet. Tog ca 50-60 körlektioner + MASSOR MED PRIVAT ÖVNINGSKÖRNING och hade lätt gett upp om det inte vore för min envisa pappa som bara skulle se till att jag fick ett körkort. Teorin var inga problem, men att omsätta det praktiskt och hålla reda på fordonet, trafiken, att hitta och prata med passageraren blev för mycket. När jag tillslut var redo för uppkörning lyckades jag dock på första försöket och idag är jag ganska bra på att köra om jag får säga det själv. Men det tog ett tag efter att jag fått körkortet och kört själv tills jag blev trygg bakom ratten.

  • ragnvaldigur

    Hade jag vart i den sitsen hade jag bett en kompis med bil å körkort, att övningsköra tillsammans på vischan där inga människor finns. där kan du iaf öva på att manövrera bilen och bli säker rent tekniskt på hur en bil beter sig osv. Sätt upp koner, sladda i snön osv. Backa med släp kanske. 

    alternativt ta automat-kort. 

  • Heyes
    Anonym (Bilföraren) skrev 2023-11-28 23:03:36 följande:

    Du är inte ensam ts. Jag tyckte att ta körkort var det svåraste jag gjort i livet. Tog ca 50-60 körlektioner + MASSOR MED PRIVAT ÖVNINGSKÖRNING och hade lätt gett upp om det inte vore för min envisa pappa som bara skulle se till att jag fick ett körkort. Teorin var inga problem, men att omsätta det praktiskt och hålla reda på fordonet, trafiken, att hitta och prata med passageraren blev för mycket. När jag tillslut var redo för uppkörning lyckades jag dock på första försöket och idag är jag ganska bra på att köra om jag får säga det själv. Men det tog ett tag efter att jag fått körkortet och kört själv tills jag blev trygg bakom ratten.


    Jag såg nu att jag glömt tacka dig för din berättelse. Det har varit otroligt värdefullt för mig att höra andras erfarenheter.
  • Heyes
    Jag tänkte att jag skulle uppdatera tråden ifall någon läser den senare och är i samma situation. Jag klarade idag uppkörningen i Farsta på första försöket och har nu körkort! Jag är så glad och vill tacka alla i tråden som delade med sig av sina erfarenheter och peppade mig att fortsätta.

    Inspektören sa till mig efteråt att jag kan köra men måste bara tro på mig själv och jag tror att det har varit mitt största problem och anledningen att det tog sådan tid. Trafikläraren har sagt samma sak till mig en massa gånger.
    Igen tack till alla.
  • Anonym (Bilföraren)

    Grattis! Glöm nu inte att hålla i körandet så du blir trygg och han bakom ratten också.

  • Anonym (alla måste inte ha körkort)

    synd, hade jag varit du hade jag lätt givit upp :(

  • enfunderandeman

    Grattis till kortet! Bra att du inte gav upp. Om du nu hade tiden och ekonomin.

    Jag kan faktiskt förstå i dagens Sverige, om folk inte har körkort. De behöver inte alls ha med just inlärningssvårigheter.  Som någon sa i denna tråd? Det största skälet och ett ofta skäl. Är ekonomin.

    Det är sjukt dyrt att ta körkort i Sverige. Tror vi ligger i topp 3 eller något i hela Sverige. Sen beror det ibland på bakgrund, social miljö. Har man föräldrar som inte har körkort. Då blir det svårt.  Tänker på vissa personer jag stött på i mitt arbetsliv.

    Där x , inte skulle haft råd. För antalet körlektioner sagd person skulle behövt. Skulle kosta multum, utöver själva körkortet. Denna person kände dessutom ingen att köra upp med. Då drar det iväg bara där, om man måste köpa sig lektioner.  Lägg sen på själva köpet av bil, försäkringar etc. Så förstår man genast att det blir en ekonomisk omöjlighet för en hel del.

    Jag har haft turen att ha haft föräldrar att köra upp med, på den tiden var ju körkort inte alls lika dyrt som idag. Då jag förstår fullt ut, att en del inte har det pga av ekonomi och helt andra förutsättningar.

    Däremot kan jag tycka att en del arbetsgivare är lite lagom sviniga med detta. Det kräver ibland körkort, där det inte ens behövs. Allra värst är tjänster som är på timmar, etc. Där man kanske inte tjänar så mycket. Så bensin på det idag.  Däremot förstår jag det i vissa fall. Som om det ligger ocentralt eller om det är en tjänst som innebär att du kommer köra fordon etc.

    Återigen, grattis till dig =]

  • Agda90

    Om du väljer att INTE ta tag i roten till problemet så kommer du inte att kunna bli en bra förare eller ens klara din uppkörning. 

    Och ärligt talat, så länge du inte har tagit tag i dina problem så vill inte jag ha dig som en medtrafikant. Du skulle bli för farlig för din omgivning. 

    Många som kör anser att det är deras förbannade rättighet att vara där för de har körkort. Jag anser att deras förbannade skyldighet är att köra säkert och se till att inte orsaka någon olycka eller ha ihjäl någon!

    Du har problem som du beskriver väldigt tydligt, vilket är bra. Samtidigt skriver du att terapi kommer inte att hjälpa för du har minsann provat det förr.

    Ta inte illa upp men jag har sett andra kvinnor i min omgivning bete sig så som du gör och därför undrar jag, hur överlever du vardagen om du inte kan fatta beslut? Hur kan du bestämma dig för vad du ska äta till middag eller vilka kläder du ska ha på dig?

    Du borde verkligen arbeta på dig själv med dina problem för de kommer att ställa till med problem för dig längre fram också!

    Jag tog mitt körkort när jag var 18. Min pappa är yrkesförare och han var stenhård med vad jag skulle kunna inför uppkörningen. Förutom att tryggt och säkert kunna manövrera bilen skulle jag kunna laga punktering och byta däck + att själv byta olja, olje filjter och lite annat. När jag väl körde upp fanns det inte på kartan att inte klara uppkörningen. Jag hade kunnat göra det i sömnen!
    Min dotter har börjat övningsköra nyss och hon kommer få samma utbildning av mig. Verkstan där jag fick lära mig att laga punktering finns fortfarande så jag kommer att be pappas gamla vän om samma "kunskaps överföring" till min dotter. 

    Jag anser inte att någon som kör upp och får sitt körkort på nåder ska ha körkort!
    Tittar man på hur folk beter sig i trafiken så borde åtminstone 25% bli av med kortet!


    Heyes skrev 2023-11-28 18:03:42 följande:

    Tack igen för alla svar. Jag tar in det ni skriver men jag har som sagt bestämt mig för att jag i alla fall ska prova att köra upp i mitten av januari innan jag bestämmer mig för hur jag ska göra.

    Jag ska försöka att beskriva mina problem med körningen. Jag tror att MsM84 träffade precis rätt när hon skrev osäkerhet att läsa trafiken och rädsla att göra fel. Jag har ibland svårt att veta var andra ska och förstå vad de ska göra. Exempelvis när jag ska in i rondeller så stannar jag ofta i onödan och väntar för länge då jag inte vet var de i rondellen ska någonstans. De händer också att de luckor som jag tycker är jättesmå och jag inte förstår hur jag ska hinna in i kan min trafiklärare kalla stora.

    Mitt allra största problem är min rädsla att göra fel och mina svårigheter i situationer då jag blir bedömd. Den meningen som ger mig mest ångest just nu är ?vänd vid lämplig plats?. Jag har inga problem med själva manövreringen vid vändning och jag vet vilka vändningar som finns men att så snabbt som möjligt hitta den bästa platsen att gör det på och min rädsla att det ska bli fel gör att det låser sig för mig. Jag kan ibland ha samma problem när jag ska välja en parkering. Jag har också ett problem att om det börjar gå fel så har jag svårt att släppa det och så blir det bara värre efter det.

    Jag ser att flera nämnt rädsla och jag var väldigt rädd när jag började köra men det är mycket bättre nu och för det mesta är jag inte längre rädd när jag kör. Stressad kan jag vara men inte rädd.

    En annat problem jag har är att jag missar hastighetsskyltar. Det känns som att jag väldigt ofta inte vet vad det är för hastighet.

    Planering är också något jag måste jobba med.

    Jag vet att jag egentligen skulle behöva köra mer för att bli säkrare men jag har tyvärr ingen jag kan övningsköra privat med just nu. Innan körde jag med en vän men hon har nu flyttat. Hon sa i slutet när vi körde att hon kände sig helt trygg när hon åkte med mig men vi körde oftast på tider med lite trafik och då är det ju enklare. Under en körning så körde jag hem en kollega och hon sa också att jag körde bra och mjukt och att hon kände sig helt trygg och att inte ens hennes föräldrar kan köra så mjukt som jag gjorde i rondellerna. Men detta var också sent på kvällen med få bilar.

    Jag tror egentligen att jag kan köra bil men vet inte riktigt hur jag ska komma över mina rädslor i situationer jag blir bedömd och de mentala blockeringar jag får då. Att gå på terapi och prata med någon är nog tyvärr inget alternativ då jag provat det förut och jag kan inte prata i dessa situationer viket gör att det inte leder någonstans.

    Förlåt för mycket text.


  • Agda90
    Heyes skrev 2024-01-09 15:01:34 följande:
    Jag tänkte att jag skulle uppdatera tråden ifall någon läser den senare och är i samma situation. Jag klarade idag uppkörningen i Farsta på första försöket och har nu körkort! Jag är så glad och vill tacka alla i tråden som delade med sig av sina erfarenheter och peppade mig att fortsätta.

    Inspektören sa till mig efteråt att jag kan köra men måste bara tro på mig själv och jag tror att det har varit mitt största problem och anledningen att det tog sådan tid. Trafikläraren har sagt samma sak till mig en massa gånger.
    Igen tack till alla.
    Man kanske ska läsa hela tråden innan man svarar
    Grattis till körkortet men kör lugnt och skaffa dig erfarenhet!!
Svar på tråden 48 körlektioner - ge upp?