Önskar sig bidrag till bröllopet, hur mycket kan man räkna från varje familj?

Men - vem är det som kräver och vem behöver bry sig? Det är inte förbjudet att göra upp en tid med en präst, och gå och viga sig i kyrkan med bara två vittnen - dem kan för övrigt också kyrkan skaka fram, man behöver inte ha med sig några själv - en vanlig tisdag. Man behöver inga särskilda kläder, inga foton, ingen middag och ingen fest. Och folk kan informeras efteråt om att vigseln har skett.

Är man vuxen nog att gifta sig, så är man vuxen nog att markera sin självständighet gentemot sin ursprungsfamilj och sina vänner också. 

Detta är ett MYCKET bättre alternativ än att tigga pengar av gästerna. Det är väldigt ofint.

Om jag vore paret skulle jag gifta mig i Stadshuset / Rådhuset först - äta middag med typ föräldrarna bara .

Sen skulle jag skjutit fram bröllopet bara. Sparat ihop till det först.

Fast vigseln är väl så gott som gratis. Att ställa till med fest är i ingen rättighet. De kan gifta sig ändå, det är väl äktenskapet som är viktigast? 

Det är ju dessutom brudparet som har krav på ett dyrare bröllop än vad de har råd med. Om man inte har råd med det bröllop man vill ha eller skyller på andra för det, då är det väl utmärkt att man gifter sig utan fest. 

Japp - i parets egen hemförsamling (eller brudens, om de inte bor ihop ännu) är kyrklig vigsel gratis. Förutsatt man gör det i kyrkan, och inte begär att prästen ska komma till någon annan lokal - då får man betala hans omkostnader. 

I detta fall tror jag dessutom att det inte handlar om några 18-åringar, utan om ett par i yngre medelåldern som redan hade var sin barnkull med sig in i förhållandet. Tycker mig känna igen trådstartaren och problemet, nämligen. D.v.s. ett enormt prinsessbröllop skulle bara vara malplacerat och fånigt ändå. De flesta som gifter sig som har barn sedan förr, gör det nedtonat och diskret.

Japp - i parets egen hemförsamling (eller brudens, om de inte bor ihop ännu) är kyrklig vigsel gratis. Förutsatt man gör det i kyrkan, och inte begär att prästen ska komma till någon annan lokal - då får man betala hans omkostnader. 

I detta fall tror jag dessutom att det inte handlar om några 18-åringar, utan om ett par i yngre medelåldern som redan hade var sin barnkull med sig in i förhållandet. Tycker mig känna igen trådstartaren och problemet, nämligen. D.v.s. ett enormt prinsessbröllop skulle bara vara malplacerat och fånigt ändå. De flesta som gifter sig som har barn sedan förr, gör det nedtonat och diskret.

Vet inte om det är jag som är underbetald eller alla andra som är väldigt täta men för mig/oss är 1000 kr en ofantlig summa att betala för att gå på en bröllopsfest. Det skulle jag endast betala för en medlem av den allra närmaste familjen. Som gäst kan man ha kostnader för resa och hotell också utöver presenten.

Nej, har man inte råd med bröllop får man ha knytisbröllop eller göra det enkelt och billigt så man har råd att bjuda. Vilket inte alls behöver vara sämre - jag har gått på riktiga lågbudgetbröllop som har varit mycket roligare, finare och mer minnesvärda än standardbröllopen med inhyrd lokal och trerätters. Ett var knytisbröllop i en vacker glänta i skogen som de dekorerat vackert, helt magiskt och helt gratis. Ett annat hölls i grannbondens lada vid parets sommarställe med maten hemlagad av brudparets familjer.

Vet inte om det är jag som är underbetald eller alla andra som är väldigt täta men för mig/oss är 1000 kr en ofantlig summa att betala för att gå på en bröllopsfest.

SilverJenny, även om man har råd så skulle det kännas helt fel att lägga 1000 kr på att ens få delta på en fest.
Har varit på kalas genom åren med kuvertpris, maten har varit nån kall buffé och två glas vin som knappast har kostat vad man fick betala.

Ja, jag tycker också att det känns jättekonstigt att betala för att få gå på fest. Då är man ju inte BJUDEN på festen, utan tvärtom är man en av dem som FINANSIERAR festen. 

En liknande grej är när man blir bjuden på bröllop till någon som man inte umgås med. Kan vara en arbetskamrat eller till och med före detta arbetskamrat eller studiekamrat som man egentligen aldrig umgåtts med på fritiden. Men plötsligt dimper denna inbjudan ner. ??? Och när man frågar andra på bröllopet lite försiktigt, så visar det sig att de inte heller är vänner med bruden eller brudgummen egentligen, utan också blivit förvånade över inbjudan. 

I sådana fall får jag också känslan av att inte vara bjuden för min egen skull, för att brudparet vill umgås med mig - utan för att jag och andra ska vara statister och fylla upp det gästtal som är nödvändigt för ett stort bröllop. Brudparet vill ha ett stort bröllop men har egentligen inga vänner att bjuda, och de vill inte gå så långt som till att hyra in riktiga statister från en skådespelarförmedling (vilket förekommer i USA) - så då går de igenom gamla adressböcker och skolkataloger tills de fått ihop tillräckligt många gratis-statister...

Kan ju se det som en möjlighet att ta upp kontakten igen, och vem vet vad som för övrigt kan hända eller komma ut av det.

Hoppas TS uppdaterar till sommaren hur det blev till slut.

Har du lyckats få dem att tänka till TS?